Hej! Jag har ju skrivit lite om mitt illamående i ett annat inlägg så jag tänker inte göra det nu. För er som har kommit med tips ska jag tacka för jag blir verkligen glad när folk gör det bästa för att hjälpa en person med problem. Mitt illamående är inte över och har inte blivit bättre men jag pratar men min läkare, skolsköterska och har även börjat prata med kuratorn om mina problem. Jag har tänkt att prata om ett problem som alltid har varit en stor del i mitt liv. :) När jag var 5 år gammal så brukade jag bråka med mamma, när jag blev sur så sprang jag in på toan, satte mig på toan och började skrika t.ex. jag vill inte leva, jag ska ta livet av mig, ingen bryr sig om jag skulle dö, jag är inte värd någonting osv. Jag skrek verkligen allt jag kunde komma på. Och det fortsatte så fram tills jag blev 7-10 år men sedan fick jag ett annat problem och det var att jag blev överviktig (hade inte illamående då) jag gjorde inte så mycket åt saken då utan när jag började 5:an så kom mitt problem det här med illamåendet som började påverka mitt liv enormt som t.ex. min vikt (gjorde att jag gick ner massa i vikt) blev helt plötsligt underviktig, kunde inte koncentrera mig, min längd i stort sätt stanna för att jag i stort sätt inte äter speciellt mycket osv men när detta börja så började även mina självmordstankar komma tillbaka och dom håller på än idag. Jag har gått så långt att jag har börjat öppnat ett skåp hemma som vi ha fullt med farliga mediciner för barn, jag har öppnat det hållet i en burk men har inte vågat ta men vill verkligen ibland. Jag har pratat med detta om både kurator o skolsköterska som håller på att hjälpa mig. Ibland vill jag bara dö! Någon som har tips på hur man kan tänka när man mår som sämst? (Ska få psykolog) ska träffa min läkare först den 23 maj. :) blir sjukt glad för alla tips! :)