Låter som du behöver få hjälp med ditt mående av någon proffessionell. Det finns hjälp att få så prata med dina föräldrar eller kanske skolsyster.

Du behöver inte må såhär, du förtjänar att må bra.

Har du försökt prata med någon om det? Din mamma, pappa, nån i skolan eller liknande?
Att du kallsvettas och blir yr kan mycket väl vara lågt blodtryck. Det är obehagligt, men helt ofarligt. Jag hade själv samma problem tills jag var typ 25 eller så.

#1 och #2 Vågar inte ta upp det med mina föräldrar, men har kontakter… På och vis. Har vart hemma från skolan hela förra veckan och igår… Orkar inte gå. Har ständigt panikattacker som är hemska och vill ibland hoppa från våran balkong och självmordstankar. Bara jag tänker på skolan så mår jag dåligt, usch!

Är du mobbad?

#4 Nja… Näe, det är jag inte. Men var det i min förra skola, innan jag bytte skola för att börja i 7an. Jo, blev mobbad i 7an faktiskt om man kan kalla det för mobbning…

Det är viktigt att du pratar med en vuxen om det här. Du är så ung och kan få hjälp att må bra igen, så ta tag i det! Det är inte lätt att berätta och be om hjälp, men det är viktigt att du gör det.

Bara att skriva om det här var ett stort första steg.

#6 Har vart hos umo och pratat, men det hjälps inte. Det blir ju nästan värre än bättre. Jag måste nog ha proffssionel hjälp, har pratat med psykologer. Men vill inte prata om det så här, för alla ser det och det vill jag inte :) Är inte så snäll mot mig själv heller och tycker jag är ful, tjock. Ja, det har ni nog hört mycket av. Kan inte sova, blir väl som igår. Kl 4.00 så går man och lägger sig…

Jag bara undrade om det var för att du var mobbad du hade ångest för skolan.

När man är 14 år så tycker nog de flesta att man själv är ganska ful Det är helt normalt. Om jag (51 år) ser på bilder av mig själv i tonåren, så stämmer fotona inte alls överens med den bilden jag hade av mig själv då.

Mycket av det här du känner är hel normal tonårsnoja (hormonerna rusar runt och påverkar hjärnan), och det går över, de flesta har det på samma sätt, men det är skitjobbigt/pinsamt att erkänna det. Du är inte så underlig. Den åldern du är i just nu är nog den jobbigaste helt utvecklingsmässigt. Det blir bättre och roligare om några år.

Det blir lite lättare om du kan titta på dina kompisar och tänka att det innerst inne har samma osäkerhet som du, men de kanske har en tuffare yta. Men det är inte så stor skilland på dem och dig. Tro mig. Jag har många kul möten med kompisar från skolan, sådär 30 år senare, när man vågar prata om vad man egentligen tänkte…

Vilket inte hjälper dig ett sk*t nu, men …ja. Så är det…

#8 Ja, har nog ångest i skolan. För blir röd i ansiktet när jag blir generad och skrattar ibland, och har blivit mobbad för det och andra saker. Och med det har jag ett otroligt dåligt självförtroende. Vågar inte ens räcka upp handen i klassrummet och säga en sak, te.x på klassmötena. Det är jätte jobbigt! Jobbigt med alla läxor, prov och en ständig press på sig. Det du säger, stämmer. Men alla säger att det är vanligt för åldern, ok så är det nog, men det här är inte det… Kan fortfarande inte sova :( Känner mig jätte konstig, huvud värk, kallsvettas och ser "skuggor" och yr på något sätt och panikattacker. Usch! ;( Och känns som att man ska svimma..

Usch vad dåligt jag mår nu! :(

#Tecknaren. Du kan minska dina besvär genom olika åtgärder.

Först tänker jag på din yrsel, huvudvärk och kallsvett. Sådana besvär förekommer under någon period i de tidiga tonåren. Gå till skolsköterska eller vårdcentralen för att kontrollera blodvärde, blodtryck och eventuellt något mer. Be om råd för lämpliga järntabletter, vitaminer, tillskott o dyl.

