Jag har inte en susning.

Själv har jag och har alltid haft mardrömmar i perioder och det har min man också emellanåt.

Obehagligt till tusen men jag har aldrig komit på varför eller hur jag ska undvika dem.

Det är inte kul, speciellt inte när de känns så verkliga. Jag vet inte om det kan bli såhär av stress, men det kanske det kan? Om man konstant oroar sig över saker. Men även om det skulle vara så, hur ska man kunna bli mindre stressad? Det tillhör väl livet…

Det finns något som heter lucida drömmar. Jag har dom själv och är man bara medveten om dom så kan man öva sig fram tillatt sytra dom. Man får oftast den här typen av drömmar när man precis håller på att somna eller är på väg att vakna. Jag har själv satt mig upp flera ggr och titta och sett det jag drömt, men jag har en text på väggen så jag läser den med öppna ögon, sen stänger jag ögonen igen och upprepar texten, dåblir texten något helt annat, då vet jag att jag drömmer och behöver inte vara så panikslagen.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Klardr%C3%B6mmande

Läs igenom där och se om du känner igen dig något. Jag får ofta våldsamma mardrömmar om sakr som hänt under min uppväxt och ibland går det över i klardrömmar, för det mesta kan jag hantera det, men blir det för våldsmt eller för påträngande på jobbiga minnn så blir jag helt panikslagen och måste därför ha lugnande tabletter stående brevid sängen eftersom jag har väldigt svårt att lugna ner mig sen.

Du är absolut inte ensam om detta fenomenet och det kan tära på psyket en hel del ibland.

Är det verkligen såkallade klardrömmar? När jag läser om folk som berättar om sina klardrömmar så är de alltid någon annanstans än där de sover. Alltså att det är så verkligt, men de är nånstans där de fysiskt sett egentligen inte är.

För jag drömmer ju alltid om något där jag är just då. Det blir lite mer som att jag vaknar upp och hallucinerar. Jag är inte medveten om att jag drömmer, fast jag på sätt och vis är vaken. Jag tror att det är verkligt när jag drömmer dessa drömmar, för det känns ju verkligen som att jag faktiskt vaknar upp, och så går det en gigantisk spindel på golvet som jag blir livrädd för. Jag skriker, och det är då jag faktiskt brukar vakna, och då gnuggar jag ögonen och tittar ordentligt, då finns ingenting där.

Jag brukar drömma och "hallucinera" att en viss person som jag är fruktansvärt rädd för har tagit sig in i mitt sovrum och kommer skada mig igen, så det kan mycket väl vara klardrömmar. Iofs, när jag sover hos andra så utspelar sig oftast drömmen här hemma eller i något av mina tidigare hem. Psykiatriker och psykologer har förklarat för mig att det är klardrömmar när jag bara sätter mig upp och tittar och ser saker/personer som eg inte finns där och att man då ska ha något på väggen att fokusera på, en text eller en bild, sen försöker man komma ihåg den texten eller bilden när man blundar igen och oftast blir det något helt annat då. Men visst jag kan ligga och sova ihop med min bästa vän och han ser att jag sover väldigt oroligt så han smeker mig bara lätt över kinden för att väcka mig så försiktigt som går, men varenda gång har jag fått för mig att någon slagit mig så jag har fått panik och bara skrikit rakt ut och börjat gråta.

Klardrömmar är ju när en del av hjärnan är vaken och den andra delen sover och drömmer och som i en film visar upp bilder, oftast saker vi är rädda för, vare sig man blundar eller tittar och det kan utspela sig på väldigt olik sätt, både i sitt eget hem och på andra ställen. Jag har läst väldigt mycket om det då många som jag sovit ihop med blivit rädda när jag sitter upp mitt i natten och gråter och har panik men inte går att kommunicera med då jag fortf delvis sover.

Om du har så ont av dina drömmar så tycker jag att du ska prata med en psykolog så du kanske kan reda ut grunden till din fobi för spindlar och småkryp (visst dom är fruktansvärt äckliga och jag vägrar ta i dom eller gå nära, men har inte mardrömmar om dom). Det kan finnas mycket annat bakom fobier också.

Jag har samma problem som dig. Det utspelar sig alltid med spindlar, eftersom jag har en väldig skräck för spindlar. Jag började hallucinera om dom under natten oftast pga att jag hade mött en spindel under dagen. Men nu har jag börjat på en arbetsplats som verkar vara något spindels harem för det kryllar av stora spindlar på säkert 4 cm där.

Så inatt har jag 'sovit' men jag har ju inte haft någon sömn utan jag har suttit upp i min säng i fosterställning pga att jag hallucinerat om att de funnits spindlar överallt. Men grejen är ju den som sagt att jag inte heller kan väcka mig själv så allt är som en enda lång, verklig mardröm. Jag både hör och känner allt så det blir något så sjukt realistiskt.

Vet inte riktigt hur man ska komma ur dethär, det hjälper inte att tänka glatt innan jag somnar utan det händer endå. Verkligen jätte jobbigt! Så jag förstår exakt hur du känner dig!