Jätteebra fil som säkert kan vara tt hjälpmedel. Sedan är ju barn ett ganska brett begrepp. Är man fyra år eller 17år?

Nu slutade ju denna cancerfiml lyckligt vilket inte alla fall gör så jag tror att det kan vara ett hjälpmedel som sagt men det bästa är ändå att prata och att svara så ärligt som möjligt på barns frågor när det gäller alla sjukdomar.

Fin video…

Men om jag får tycka,Tro. så är det när man blir vuxen som det händer saker o man blir lite mer ångestfull för sjukdomar o döden….

kan ju bara gå till mina barn.Efter som vi har haft väldigt många dödsfall Mormor farfar morfar bror kompisar o så jag själv. o det har inte varit svårt för barna utan vi har pratat om hur o att ingen lever för evigt utan allt dör..

Min Minsta var inte med på begravningen av Faster han var nog ca 5år, Men så skulle vi ha urnsättning o då var vi ju bara ett fåtal o då tyckte jag han kunde hänga med (Hur korkad är jag? på en skala)

Jo vi kom o prästen höll urnan, o Alex frågade då hur vi hade fått ner Anna i den Burken 'phu…Alex!!Vi eldade upp henne…Va!!sa Alex.Eldade ni upp Anna..Ja. Men hon var ju död, Du vet som katterna som blir påkörda..-Det där kändes inte bra.I dag så skrattar Alex.O tycker!!Typiskt dig mamma krångla till det.

"Men om jag får tycka,Tro. så är det när man blir vuxen som det händer saker o man blir lite mer ångestfull för sjukdomar o döden…."

Jag var ett barn med mycket ångest angående döden redan vid 5 års åldern. Fy tusan, minns många nätter då mamma fick trösta mig för att jag inte kunde sova på grund av dödstankar. Och då hade jag inte upplevt "fenomenet" ännu. Vill inte tro att jag var/är ensam om att må dåligt över döden så tidigt.

Angående urnan så fick du mig att le, även om det känns lite fel :P

#3 Vid 6 års ålder gick min morfar bort, det resulterade i såpass svår ångest/dåligt mående att jag bara förmådde mig att äta en och samma rätt i ett helt års tid, då jag tydligen tog ut ångesten över maten. Mannagrynsgröt blev det, frukost, lunch som middag. Men på ett sätt har man ju inte riktigt förmågan att förstå på samma vis som en vuxen, man känner ju inte likadant eftersom man inte riktigt kan tänka i för "avancerade banor" som litet barn.

Urnan log jag också åt. 

Hera, O Tassy. Oj..Det var ju inte bra..Men vi är ju så olika..Beklagar om ni känner er ledsna över vad jag tyckte..Jag skrev ju ut i från de barn som jag har varit o sett..

Lena.

#5 nejdå, blev inte ledsen :)

#5 Jag blev inte heller ledsen, jag ville bara visa att även barn kan ha det jobbigt med döden och allt runtomkring.