Eftersom jag inte riktigt vet vart jag ska lägga detta inlägg, då jag tycker att det passar in lite här och vart, så lägger jag det helt enkelt under "Måste skriva av mig" eftersom det just är så jag känner… kan bli långt, vilket jag ursäktar 🤔

Åh, vart ska man börja? Jag känner mig förvirrad helt enkelt. Sedan snart ett år tillbaks har jag börjat göra ändringar i min kost av hälsoskäl främst. Jag har alltid dragits med enorm trötthet, alltid varit rultig, förkylningar - virus, och skit utan större avbrott och mellanrum (särskilt öronen har gjort ont i perioder, och pipande, rätt så försämrad hörsel när jag är förkyld), som det typ "rycker till" i kroppen ibland, lätt för blåmärke och ömhudad, elementsvarm men ändå lättfrusen, astma och pollenallergi som ung och atopisk eksem därtill, "tappade andan" i perioder, yr, illamående, dålig i magen, mardrömmar, känner mig "seg i hjärnkontoret" (förr lusläste jag böcker, nu orkar jag inte ens titta på de även om jag saknar det enormt att bara försvinna in i en bok i timmar) etc och så här har det varit oavsett vad jag gjort eller hur min livssituation sett ut. Jag är inte överförtjust i läkare då egna erfarenheter/bemötande och andras historier gjort mig lite off till att söka vård, och jag har väl kanske inte sett det så "allvarligt" heller. Men min familj och vänner tyckte att jag skulle snacka med en läkare om allting eftersom jag alltid är trött och krass, och senaste året också fått påsar under ögonen av tröttheten,  så läkarbesök blev i maj förra året.

Jag hade skrivit upp allting som jag tyckte besvärade mig, och skrev även att jag tidigare en period provat på zink (och tror det var ngn kombination med kalcium, hjärndimma som vanligt) och c-vitaminer och upplevt att jag mådde bättre, men rätt fort så checkade läkaren av punkterna och jag fick intrycket ganska direkt av att läkaren ville få det till ngn sorts depression. För mig kändes besöket redan där som meningslöst, lite som att "Här, du ville ha en stämpel och det får bli depression. NÄSTA I KÖN, tack". Jag är definitivt ingen hypokondriker och jag går som sagt helst inte t läkaren, då ska jag verkligen vara krass. Fortsättningsvis var mitt blodtryck väldigt fint, vilket verkade förvåna läkaren lite pga min övervikt, som också förvånade henne eftersom jag fram till i augusti både var aktiv med häst och hund och jag inte gillar snask etc. Besöket gav inte mer än att enkla blodprov togs och att jag skulle utesluta mjölk ur kosten, för det kunde ställa till väldigt mkt för resten av hälsan enligt läkaren. Testerna på blodprovet visade ingen allergi på någonting av det som jag varit allergisk mot förr (till min glädje, då jag inte tålde nötter, kiwi etc men absolut älskar det), men att jag hade väldigt låga järnvärde - det hade dock inte börjat påverka blodvärdet än (vill minnas att det var så läkaren beskrev det?). Så jag fick järntabletter som jag skulle ta i en månad. Uteslutandet av mjölk, dvs att jag drack laktosfritt och sojadryck, gjorde magen bättre men kände mig ändå uppblåst och tung. Så jag slutade även med laktosfritt och sojadryck, och genast försvann den känslan. Så konstaterade att det inte var laktosintolerant utan att jag helt enkelt är mjölkallergiker och även inte tål soja/sojaproteinerna. 

