*putt*

Attlid, du kanske skulle tänka dig att skriva en artikel om detta? Tycker att det är riktigt intressant att höra hur andra har det med diverse funktionshinder!

/Amanda

Det kanske jag kan göra… har massor att göra just nu, påminn mig om någon/några veckor =)

Hur har det gått med din skolios?

Jag hade en vanlig ortoped som läkare och han ville inte operera utan lät mig och min familj pinas med korsett i över 2 år. Efter att ha fått flertalet lunginflammationer eftersom revbenen delade ena lungan i två så fick jag remiss till en skolios specialist.

Jag kom till henne som 13 åring och det första hon sa när hon såg mig var "varför har du inte kommit tidigare". 3 månader senare var jag  stelopererad, har idag 3 lediga kotor i övre delen av ryggen samt 4 kotor i nedre delen. Kröken i bröstryggen var 73 grader vid sista kontrollen innan OP. Idag är den 23 grader och jag växte cirka 11 centimeter under min 12 timmars operation.

Efter det så har jag fått genomgå en till operation för att ta in skuldran ("vingen") och då tog dom bort en bit ur 6 revben och satte ihop ändarna igen. Det var smärtsamt som f-n men det har gjort att skuldran knappt sticker ut alls idag så det var värt smärtan. Detta har idag lett till att jag  idag lever med 1½ lunga och en lungkapacitet likvärdig ett litet barn. Musklerna i ryggen är totalt knasiga och det kan räcka med en liten hostattack för att jag ska slita sönder en muskel eller ett muskelfäste. Men jag är glad för trots mina problem och svårigheter vet jag flera med skolios som har det värre.

#3 Usch det låter hemskt, skönt att det är bättre idag. Kan du leva ett normalt liv nu eller känner du dig fortfarande hindrad? Har värken blivit mindre?

Inget speciellt har hänt sedan jag skrev denna tråd. Kämpar på med värk och trötthet i ryggen och försöker göra det bästa av situationen helt enkelt. Har problem att ligga ner, ligger jag på rygg eller på mage får jag väldigt ont i revbenen, de hoppar "ur led" känns det som, så får inte ligga för långa stunder på mage/rygg när jag ska sova t.ex. Annars funkar allt bra, tack och lov, och får väl vara glad sålänge jag inte blir snedare.

Funderar ändå på att operera mig i framtiden, just pga det kosmetiska, trivs inte i min kropp när jag är så synbart sned och ojämn. Även på mig sticker ena skulderbladet ut ganska mycket.

Hindrad som stelopererad är man ju alltid. Jag har dagar då jag förbannar allt och ibland är allt bra. Jag kan inte vrida mig eller böja mig som "normala" kan. Jag får ju heller inte bära tungt fast tyvärr gör man väl det ibland endå.

Trötthet och värk i ländryggen lider jag av i perioder, jag tror tyvärr så att  jag blivit så van vid det att jag inte märker av det lika myckert som förut. Jag kan inte ligga på mage alls utan vrider mig med hjälp av knän och armar (svårt att förklara.. men magen är typ i madrassen…). Ligga raklång på rygg går om underlaget är mjukt annars gör ju skuldran och kröken att men vrider sig automatiskt.

Det är jättebra att du rider för detta stärker ryggmusklerna massor. Tänk även på att stå och gå mycket då detta stärker skelettet och hjälper en del mot värken. Jag kan inte ligga eller sitta för mycket för då får jag ont men jag kan heller inte stå rakt upp (jag lutar mig mot något eller "gungar") för då får jag ont.

Att få ner skuldran kändes jätteskönt fast man är ju tyvär vriden i kroppen bara mindre sne.

#5 Kan man fortsätta rida som stelopererad? Det är väl det jag är mest orolig över om jag skulle välja att operera mig i framtiden.

Har inte ridit på ca 1 år förutom enstaka gånger men nu till hösten börjar jag hästgymnasium och kommer då rida regelbundet igen :)

Jag har också problem med att stå rakt upp och ner för länge, blir extremt trött i ländryggen och ställer mig gärna böjt, hänger på saker osv. Eftersom jag även har problem med ledvärk i fotleder (osteokondrit) och knän är det svårt för mig att gå längre stunder också, trots att det är skönt för ryggen. Typiskt liksom.