Sedan tänker jag på otryggheten när du ska sova. Du kan ha nytta av en s k nattlampa. Det är en glödlampa, som man har direkt i ett vägguttag nere vid golvet. Den har inget sken och ger inga skuggor, men ändå ser man vad som finns i rummet.

Innan du ska sova, kan du läsa en stund. Välj gärna lite gammaldags romatiska romaner. Man blir lugn till sinnes av att glida in i en fantasivärld. Ett par kapitel räcker för att bli härligt sömnig.

#11 Jag sover med en nattlampa på, har alltid gjort det. Men det hjälps inte, jag har somnat runt 2-4 på natten den här veckan och vart hemma från skolan i 2veckor nu… Och jag vill bara försvinna.

Putt…

#12 Aj då! Nu misstänker jag att du har blivit låst i något som man kallar fobi. När jag har sett en spindel, tycker jag mig se spindlar överallt, fastän det inte finns någon där. Det är en typ av fobi och ganska besvärligt när jag ska sova.

Hur kommer man ur det där då? Jag städar, för då ser jag ju att det inte finns några spindlar. Om jag inte somnar förrän vid 3-4-tiden, går jag ändå upp som vanligt och tröttar ut mig med arbete på dagen. Då tar kroppen ut sin rätt och jag somnar när jag ska.
Det går absolut inte an att stanna hemma från skolan eller jobbet! Man måste vara stenhård med sina rutiner för att somna när man ska.

Vad säger dina föräldrar när du är hemma från skolan? Undrar de inte hur det är med dig?

Det bästa vore om du kunde få någon annan vuxen att försöka förstå att du mår dåligt och behöver hjälp.

Sådana här saker kan vara svårt att reda ut på egen hand.

Om du nu tycker det är så svårt att prata hemma så försök som tidigare har skrivits att prata med skolsköterskan. Hon kan om inte annat hjälpa dig vidare så att du får rätt hjälp.

Det kommer inte bli bättre om du inte pratar med en vuxen. Jag undrar också vad dina föräldrar säger när du stannar hemma? Och skolan måste väl ha reagerat efter 2 veckors frånvaro utan läkarintyg?

#12 Gick du till skolsköterskan eller vårdcentralen för provtagning, som jag rekommenderade tidigare? Din hälsa är viktig, för att du ska må bättre rent psykiskt.

#17 Nej, har inte gjort det. Gillar inte våran skolsköterska… Usch! De blir ju såklart lite arga att jag inte gått till skolan osv. Vill inte få det att låta som att de är dåliga föräldrar, för det är dem inte! Men har ju sagt att jag har ont i huvudet vilket jag haft. Tror jag skrev lite om det. Och att jag har haft ont i magen, det hade jag också några dagar pga mens. För jag får FRUKTANSVÄRT ont, det är hemskt! Sen "råkat" ligga kvar lite för länge medans föräldrarna försöker få upp en till skolan… Usch, jag orkar inte leva längre och jag förtjänar inte det egentligen!

#18 Är skolsköterskan inte trevlig, så gå till vårdcentralen i stället. Gå bara dit och säg att det är akut. Provtagningar brukar de fixa sedan man fått sitta ner och vänta en stund.

Passa på att fråga om du får komma tillbaka och prata med någon som är intresserad av dina problem. Det kan vara skönt för dig att få prata med en vuxen, som inte känner dig och inte har några förutfattade meningar.

Självklart ska du få hjälp att må bra och orka.

Att dina föräldrar blir lite arga som du säger är att de förmodligen blir irriterade och känner oro för dig.

Du är i en ålder då det händer mycket med både kroppen och psyket. Hormonerna "hoppar kråka" och man mår i allmänhet piss i perioder.

Man kan känna sig som en främling inför sig själv och dina föräldrar märker ju av denna förändring också.

Det är viktigt att du tar tag i detta tidigt för ju längre du är hemma ju svårare blir det att komma tillbaka.

Föresök prata med din mamma eller pappa. Ta den som känns lättast att prata med. eller någon annan vuxen som du har förtroende för.

Du behöver hjälp NU.