Ja du Asta. Vilken situation

Hoppas verkligen för er skull och för din mammas skull att hon får somna in snart. Det låter kanske hemskt men det låter som att hon knappast kommer att repa sig till ett normalt liv.

Samtidigt kan jag förstå sköterskorna/läkaren för det är ju deras plikt att ringa när någon blir försämrad men så jobbigt för anhöriga.

Det här med att få komma tillbaka till äldreboendet låter förstås helt galet så som du berättar.

Kan bara hoppas att ni orkar och att din mamma får ett värdigt slut.

Kram

Tack tack. Jag behöver bara skriva av mig lite. Ibland behöver man det.

Det kan vara väldigt skönt att skriva av sig faktiskt. Sätta pränt på alla förvirrade tankar.

I en sådan här situation är man ju både ledsen, trött, irriterad och det växlar hela tiden.

Det är jobbigt med sjuka anhöriga och när man sitter och vakar. Man vill att det ska va så lugnt och bra som möjligt.

Sen är det aldrig möjligt att säga att det kommer att ta si eller så lång tid. Och som personal har man skyldighet att meddela anhöriga när det blir förändringar.

På det sätt du beskriver hennes andning så låter det som hon är på väg mot slutet. Detta att det blir långa andningsuppehåll.

Hoppas att ni anhöriga känner att ni orkar och har stöd i er sorg för det är sorg även detta innan.

Usch vad jobbigt för er alla! Jag hoppas det inte drar ut på tiden allt för länge nu.

Jag är fortfarande ganska trött på sjukhuset. Jag tycker det var fel av läkaren att säga att nu är hon bättre och nu ska vi skicka henne tillbaka till äldreboendet. Han skulle sagt att nu är hon bättre och om det fortsätter så kommer vi att skicka henne till äldreboendet, men det kan också hända att hon blir sämre igen, vi får avvakta och se. Till och med igår,när hon varit okontaktbar i nästan tre dagar, med långa andningsuppehåll hela tiden kommer han in och börjar prata om att hon kan ju bli bättre igen och då skickar vi tillbaka henne till äldreboendet. Kan vi kanske hellre ta den diskussionen om hon skulle bli bättre???? Jag svarade inte honom igår för hade jag gjort det hade jag skällt ut honom.

Jag tycker det är OK att sjukhuset ringer och berättar om förändringar, men jag har faktiskt något emot att de varje gång säger att vi ska skynda oss för nu går hon bort. Detta har hänt så många gånger nu under de senaste 14 dagarna att jag är ett vrak. De borde ha lärt sig vid det här laget att vara lite mer försiktiga när det gäller mamma eftersom hon är som hon är. De kan ju inte heller tolka henne, det säger de själva.

Jag tycker också att det är jäkla jobbigt att man inte bestämmer sig för vad man ska säga om en patient. Någon säger att hon ska gå bort, någon säger att hon ska bli bättre. Inom samma timme. Kan man bli annat än förvirrad. Det handlar bara om åsikter och jag anser nog att man får se till att ha samma åsikt mot anhöriga och mot patienten.

Och när jag en dag frågade hur jag egentligen skulle göra för att få prata med en läkare, vilket det tog mig fyra dagar att få göra när mamma kom in på sjukhuset, så fick jag svaret "det var en bra fråga".

Tack för omtanke. Ska strax åka dit igen. Igår var hon väldigt lugn och var helt borta hela dagen. Vi får se hur det är idag.

Det låter ju onekligen en aning förvirrat måste jag säga.

Här handlar det ju om terminalvård och förflyttning är ju otänkbart.

Varför man ringer så ofta och säger att nu är det nog slut är nog snarare för att man tror det. Som personal så är det svårtolkat och man vill ju så gärna att anhöriga ska vara med när själva döden inträffar.

Många anhöriga blir fruktansvärt upprörda för att inte ha blivit kontaktade så det är nog en ganska svår övervägning men så jobbig när man är i situationen. Jag har själv varit där. Både som personal och anhörig.

Men olika svar inom samma timme låter märkligt och att läkaren pratar om förflyttning när din mamma är mer eller mindre okontaktbar är också märkligt. Ingen kan ju sia om framtiden och diskussionen får ju komma när det är något att diskutera så att säga.

Som sagt, jag hoppas detta går fort både för din mammas skull och för er.

Fast vi har meddelat dem att det viktiga för oss är inte att vara där i det ögonblick hon går bort. Det som är viktigt för oss är att hon inte är ensam när hon har ångest. Det vet de om. Så de behöver inte oroa sig för att vi skulle bli sura.

Och vi är där två gånger om dagen, flera timmar, så de vet också att vi kommer.

#8 OK, då är det ju en annan sak.

Säg till idag om du orkar, ungefär vad du skrvit ovan och hoppas att det hjälper.

Lider verkligen med er, Asta..och jag känner så väl igen situationen.

Tycker Ni ska kräva att få prata med denna läkare ordentligt, säga precis vad ni tycker. Låt dom verkligen få veta, att så här ska det inte gå till.

Ska inte dra upp för mycket om mitt eget, men vår mamma var på sjukhus och vi fick olika signaler från både läkare och sköterskor. Det var så jobbigt..till slut vågade man inte gå därifrån, man visste inte vad som skulle hända.

Vi pekade inte ut några personer, men vi kontaktade både tidning och TV som tog detta till sej och det blev faktiskt både rubriker i tidningen och vi fick vara med i TV. Kanske hjälpte vi till lite i allafall, att få det hela att fungera något bättre..för andra.

Det är inte lätt att vara anhörig, jag hoppas Ni orkar och att Din mamma inom kort tid får ett fint slut.

Styrkekramar från Sisa

Nu är hon fri…

Åh Asta

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det måste kännas kluvet nu. Både lättnad och sorg.

Kram till dig.

#11 Kram, ljus och värme från mej.

Tack bumbleboo och Sisa

Asta fy så jobbigt ni har haft det! Förstår precis hur du känner dig - skönt att din mor fick somna in. Bevara henne i ditt ljusa minne. Kram!

Kramar till dig och familjen. Nu har din mamma fått frid och nu kan gå vidare i sorgearbetet.

För det är jobbigt när nån ligger sjuk och man inte vet.

Var rädda om er.

Beklagar sorgen! Men kan tänka mig att det är skönt också att ni alla nu slipper ångesten.

#17 - tack, vi tycker absolut att det är det bästa som hände. Mamma hade aldrig velat leva det liv som hon fått om blivit bättre. Det var bara en väldigt lång och jobbig kamp dit.

Beklagar förlusten Massor av kramar!

Beklagar förlusten men är ändå glad att hon fick avsluta sitt liv som ni  ville och som säkert hon ville med.
Vet hur jobbigt det är att slitas mellan om hon blir bra ena dagen och dålig andra. Men nu har hon frid allafall och slipper vara sjuk.

Kämpa på.