#6 jaa rid på bara. Jag fick vänta erm… 6 månader tills min "check up" och då fick jag klartecken till att rida igen.

Jag står precis som du gänra böjd och hänger över saker. Man ser säkert ganska lustig ut för om vi är i data butiken maken och jag och han tar för lång tid för sig så brukar jag "stretcha" genom att böja mig upp och ner ett litet tag..

#7 Skönt att höra, och skönt att få svar på lite frågor från någon som går igenom samma sak (fast värre)! Tack!

Och det där känns så väl igen, haha.

#7 jag gjorde mitt special arbete om skolios och det är ju typ  10% (om jag inte minns fel)  av sveriges kvinnor som har skolios. Men endå är det så få som vet om det. Det är ju för att dom flesta har sådan liten krök att dom inte märker av det alls. Jag blir hela tiden förvånad över hur få man träffar på som har skolios och de få jag träffat (förutom någon enstaka) har typ en så häääääääääääääär stor krök och förstår inte alls vad man pratar om. Så det är lika roligt för mig som för dig att få prata av sig lite med någon som vet hur det är.

Och det var bra att du fick några svar dessutom.

#9 Ja man hör hela tiden att skolios är "så otroligt vanligt, många tjejer och endel killar har det" men jag har inte träffat på någon som har det förutom jag och min syster (men hon har väldigt lite, så det varken syns eller märks direkt).

#10 Skolios är ju ärftligt så det finns säkert någon mer i din släkt som har det. Min syster och min mamma har men dom har som mest typ 18-20 grader så dom kan ju ta sig därbak

#11 Mamma har liiiiiite, syster har lite och jag har mycket. Haha

Jag fick diagnosen "lätt skolios" när jag gick i skolan. Jag är född 1962. Jag vet att jag kollades extra noga varje år men inga andra uppföljningar.

Jag har läst mina gamla skoljournaler och de verkade vara bekymrade men som sagt ingen uppföljning.

Vid 25 års åldern med många år med migrän bakom mig så hamnade jag hos en kiropraktor som sa att jag var alldeles "sned" .Han "ryckte till som kiropraktorer gör och sedan den dagen är min rygg alldeles rak.

Förmodligen var skolios i mitt fall en feldiagnos.

#13 bra att det gick att fixa i alla fall. Och det låter verkligen som en miss diagnos när dom kunde fixa felet så lätt. Skönt för dig hursom att bli av med problemet

#13 Skönt att du blev av med det!

Jag gick på behandling hos ostepoat under ett år ungefär och hans metoder rätade ut min nedre krök flera grader, så man såg skillnaden med blotta ögat! Behandlingarna var obehagliga och i vissa fall smärtsamma men det var så skönt att se att det verkligen hjälpte…

Han konstaterade att det är två kotor precis i mitten av min ryggrad som sitter fast, hårt, i varandra, och om de lossar upp skulle han kunna räta ut min övre krök också (den övre är ju mitt största problem).

Ungefär samtidigt fick vi avslag från mitt försäkringsbolag att de inte ville betala behandlingarna för oss. Vi hade inte råd att betala själva, så vi fick avbryta. Snacka om ett slag i ansiktet…

#15 nää :( försäkringsbolag är nog skit. Har en väninna här hemma vars dotter verkligen behöver hjälp men ingen vill betala fast det är diagnostiserat så morfar betalar än så länge…suck

#15 Fy vad tråkigt.

Synd att viss behandling inte räknas som sjukvård

Tänk va pengar dom skulle tjänat på att låta dig gå igenom den behandlingen istället för att opereras. Kan ju säga att mina föräldrar fått tillbaka på skatten i och med mina operationer och eftervård…

Jo, det var tråkigt, och väldigt onödigt kändes det som.

Vi flyttar nu på måndag så får se om vi försöker på nytt på det nya stället om vi hittar någon bra kiropraktor där :) Har ju blivit snedare nu än sist också.

jo det är ju ofta så att en växande krök aldrig stannar trots att du kanske stannat i växt.

Min läkare sa till mig förra sommaren att jag är färdigväxt nu och risken att jag blir snedare är mycket liten men inte obefintlig. Så om två år ska jag tillbaka på koll, är jag snedare tar vi väl upp operation då, men jag hoppas jag stannat av… Jag blev ju som snedast året jag växte 10cm på ett år - då blev jag även 10 grader snedare.

