Jag har OCD och har delvis även kämpat hårt för att det inte ska påverka min vardag och min livskvalité.

Har inget bekräftat. Och vet inte om det kan kallas för OCD heller. För det är så pass vanligt. Det är att jag typ trippelkollar så spisen är av innan jag går ut.

Utöver det har jag en runda jag för det mesta gör innan hemmet lämnas. Som brukar se ut på samma sätt, men det är mest för att då vet man man inte glömt kolla om någon lampa är släckt eller så. Så det är väl inte heller OCD i riktig mening. Bara en "lista" man bockar av i huvudet.

Sen frångår jag också den listan ibland beroende på situation, vilket också lär motsäga OCD antagligen.
Ska jag springa iväg 10 min för att hämta paket? Tv:n kan stå på, jag kommer strax hem. Ska jag cykla till affären och handla? Det gör inget om strömmen till nån apparat inte är helt avstängd om jag ska sätta på den igen sen.

Har nämligen förlängningsdosor med strömbrytare. Inbillar mig det gör lite iaf för både ekonomi och miljö om man inte låter elprylar stå stand-by. Förutom att jag tror att vissa apparater kan få längre livslängd genom det.

Själv har jag förmodligen haft det sedan barn. Det är aldrig något jag sökt för men periodvis har det varit jobbigt.
Det är en egendiagnos.

För mig har det ofta varit kopplat till siffror och jag får upprepa ex antal gånger.
Genom "självdiciplin"😉 så har jag landat i siffran tre och det är hanterbart.

Jag har också en kvällsrunda där jag kollar allt men kan fastna t.ex vid spisen. Jobbigt men jag har hittat strategier.

Jag tror jag har/haft en lightversion. Jag har aldrig tänkt på att det har ett namn
Som barn böjde jag höger pekfinger ett antal gånger tills det blev inflammerat.
Sen har vi de vanliga kolla spisen flera gånger, trycka på kylskåps-/frysdörr så de verkligen är stängda
Om jag stänger en kran måste jag ibland upprepa med den andra handen.
Med åren har det avtagit och är nästan inget kvar av det.
Låter inte klokt då jag läser vad jag skrivit 😳🙂

#4 Det är ju det som är så skrämmande att man gör ologiska saker som verkar helt galet.

Jag har det. Det påverkar mig väldigt mycket. Har haft det sedan jag var liten, men det hade blivit mycket bättre, men efter en väldigt stressig period för några år sedan så blev det värre än någonsin. :/

Funderade för ett tag sedan på att göra en tråd om det eftersom jag inte hade sett det pratas om på iFokus, men var rädd för att inte få några svar och sedan behöva sitta där och skämmas. :') Som ni säger så gör man så jävla galna och ologiska saker och det är så mycket skam kopplat till det. Tror inte att folk utan erfarenhet av det kan förstå, alls.

En av mina närmaste grannar kan jag se genom fönstret när hon går hemifrån. Hon har stora besvär med dörren. Kollar om och om igen och kommer t.om tillbaka och kollar.
Jag har ibland tänkkt att säga att jag vet hur det är men vill inte tränga mig på.

Så väl känner vi inte varandra.

#6: Stress eller liknande kan verkligen förstöra framstegen man gjort. Har samma problem och först nyligen tagit mig hyfsat tillbaka till där jag var innan en extremt obehaglig period i mitt liv. Det är verkligen en oändlig kamp att inte låta OCDn bli starkare och värre igen…

#8 Det är så jobbigt att det kommer bakslag så ofta. Det är ju en kamp hela tiden.

Jag har haft tvångstankar och ibland "ritualer" ända sedan tidiga tonåren. Men just nu är jag i en lugn period med det.

För 6-7 år sedan var jag stressad på mitt dåvarande jobb, och fick den värsta OCD-perioden hittills… Då var det stark "bakteriefobi" som det yttrade sig i. Jag tyckte t o m det var jobbigt att gå på min egen toalett hemma pga "fobin".
Då fick jag under ett tag diagnosen OCD… Jag tar fortfarande medicin mot tvång, även om jag inte har den utskrivna diagnosen längre…

#6:

Jag tänker att det är vanligare än man kanske tror (som tråden här visar lite).
Men bara det att det inte gärna är något man "skyltar" med.