Från maj 2012 till dec 2012 hade jag ingen förkylning alls (och de har som sagt alltid avlöst varandra tidigare, alltid), ändock frtf de övriga "symtomerna" som jag skrivit upp till läkaren. Att inte vara ständigt förkyld gjorde mig lite piggare, men hur kan man beskriva att man är trött fastän man är piggare liksom. It doesn't match, som man säger. Ungefär september/okt 2012 började jag äta mer vegetariskt, aldrig klarat av att äta ägg och gris/nötkött har alltid fått mig att känna mig tung efteråt. Jag uteslöt smått pasta också. Magen mådde bättre, inte orolig som förr och jag mer kry, men frtf övriga symtomerna. Jag började gå mer promenader och började träna yoga, samt småövningar med vissa appar på mobilen (kändes helt jävla underbart att träna!). Jag pluggade hösten 2012, och fick extrajobb vilket jag inte tyckte var hela världen eftersom mina kurser lämnade stora luckor av ledighet i schemat och jag inte alls fungerar som människa om jag inte har det strukturerat. Trots att jag var supernöjd med en bra vardag var frtf symtomerna kvar, men sedan besöket hos läkaren började jag lyssna mer på min kropp och när jag blev genomförkyld i december efter att min far kollapsat (pga hjärtat) så förstod jag att på den nya terminen fick jag välja antingen jobb eller plugg för att kunna slippa långvarig förkylning igen. Så det blev inte mer plugg, men förkylningen höll i sig till ganska nyligen med kanske 1-2v mellanrum i februari - så fort jag försökt börja motionera smått igen när jag känt mig frisk så har jag blivit krass direkt efteråt. Just nu äter jag så vegetariskt som det går och jag upptäcker nya smaker (och att allt smaker SÅ MKT BÄTTRE), vilket jag älskar. Men jag känner att någonting måste fanimej vara fel med mig och kroppen - jag äter så nyttigt som jag bara kan, klarar inte av när det är för sött heller så mkt lite eller inget alls av det (skulle jag bli sötsugen brukar det oftast räcka med torkade aprikoser), små portioner, äter max 1500 kalorier per dag och äter ca 5ggr/dag (frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag), jag har i princip uteslutit gluten också och sällan jag äter ris och potatis. Det enda som förändrats är att magen mår bättre och jag på det viset känner mig friskare, men övriga symtomer är kvar och vågen har inte rört sig neråt ett dugg, och minsta "överansträngning" så blir jag förkyld igen. Omgivningen har sagt till mig (även människor som är helt omedvetna om min koständring) att jag synbart gått ner i vikt, men vågen säger tvärtemot. Jag har i alla år haft 2-3kg som jag gått upp eller ner, men aldrig synts. Jag är mer nyttig och "hälsomedveten" nu än vad jag någonsin varit, men ändå känner jag mig inte bättre. Vilket får mig att säga att jag är trött på att vara trött och zombie-material! Pga detta blir jag bara mer och mer trött på situationen, min senaste förkylning dog ut i slutet av förra veckan, början på denna. Då hade jag också panik! Jag sov inget alls nästan, om nätterna var näsan så igencementerad och mun och hals torkade ut som en brunn i Sahara så jag vaknade i panik av att jag inte fick luft. Man vågar inte direkt somna om då. Samma där, sämre å sämre - tillslut tog jag hostmedicin med antibiotika (trots jag ej var hostig) som jag fick av min syster, ipren med panodil, köpte hem allergitabletter och starkare nässpray (vilket jag eg ej kan använda pga känsliga slemhinnor), zinktabletter, fick järntabl av min mor och köpte D-vitamin. Blev bättre, vilket av det som gjorde sitt vet jag inte dock. Förkylningen borta, börjat promenera igen men när fingrarna svullnade upp efter rundan på 5km och jag blev alldeles för yr så fick det bli smårundorna istället, vågar inte börja träna yoga eller bollövningar eftersom jag börjat få ont i öronen istället. Ohh yeah liksom….

Om någon ens läst hit så applåderar jag, och tackar, och hoppas innerligt att någon har en kommentar. Helt ärligt, vad som helst. Jag ska ta mig mod att boka ny tid till läkaren igen, och även be om en tid till dietist för att få bättre råd kring min nya kosthållning, men jag skulle så gärna vilja ha mer råd och "kött på benen" så att jag kan stå på mig om det kanske finns ngt särskilt test som läkaren kan kolla upp?! Det funkar inte att ständigt vara trött, förkyld, yr, hjärndimma etc om man ska kunna leva ett hälsosamt och meningsfullt liv, så har man ingen depression innan lär man få det just pga detta.