#21 Jag växte också så mycket på ett år, det handlar ofta om puberten. Tyvärr är puberteten en dålig sak för skoliosen då den har en förmåga att sätta igång allt. Alltså göra krökarna större och sånt dumt.

Jag har bara en väldigt liten skolios i övre delen av ryggen. Upptäcktes av en sjukgymnast för typ 5 årsen nu om jag minns rätt. Men det enda jag märker av är att jag lätt stelnar till i ryggen där uppe och lättare blir trött i den delen av ryggen.

En av mina kusiner däremot har en väldigt ovanlig bindvävssjukdom- bara runt 10 diagnostiserade fall i hela Sverige Och hon har som följd av det fått en skolios ifrån yttre rymden! Stelopererad från nacke och ner och har till och med fått en konstgjord svank. Och så har stagen gått sönder ett otal gånger så hon har klippkort till både ambulans och sjukhus Men trots alla operationer så har hon så ont att det har hänt att hon helt enkelt bara blir medvetslös.

Så finns det möjlighet att räta på ryggen utan operation så för guds skull gör ett försök! Det finns alltid en risk att en nerv skadas och bara gör smärtan ännu värre vid en operation.

Ledsen att höra om din kusin. Jo det finns en rad olika sätt idag att stoppa en kröks utveckling fram till en viss gräns. Har den passerat ett visst antal grader är det inget annat som hjälper i längden än att operera.  Och tyvärr som vid alla operationer  finns det en risk för komplikationer.

Jag höll på att dö under operationen tack vare komplikationer från den "operationsfria behandlingen". Så mitt problem har varit tvärtemot dins kusin.

Hoppas dock det löser sig för henne så hon slipper all den smärtan.

De håller på och försöker med allt möjligt. Men det finns inte mycket som hjälper. Hon har haft morfinpump de senaste åren, varav inopererad de senaste 2-3 åren nånting. Och så tar hon ett helt apotek av starka smärtstillande dagligen, och det bara för att hålla sig vid medvetande i stort sett. Sjukdomen i sig orsakar mycket smärta, men sen har de även råkat skada en nerv vid en av operationerna så hon har även ständig nervsmärta. Jag kan ha ont i ryggen, ibland så jag bara vill skrika högt, men kan ändå inte ens föreställa mig hur det måste kännas att ha det värre än så 24 timmar om dygnet 365 dagar om året

Jag har skolios och gick med bostonkorsett mellan att jag var 9 år och 15 ungefär.

Min mamma upptäckte att mina axlar var olika höga ungefär när jag var 6 år, så då började kontrollerna, åka till sjukhuset då och då för röntgen och mätningar. Och när jag var 9 fick jag då korsetten. När jag var ca 14 sa jag till läkarna att jag tyckte korsetten var felbyggd då den gick upp på samma sida som den höga axeln och jag tyckte att den borde ju vara högre och "putta upp" den axeln som var lägre. Detta för att jag såg på skolfoton att axlarna bara blev ojämnare trots att läkarna sa att ryggen blev bättre. Nu tittade de en extra gång på plåtarna och upptäckte att jag hade sammanvuxna revben på den sidan där axeln var låg och ett extra (!) revben på den höga sidan. dessutom hade jag en krök uppe i nacken som de inte sett innan och där saknades en disk så kotorna låg på varandra. Jag var även överreglerad (lutade alltså åt andra hållet nu) så jag fick har korsetten bara på nätterna det sista året så ryggen skulle gå tillbaka. Efter upptäckten av nacken skämdes läkarna och ringde tom upp för att be om ursäkt -detta hade liksom synts på alla tidigare plåtar med eftersom jag alltid röntgat ända upp till öronen, men de hade bara tittat på ryggen.

Jag är nu 21 och har fått ut ersättning av försäkringsbolag då jag bedöms vara 5% medicinskt invalid för kotmissbildningarna osv. Har inte ont hela tiden, men gör jag för ansträngande arbete ELLER sitter stilla för mycket så gör det ont.

#25 att få en nerv skadad måste ju vara helt hemskt. Det är på sådana människor jag tänker på när jag börjar tycka lite synd om mig själv.

