Hälsa iFokus

Hälsa

Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 3601 ggr
teezan
1

extremt dåliga matvanor...

har fått världens sämsta livsstil under 2012 och har svårt att komma ur det även om jag är medveten om vad jag måste ändra.

är 23 år, normalviktig, bor med sambo och hund och så pluggar jag. flyttade för tre månader sedan och sedan dess har träningen legat på is. jag vet att jag kommer känna mig friskare när jag väl  kommer igång igen.

det jag ville skriva om var inte det utan främst mina matvanor. jag har ingen motivation till att äta. jag älskar mat men orkar inte göra den och ibland mår jag illa av tanken på lagad mat och kan då bara få ner fil eller annat lättsmält.

kan få plötslig dålig aptit. äter inte tills jag är mätt utan tills jag inte "orkar" äta mer (äter sjukt långsamt så det blir tråkigt). har varit så ett bra tag, inte bara i år, men nu är det värre än nånsinn då jag gått ner sju kilo på fyra månader, säkert lite på grund av att musklerna försvunnit men har inte vägt så här "lite" sedan jag träffade min kille för sju år sedan. har typ aldrig gått upp eller ner i vikt, har pendlat lite upp och ner men ändå legat stadigt där emellan men nu vet jag inte vad som hänt. och jag vill absolut inte gå ner mer i vikt. känns dock som jag svälter mig själv "omedvetet".

har varit sund en gång i tiden, åt massa nyttigt. har dock alltid varit en godisgris och ätit mycket skräp genom tiderna. men har alltid tränat mycket så det har känts okej. slutade under flera år med regelbunden träning dock men fortsatte äta onyttigt som vanligt. blev väl inte direkt någon effekt på kroppen. kanske gick upp något kilo men blev självklart svagare och tröttare.

nu lever jag på typ ingenting, rör mig inte mycket mer än promenaderna med vovven. jag tar ofta den enkla utvägen och skippar gärna att laga mat. äter oregelbundet som tusan och det blir ofta att jag fyller på med socker istället för ordentliga mål. detta har som sagt lett till viktnedgång och en ofta kurrande mage. förstår inte alls varför jag håller på såhär. ingenting har hänt, jag mår bra i övrigt men varför denna olust till mat? eller kanske är det tanken på att laga den som är problemet?

när jag bodde hemma hade vi alltid regelbundna tider där vi åt mat men för fyra år sedan flyttade jag och killen ihop och jag har formats mycket efter hans matvanor. hemma hos honom kunde vi gå en hel dag utan att äta ordentligt. han tar inte ofta initiativ till att laga mat eller äta mer regelbundet och jag har blivit likadan.

jag borde lätt kunna börja träna, få mer rutiner i vardagen och ha mer regelbundna måltider för att slippa sockersuget men jag tar inte tag i det! varför? blir inte klok på mig själv faktiskt. jag skadar min kropp som det är nu och det känns så himla fel… hur börjar man?

Bläcket
1
#1

Det låter som du hamnat i en ond cirkel.. Du äter inte så mycket och då minskar suget efter mat. Om jag vore du skulle jag försöka börja äta varm mat.. Spelar inte så stor roll vad det är, bara det är något varmt och något du tycker om så klart. Försök ignorera illamåendekänslorna men Tvinga inte dig själv! att äta upp, det är ok att inte äta upp (medans du förösker bryta den onda cirkeln). Väldigt viktigt att inte stressa med maten!, då brukar det låsa sig ännu mer.

Om du tycker det är jobbigt att laga mat gör något enkelt. En omelett eller stek en köttbit och ha färdig sås till, kanske cous cous det går fort. Dina föräldrar kanske kan hjälpa dig om det är möjligt? Äta middag hemma ibland t.ex.

Om du börjar äta lite mer så kommer du antagligen bli lite mer sugen och vilja äta ännu mer…osv.

Önskar dig lycka till!

teezan
1
#2

tack för svaret och lyckönskningen!

tyvärr är det just varm mat som är problemet men jag förstår att jag måste äta det också och inte bara leva på mackor, gröt, fil och nån frukt.

jag antar att jag få ta det i små steg för att öka min aptit. dessutom ska jag köpa gymkort i veckan så då hoppas jag på att jag kommer bli mer sugen på mat :)

tyvärr bor jag långt från min familj just nu så jag kan inte äta hos de men varje gång jag hälsar på får jag mina fyra mål om dagen som jag mår bra av.

tror jag mest är väldigt lat. jag har ingen motivation liksom… sitter i soffan och tänker att jag borde borde städa, borde tvätta och laga mat men orkar liksom inte. och att jag inte orkar är för att jag är trött och har ofta huvudvärk, vilket i sin tur borde bero på mina dåliga matvanor och det blir, som du säger, en ond cirkel av det hela!

så jag måste göra en livsstilsförändring! det kommer ta tid, men jag måste försöka.

[THEfluffyRAT]
1
#3

Jag var precis som du för ett tag sen bara, jag vägrade äta mat och åt istället fil med flingor och mackor istället, jag var trött och sur och hade huvudvärk ofta. Sedan började jag på gym och försökte intala mig själv att i alla fall prova, ta en tugga, försöka och inte äta något godis innan maten. I skolan äter jag dock oftast bra med lunch eftersom att vi äter på restauranger i skolan så man kan välja vad man vill, vad man är sugen på liksom, hemma får jag ju oftast inte bestämma något.

