Så rädd för cancer
Min sambo röker, ett paket om dagen ungefär, sedan ca 15 år tillbaka. När vi träffades för 2½ år sedan så rökte även jag, dock mycket mindre (ca 3-4 cigaretter om dagen) och jag tänkte inte så mycket på hans rökning. Nu slutade jag röka för två år sedan vilket var ett förhållandevis litet beslut eftersom jag ju aldrig rökte så mycket.
Har fortfarande inte funderat så mycket över min sambos rökning, det var tufft ekonomiskt ett tag men jag har sett det som ett av hans mest basala behov, min mamma och mormor har rökt hela livet och jag vet hur beroende man blir, hur viktiga cigaretterna är. Nu har jag dock börjat bli rädd. Vet inte om det är för att jag har börjat titta mer på TV där de ju kör en hel del skrämselpropaganda eller om det är för att vår relation blir djupare och djupare varje dag, jag inser mer och mer att jag aldrig vill leva utan den här mannen… Nu har jag i alla fall gått och blivit livrädd för att han ska dra på sig cancer.
Tittar på alla dessa program där folk förlorar dem de älskar och jag får panik. Lider dessutom av OCD så tankarna blir mer påträngande och jobbiga än de skulle behöva bli. Kan inte sluta tänka mig in i den dag då han kanske blir sjuk, känslan blir oerhört verklig fastän han är frisk nu.
Att sluta röka är ju ock något som måste komma från honom själv, jag vet att han har funderat väldigt löst på att trappa ner lite eftersom han har ett fysiskt jobb men jag vill ju att han ska sluta helt. Tyvärr är det ingenting jag kan göra åt saken, mer än att uttrycka min oro och min önskan att han slutar.
Så min tanke är… hur gör man? Hur accepterar man att man ingenting kan göra just nu, hur får man stopp på tankarna?
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Här är det ju två problem som jag ser det.
Först din pojkväns rökning vilket givetvis inte är bra men måste komma från honom själv. Du kan ju visserligen påverka med att säga hur orolig du är och försöka övertyga honom om att sluta. Cancer är ju bara en av alla farliga sjukdomar man kan åka på genom rökning. Det påverkar Hjärta/kärl och kan ge KOL vilket också är en dödlig sjukdom.
Sedan har vi ditt problem som är tvångstankar och det är någonting som går att behandla om man känner att det påverkar ens dagliga liv. Det bästa är KBT (kognitiv beteendeterapi) ofta i kombination med medicinering.
Du kan vända dig till din vårdcentral till att börja med.
/Maria
Jag får redan hjälp för min OCD (bland annat), är sjukskriven, medicinerar och går i terapi, men har fortfarande svårt att hantera den när tankarna börjar rulla. Det är ju lite som ett ånglok, det börjar tuffa på lite i bakgrunden och då märker man det nästan inte, sedan bildas en tanke som börjar mola och sedan blir det värre och värre tills tåget skenar och man knappt längre kan hålla ordning på vad som är verklighet och vad som bara är tvångstankar. Tack och lov tar medicin och sådär av den värsta udden och nu är det sällan som tåget skenar, men tankarna kommer ändå med jämna mellanrum och är svåra att hantera.
Som sagt, att sluta röka är ju någonting som verkligen måste komma från honom själv. Tyvärr kniper nästan inga argument, han inser ju inte hur stor risken är med alla dessa sjukdomar, det går liksom inte in. För mig var argumentet som fick mig att sluta att jag skulle åldras i förtid, fåfäng som jag är, men det bryr han sig inte heller om.
Blä. Svåra tankar. Det är jobbigt att älska!
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Jag tror säkert att han liksom alla andra inser och vet om riskerna med rökning men som rökare blundar man gärna för detta.
Jag slutade själv för dryga året sedan efter att ha rökt i 35 år. Inte fanns det någon logik i mitt resonemang
Försök att inte hänga upp dig så mycket på hans rökning men fortsätt att tjata givetvis. Tänk på att det finns så mycket annat som också är farligt. Fast du ska givetvis inte börja oroa dig för något nytt.
/Maria
Kan du inte få honom att börja snusa istället? Det var det endä sättet för mig att sluta med cigaretterna. Det är kanske farligt på annat sätt, men i varje fall inte så cancer-triggande som att röka.
Hatar cancer och älskar vårlökar.
#4 Samma här. Jag snusar också men det gjorde jag även när jag rökte fast nu snusar jag aningen mer förstås.
Det är säkerligen inte bra det heller men långtifrån så farligt som att röka.
/Maria
Starta ny diskussion