#26 Att läkarna ändå ringde och bad om ursäkt. Synd bara att dom inte tittat på hela ryggen när dom ahde chansen så hade du sluppit en massa.

Har skolios i svanken. 2 kotor som sitter snett, nästan som om de ska gå av. 5-6 kotorna nerifrån, tror jag det var… det är ju 25 år sedan jag såg röntgenbilderna.

Resten av ryggen är rak både innan och efter. Fick gå på kontroller tills jag var 16 men det förvärrades inte.

Själva felet har gjort att min höft är något sned, man ser att midjan ser oika ut om man kollar lite. Vänstra höften gör (har alltid gjort) ont om jag anstränger det, benen är lika långa men på vänstra benet blir lederna liksom komprimerade i o m att höften är något lägre. 

Har inget jättestort problem med det. Inte än i alla fall.

#28 har du inte gått på någon kontroll på 25 år? Fast du verkar ju inte lida så mycket av det så det kanske inte gör så mycket.

"Roligt" att det kommit fram flera med skolios. Känns bra att få dela med sig och höra andras erfarenheter.

#29 Nä, inga kontroller sedan jag var 16 år (tror jag det var). Haft ischias och så besvären med höften, men om det hör ihop med scoliosen vet jag inte. Jag har haft tur.

#30 det kan säkert höra ihop med ryggen men du har ju endå haft tur om man jämför. Jag har också harft tur och är väldigt glad över det.

Hej Attlid….så även du lider av osteokondrit….jag har haft det i mina knäskålar sen 1989. Är född 81 så har gått med det i 21 år. Blivit opererad 4 ggr 2 ggr i vardera knä och det är obotligt säger läkarna. Kanske att du tar något bra piller som får dina fötter att kännas lite mindre ömma……..mvh wolfgirl i dalarna

Hejsan

Även jag  har skolios och jag stelopererades vid 12 års ålder. Man upptäckte det när jag var 11 och då hade jag en krökning på 55 grader ungefär, hade två krökar, men den andra var mindre. Jag fick gå med korsett i ett år, men då den inte hjälpte och det ökat till 57 grader blev det en operation. Jag hade under lång tid efter operationen inga problem, men för några år sedan började jag få ont i musklerna mellan skulderbladen, och dom sa att det var en muskelinflamation. Vet inte om det stämmer, men jag har inte blivit av med den värken på 3-4 år. Men det är något jag lärt mig att leva med, och det har inte hindrat mig. Jag arbetar heltid på fabrik och dansar mycket bugg och foxx på min fritid.

Men jag undrar om någon har erfarenhet eller vet något om ett problem som uppstod hos mig för ca 3-4 månader sedan. Jag började få som en knöl på ryggraden och det var ömt när jag lutade mig mot hårda saker. Jag kollade upp det på vårdcentralen här hemma och dom tror att det är ett fäste som lossnat pga överansträgning. Det var för en månad sen nu och jag vet att dom skickat en remiss. Men jag går här och väntar på att ett brev som ska kalla mig till röntgen. Det har blivit mycket värre nu, det är en stor knöl som känns svullen och det har blivit rött. Jag kan ínte peta på det eller luta mig mot någonting, inte ens men mjuk kudde. Det finns dom som har det mycke värre, men trots det börjar jab bli väldigt trött på detta då det hindrar mig att göra så extremt mycket.

Jag är 21 nu, så jag opererades för ca 9 år sen.

#33 Låter helt klart som om något lossnat i ryggen. Det har hänt min kusin många gånger, hon har nu genomgått 9 ryggoperationer för sin skolios. Tror det beror mycket på orsaken till hennes skolios, den genetiska sjukdomen Beal syndrom (närbesläktat med Marfan). Hon läker inte lika bra som någon som är frisk.

Kontakta läkare igen och stöt på ifråga om din röntgen. Var som en igel så du får komma intill snabbt.