Lill-Kisse
1
#4

Du har en sambo som inte är van vid regelbundna matvanor. Nu mår du dåligt och kan behöva stöd och hjälp. Har du pratat med sambon om problemet? Eftersom ni bor ihop bör ni kunna komma överens om en bättre ordning, som skulle vara bra för er båda. Att äta en ordentlig frukost och middag tillsammans är verkligen en förhöjande trivselfaktor. När man hjälps åt med inköp, matlagning och dukning blir det ändå trevligare.

Halvdansken
1
#5

Gör det enkelt för dig. Köp hem halvfabrikat, även om det nu inte är världens bästa mat.

Pytt-ipanna, köttbullar osv som man bara fräser upp på några minuter. Färdiggjorda pastasåser och soppor, wokgrönsaker från frysdisken, varma mackor…

När du väl vänjer dig vid att äta regelbundet så kommer nog lusten att laga mat på riktigt.

Om din sambo inte vill äta samma som du, så ät ensam. Det gör alltid min man och jag eftersom vi har så fullständigt olika matsmak.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

teezan
1
#6

snällt att ni försöker hjälpa :)

#3 skönt att det inte bara är jag då ;) det är jobbigt när det blir såhär. jag glömmer till och med att äta!

idag åt jag frukost men sen dröjde det lång tid innan jag åt middag. men jag lagade den faktiskt (: min favoriträtt. men sen har jag inte ätit mer än ett par bitar choklad? men jag har inte tänkt på att det gått så många timmar emellan eftersom jag idag var upptagen med massa annat… antar att mat måste få en större del av mit liv. nu är det liksom bara ett måste som jag till och med glömmer bort!

#4 ja jag har tagit upp det och han vill också att vi ska försöka bättra oss. dock så har han helt andra rutiner än jag då han har kvällsjobb som börjar vid 16. han brukar inte lägga sig förrän 3-5 om nätterna vilket gör att hans mattider skiljer sig mycket från mina.

fredagar och helgen är han ledig och då brukar vi se till att ha mysiga middagar men jag har svårt att se glädjen i att laga middag till enbart mig själv som jag kan käka framför tvn resten av veckan.

# 5 problemet är att jag har väldigt svårt för just sån mat och det är sån mat min kille lagar och gillar medan jag mest äcklas av flottig mat. jag vill ha mer "riktig mat" med nån god sallad till. och det tar ofta ett tag att tillaga och blir mindre intressant även om det inte är så superjobbigt.

brukar dock köra på storkok de dagar jag lagar mat, som spagetti och köttgrytor som man kan äta under flera dagar :) har lite matlådor i frysen också men är sällan jag tar de :P

men jag ska absolut börja försöka äta mer regelbundet. tänker mig att jag ska försöka äta var tredje-fjärde timma, alltså frukost, frukt, middag, frukt och sen kvällsmat. jag hoppas jag kan hålla detta! det är faktiskt lättatre sagt än gjort ;)

Bläcket
1
#7

Tycker gymkortet låter som en toppen idé, det kommer att öka din aptit.. Tror det är viktigt att du inte stressar med det hela heller, det går att överleva på fil och mackor (uppenbarligen :) ) ett tag. Du funderar ju runt det här med mat och har ju ett mål, det är något jättepositivt och snart är du där :)

teezan
0
#8

#7 ja jag hoppas det ska gå bra ;) hehe, ja, som tur är överlever man på det men känns inte optimalt, lite näringsfattigt kanske :P tack, ja nu ska jag försöka ta tag i detta! :)

[Rozova]
1
#9

En varm måltid om dagen är viktigt. Försök verkligen göra det! Jag levde också på "kallmat" för ett par år sedan och blev sjukt illamående när jag hade en tallrik med pasta carbonara framför mig. Men jag åt lite i taget ändå och lyckades ta mig ur den cirkeln.

Lycka till! Varma kramar

teezan
0
#10

#9 tack så mycket!

ja, jag känner igen det där.. viss varm mat går bara inte! men jag ska försöka laga sånt jag verkligen gillar nu för att vänja mig, endast sån mat jag faktiskt blir sugen på :)

[Rozova]
1
#11

Jättebra! :) Fortsätt så, önskar dig all lycka!

teezan
0
#12

tack så jättemycket, snällt att ni bryr er  :)

teezan
2
#13

kom att tänka på den här tråden och tänkte att det inte är så ofta man får veta hur det går för folk efter att man tipsat de om olika saker så jag hoppar bara in och meddelar att det går framåt :)

jag tränar nu regelbundet, vilket varierar mellan 3-4 dagar i veckan beroende på när jag känner för det/har möjlighet. detta har ökat min aptit och dessutom gjort mig mer villig att äta och vara mer hälsosam. jag kan unna mig sötsaker nu, innan kändes det bara helt fel för det förstörde min aptit och gav mig huvudvärk. på tal om huvudvärken är det numera mer sällan jag drabbas av det!

så jag har redan märkt skillnad vilket känns super! tyärr har jag mina "återfall" där jag glömmer äta, äter fel och tappar motivationen igen men det är inte lika långvarigt för tränar jag dagen efter en sån dag har jag inget val (och kroppen klarar sig inte utan energipåfyllning)

:D

Bläcket
2
#14

teezan va kul att allt funkar för dig med mat och träning! Och det är klart du kan unna dig något gott då och då, när du nu annars lever så hälsosamt. Hoppas det fortsätter gå så här bra för dig i framtiden!

teezan
1
#15

#14 tack så jättemycket!  :D