Att vara sjuk och bli förälder?
Jag brukar inte hålla till här men har en fråga som jag tor passar just i detta forum.
Jag är sjuksriven har varit det i snart 1 år och komerm var det flera månader till. Det är pogrund av Panikongest, Deprsion och trötthet. vilket osm det ser ut nu är något jag måste lära mig leva med och jag kanske alldrig kommer kunna jobba.
Detta gör mig väldigt lädsen, att inte kunna jobba och leva normalt. Men vad som gör mig ennu mer ledesen och orolig är barn, kommer jag kunna fungera som mamma? Finns det andra föräldar som lever i likande situationer?
Kan ju säga tt jag fyller 24 i år och min sambo som är lika gammal jobbar just nu.
Jag hoppas och tror att du kommer att bli en alldeles utmärkt mamma den dag ni bestämmer er för att bilda familj. Du kommer att hitta lösningar på det som idag känns omöjligt.
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!
Jag är depressiv och ofta väldigt trött men inte alls som du, jag fungerar i det dagliga livet och har arbete och det fungerar toppen. Klarar arbetet bättre än att bara gå hemma för då mår jag ännu värre. Men jag är mamma, sonen fyller 1 år nu 29 mars och det har varit en prövning! Omställningen var svår men det är det bästa jag varit med om i hela mitt liv och skulle aldrig gå tillbaka! Bara din sambo är med på det hela att han får ta ett stort ansvar när du inte orkar så går det. Vissa dagar har jag fått sån panikångest att vara hemma ensam med sonen att min gubbe fått komma hem från jobbet och han gör det utan att klaga för han vet hur jag mår. Min son väljer mig framför pappa och han är väldigt framåt och social vilket tyder att jag gör ett gott jobb på det sätt som fungerar för mig/oss :) så jag tror visst att man kan bli mamma trots depression mm :) bara du har hjälp och inte är rädd att be om hjälp ibland. Jag har vissa kvällar bett gubben ta sonen och åkt till farmor farfar så har jag bara legat hemma och slappat och det är guld värt. Bara man ger tillbaka dessa stunder till sambon ibland kanske bara genom en långpromenad med vagnen och gubben är hemma :)
#2 ja jag har svärmor runt hörnet som älskar barn och även min mamma lika nära så det finns familj här. sen har jag ju sambon, men han är rätt osäker på barn, han vill ha barn men int en och han är rädd att han inte blir en bra förälder som ajg tolkar det.
Skönt att höra att andra lyckas få vardagen att gå ihopp med barn. Jag har nu en hundvalp och det är ju inte alls samma sak men endå en bra övning för mig. Den är riktigt jobbig när den kissar och busar men samtidigt väldigt underbar.
jag tror att jag vore en supererförälder, älskar att måla pyssla och leka, jag har kollat mycket på pogram somj gäller barnuppfostran och har pratat mycket med min mamma om sådana saker. Jag har e ndel barsaker sammlade tex babykläder från när jag föddes som är fint paketerade i min garderåb. har även min kusins avlagda kläder samt att jag ska få barnvagn och annat från dem.
Har länktat efter barn sen ajg var arton så jag vet att jag komemr klarar det när den dagen kommer.
Killar är alltid rädda för barn ;) fick bearbeta min i över ett år och sen tog det ett halvår att "tillverka" lillen och sen 9 månader att vänja sig :) ni är ju inte så gamla ge det lite tid :) vi var 28 och 27 när sonen kom :) nu vill jag ha en till hihi :)
Lycka till med vad du kommer ta dig för :)
tackar =) Kommre inte bli barn på ett tag om sambon får bestämma allt. Sitter och samtalar med min mamma om det och vi funderar hur den ekonomiska biten kommer fungera om jag är sjuk och inte har jobbat något innan.
Någon som har barn och lever på bidrag? vad är det för bidrag?
Starta ny diskussion