Jag ansluter mig i mängden till er med skolios. Min skolios blev upptäckt av min skolskörterska då hade jag inte så stor kurva gissar på kanske 20 grader eller nåt sånt men då höll dom koll på min rygg bara sen efter ett halvår/år så hade ryggen blivit snedare så då fick skolläkaren kolla på den och då på den vägen så fick jag en remiss till ortoped och då hade jag c:a 30 grader gränsen till korsettbehandling. Jag fick efter det en Boston korsett som jag fick använda i typ ett år. Jag avskydde verkligen den och kunde inte vänja mig vid den så jag slarvade ganska mycket med den. Så tillslut ledde det till att jag fick träffa en läkare som sa att jag har en väldigt tjurig skolios som är svår att stoppa så då skulle jag nu ha operationstankar i huvudet för nu skulle jag träffa en kirurg nästa läkarbesök och det skulle göras på Huddinge sjukhus. Så nästa gång då så träffade jag kirurgen Helena Saraste och då hade min krök ökat till c:a 47-50 grader. Och då blev det diskussion om steloperation. Min största krök fanns i bröstryggen. Så ja det blev steloperation 2003-05-15 så nu är det 8 år sen och jag har tyvärr får jag vel säga inte varit smärtfri. Jag hade ont redan innan operationen i ryggen men upplever att det blev värre efter den. Nyligen för tre veckor sedan så var jag med om en trafikolycka. En bil körde på mig bakifrån när jag åkte min moped på en 70 väg. Jag flög c:a 50 meter genom luften och snurrade i snabb fart på marken när jag landade så jag tror jag tappade medvetandet där ett tag vet dock inte hur länge. Jag hörde plötsligt en manlig röst som sa att det ligger någon här. Jag låg då på mage med min högra arm under mig och ansiktet mot marken och kunde inte röra mig. Ambulans personalen vände på mig och så fick jag åka ambulanshelikopter till Karolinska sjukhuset i Solna. Där blev jag i tre dagar och hade klarat mig med änglavakt! Jag fick en spricka i korsbenet i ryggen och två små brutna ben i ovansidan av höger fot och skrapsår lite här och var på kroppen. Så nu har jag gått på kryckor i typ tre veckor. Vi var endå oroliga för att det kunde ha hänt något med min rygg och stagen som är inopererade så jag fick en remiss till huddinge och fick då träffa Helena min kirurg som jag inte har träffat på typ 6 år. Hon kollade då på röntgenbilderna som dom hade tagit på KS och sa att det inte har hänt nåt med ryggen, jag pustade ut och kände att det var bra. Men så sa hon sen, jag ser på dom här röntgenbilderna att två skruvar har gått igenom kotkroppen. Alltså skruvarna är för långa så dom har gått igenom kotan. Det har alltså varit så sedan jag opererades. Och det märkligaste är att dom inte har sett detta på dom 8 åren som jag har varit på undersökningar hit och dit. :/ Så ja nu sa hon att i vanliga fall så brukar man inte göra något åt detta men eftersom jag har haft ont i ryggen sen operationen så sa hon att det kanske blir en operation igen. Och då tar dom inte bara bort dom två skruvarna, utan då tar dom bort allt som jag har i ryggen. Men först innan nåt bestäms så ska jag på återbesök dit igen och göra en grundligare undersökning på hur dom där skruvarna verkligen sitter och närliggande kärl osv. Så nu väntar jag bara på en kallelse till Huddinge. Så ja det var min skolios historia i korthet. Kul att finna andra här inne som också är drabbade av detta jobbiga fenomen. Det känns svårt att hitta andra som varit med om ungefär samma sak som en själv.

#36 Helena Saraste var min räddande ängel. Utan henne hade jag nog inte fått min operation förrän jag blivit delad på mitten.

Jag var också med i en bilolycka men då vägrade dom röntga min rygg, hmf. Min var ju dock inte alls lika illa som din men jag fick gå till mammas jobb och få röngten där. Bra med mammor på privatsjukhus. 

Tyvärr är det ju så att operationer inte alltid lyckas göra saker bättre. Har man med skruvar att göra finns alltid en risk att dom växer ut eller är för långa från början. Tycker synd om dig som hade oturen att detta dessutom inte hittades förrän nu. Jag har dock märkt att man måste till specialister för att saker ska ske på rätt sätt. Jag hade ju som sagt en vanlig ortoped innan Dr Saraste och han kunde ju ingenting om skolios. Jag kan tänka mig att han skulle ha svårt att se på en vanlig röntgenbild om mina skruvar inte var som dom skulle. Däremot var han en skicklig höft ortoped och han fixade grannens höft jättebra.

