Hej :) lååååååång historia kort, eller så kort den kan bli iallafall ;) 

Jag är 17 år, 170 cm, 64 kg, tjej. 

När jag var 10 år fick jag diskbråk i en hästolycka, detta gjorde att jag inte kunnat röra mig så mycket som man ska när man är liten, jag lever varje dag i stor smärta. det var som att en del av mig dog den dagen och en del av mig är borta än idag. Jag var en mycket aktiv unge men efter olyckan kunde jag inte göra nåt fysiskt på ca 2 år. mina föräldrar tog mig inte till en doktor så det läkte av sig själv men jag är FRUKTANSVÄRT stel än idag pga att musklerna ansträngdes mer än vad de klarade av medan jag inte använde dom alls till vad dom är tillför antar jag och min högra axel sitter mycket högre upp än den vänstra (skit fult:(). i o med att jag vart "funktionshindrad" (eller vad jag nu ska säga??) den långa tiden så vart jag mycket deprimerad, och det enda som fick mig att må bättre var godis. jag vart fet och blev mobbad för det bland annat av en barnläkare som har satt så djupa sår att jag inte längre kan gå till en doktor utan min mamma och ett hemligt tecken som betyder att jag vill gå där ifrån, jag har alltid extrem ångest när jag ska dit och skulle hellre tillbringa en natt tillsammans med en dömd kvinnomisshandlare än att tillbringa en natt inlagd på sjukhus. Tillbaka till ämnet: det gjorde att jag utvecklade ätstörningar i mina tidiga ungdoms år vid den tiden var jag 14 år. Jag kunde inte sluta med godis eftersom det var det enda som gjorde att jag mådde bättre  men mat slutade jag med.. i o med att jag växte så blev jag smalare men det gjorde också att mina leder blev konstiga. ingen har kunnat berätta för mig vad det är för fel förutom att jag har den sämsta bindväven man kan ha tydligen, (och dåliga gener). nu dom senare åren har jag verkligen försökt komma tillbaka till att vara den sunda, aktiva, smala flickan jag var innan men det är svårt. Det är inte lätt att gå ner i vikt och bygga muskler när man har ätstörningar, inte kan laga mat, har svårt att motionera pga att jag har ont nånstans/överallt varje dag (ena dagen kan jag halta för att fotleden krånglar, nästa dag är allt bra med den igen men nåt annat gör extremt ont.. rygg och axlar gör alltid ont dock) men det måste gå på nåt sätt. 

kost. Jag klarar inte av att äta frukost för att det är för tidigt och för att det inte är gott men frukostmat, jag är rätt kräsen också hehe ;) lunch är också väldigt jobbigt men middagen går oftast bra, om det är nåt gott. med andra ord så äter jag en gång om dagen ca kl 5 och det är allt. godis och sånt 2 gånger i veckan ungefär. Jag har svårt att känna hunger.. om det är en vanlig dag med inga extra aktiviteter så kan jag gå ca 2 dygn innan jag dör av hunger eller vad jag ska säga, det var ett litet experiment jag gjorde för att se hur lång tid det tar innan jag MÅSTE ha mat :P Jag vet att det verkligen inte är bra och jag vill ändra på det men jag tycker verkligen inte det är kul att laga mat och jag tycker verkligen inte om att äta, för att det är tråkigt och oftast äckligt, sen gillar jag inte känslan av att vara mätt heller och för att jag får dåligt samvete när jag äter för det känns som jag ska bli fet igen. När jag väl äter så äter jag för stora mängder så jag har ont i magen för att jag är för mätt. 

överlag är jag väldigt stressad över allt och inget, har lidit av OCD och magkatarr innan men som tack och lov är borta nu. extremt osäker på mig själv och min kropp som de flesta tonåringar antar jag. 

Jag har accepterat att jag kommer ha ont varje dag i resten av mitt liv och det är okej men jag har inte accepterat att inte vara nöjd med min kropp på utsidan, det går ju att göra nåt åt iallafall! 

Jag skulle gärna få lite tips på hur jag kan göra med kost, motion och bygga upp mig igen mentalt :) finns det någon motion som är effektiv men som är snäll för leder och rygg? sen undrar jag om proteinpulver shake:ar vore nåt jag kunde dricka innan skolan? bra/dålig ide? jag kan inget om sånt här men jag vill väldigt gärna lyssna på era tips! :) 

Jätte tacksam för svar!! :)