Jodå, det är nog något av en specialité för min del

Jag har nog blivit mindre stressad med åren Önskar att jag kunde dela med mig till er

Vissa saker har blivit mindre med åren, det kan jag hålla med om, men det har tillkommit annat och det är jag så irriterad på

Jag planerar alltid och är ute i god tid så att jag slipper känna stress. Enligt mina barn så märks det av när vi ska resa någonstans eftersom jag tydligen blir lätt irriterad då. Har nog att göra med att jag måste tjata på dem att bli klara då jag vill vara ute i god tid.

Stress, stress. Jag kan stressa över det mesta.

Men det är ju det som är så märkligt att man stressar över saker och ting som man helt logiskt vet att det inget är att stressa upp sig för

#6 Japp. Stressar till och med över roliga saker. Och det är ju som sagt inget att stressa upp sig för. Men jag har så lite tid och så mycket att göra att det är full agenda hela tiden.

Jag brukar inte stressa upp mig i första taget I alla fall inte över saker jag själv kan råda över som att packa inför resor i god tid och ska jag åka någonstans så är jag alltid på stationen eller flygplatsen i god tid.

Ska jag ha gäster hemma så får de ta det som det är hemma om jag inte hunnit med att städa, så enkelt är det. Inget jag stressar upp mig över, utan ursäktar bara röran och säger som det är: Jag jobbar fulltid och har långt till jobbet.

Däremot så är min man min raka motsats vad gäller förberedelser, så ska vi någonstans och har en tid och passa så börjar han packa helst 5 minuter eller mindre innan vi måste gå Och DET kan få mig att stressa upp mig totalt!

Jag gör allt i god tid om möjligt, min man gör allt 11:59:50

Jag försöker låta bli att stressa.försöker vara lugn och ta allt med ro. Inget blir bättre av stress, och visst går det att leva ändå, utan att stressa.

Så ta det lugnt, alla vänner! 

O ja. Stressar ofta upp mig inför saker som ska stånda. Middag för några gäster. En viktig sak på jobbet. Ett samtal jag måste ha.

Helt onödigt. Och energislukande till max. Jag jobbar med mig själv för att försöka minska den här tendensen, men det går ju inte att bli av med det över en natt liksom.

Då jag levt under hård stress många år har jag svårt att släppa stressen.

Jag tänker att jag ska ta det lugnt, men efter en stund märker jag själv att stressen obemärkt bara krupit sig på, jag bara virvlar hit å dit och får egentligen ingenting gjort.

Jag har så svårt att sluta detta beteende, hoppas jag lär mig under rehaben i höst.

Det är denna stress jag blev utbränd av.

Jag var så för några år sedan, men har jobbat bort det nu, så jag stressar inte över småsaker längre, eller över stora saker:P Dessutom saknar jag energin för att stressa fysiskt när jag har nog med emotionell stress:/

Jag "ramla över" en intressant artikel om just stress igår.. Här är länken dit, kika får ni se .

http://www.mindfulnesscenter.se/blogg/vad-framkallar-stress

Hehe oja jag stressar i tid och otid. Är även expert på att tänka "tänk om…" och på så sätt skapar jag problem som inte ens har inträffat (och som inte en kanske kommer att inträffa) det känns sunt

Jag stressar över allt. Räcker att jag går in i en mataffär för att handla och har ingen direkt tid att passa men jag springer runt i hela butiken i 120knyck plockar allt på listan sen ställer jag mig i kön och ser över om jag ska ha allt. Tills jag kommer ut hinner halsbrännan sätta igång. Blir verkligen stressad av allt även när jag egentligen inte behöver vara stressad eller har någon anledning till det. Hopplöst! Försöker verkligen att inte stressa men bara det gör mig stressad…..