#37 Det är bra att du känner att hon har hjälpt dig. Jag fick komma till henne ganska omgående så jag har inte direkt haft problem att få komma till en specialist som kan det här med skolios.
Jo alla är dom ju specialeicerade på sina områden och det blir irriterande som patient att komma till någon som inte vet vad den ska göra eller söka efter. :/

Ne tyvärr är det ju så, men i mitt fall var det ju bra att operera mig just pga att bara stoppa kröken så jag inte skulle bli ännu mer sned. Men nu när ryggen har växt fast i positionen den är i nu och har läkt fint så gör inte dom där inplanteten någon nytta i ryggen längre så då tyckte hon att man då hellre kunde ta bort dom och även pga att jag haft besvär med det hela tiden sen efter operationen.

Jag var till min vanliga husläkare för någon dag sen och fick då en kopia på vad Saraste hade skrivit om återbesöket.
Det stod då att patienten ska komma på återbesök med kort varsel och nu har det gått en månad sen jag var där, så man börjar undra vad som är kort varsel för dom.
Sen stod det även att skruvarna i T10 och T11 på vänster sida penetrerar kotan lateralt och spetsen är i nära anslutning till aorta.
Men pga av störningar på röntgenbilden kunde hon inte se hur nära så nu ska jag göra en angiografi och sen se vad den säger och därefter ska dom ta ställning till om det blir operation eller inte. :/

#38 Dom säger ju att typ 2 år efter operationen så är stagen onödiga men om dom inte skapar problem så låter de dem vara.  Jag tror att deras väntetid är efter vårdgarantin, alltså har dom tre (om jag minns rätt) månader på sig. Är det akut går det ju fortare, eller om du är ett barn.

Hoppas iaf att du väldigt snart frå hjälp. :)

I går åkte jag in till KS för inskrivning till min andra operation som skulle ha blivit gjord idag men den blev inställd i sista sekund.

Narkosläkaren sa att läkarna har gjort bort sig!
För att göra en lång historia kort:
Operationen blev inställd pga bristande operationsplanering från kärlkirurgen och med läkare som körde med pajkastning och var på sandlådenivå som narkosläkaren uttryckte det.
Kärlkirurgen hade tydligen inte planerat ända fram om det skulle hända nåt allvarligt. Han hade bara planerat för dom första stegen i operationen, typ steg 1 och skulle inte steg 1 fungera så ska han ju veta hur han ska göra med steg 2 och 3 osv och när narkosläkaren frågade om dom här stegen 1 till 10 vad dom skulle göra om det blev så många steg så kunde inte kärlkirurgen svara längre på hur dom skulle göra utan det tar vi då hade han tyckt i princip.

Det svaret var inte narkosläkaren nöjd med så han stoppade operationen. Narkosläkaren sa även att han inte hade tillräcklig kompetens ifall att det skulle hända nåt allvarligt.

Han sa att han absolut kan söva ner och så det gör han ju varje dag. Men skulle det hända nåt allvarligt så är det han som endå har ansvaret för mig i slutändan, att jag ska må så bra det bara är möjligt under narkosen och där kände han att kunskaperna inte håller.
Skulle han göra det så ville han ha med en kollega från tohrax narkosen som kan det där bättre.

Så dom ska nu samla personal som dom vet kan hantera alla situationer som kan uppstå. Så nu får jag vänta på ett nytt operationsdatum.

Det nya datumet kan bli om en vecka, två veckor, tre veckor eller ja när som helst. Men narkosläkaren sa att han tror att det blir tidigast i januari… Så ja får vel se när det blir av denna gång.
Det som gör mig mest sur är att jag verkligen hade ställt in mig på detta och kände mig så redo man nu kan bli när man ska genomföra en sån här operation. Och så kommer detta stora bakslag! Ne verkligen inte roligt.. Får helt enkelt bara sucka och vänta vidare. Och hoppas kan man ju att man får en ordentlig ursäkt från dom sen för nu skäms dom sa dom, och det med all rätt!
Narkosläkaren sa att han hoppas på att jag kan förlåta honom för att han stoppade operationen. Jo klart jag kan det, han såg åtminstone till säkerheten, det var därför han gjorde det. Däremot den där kärlkirurgen är jag fortfarande sur på att han bara tänkte köra på och hoppas på turen i princip! idiotiskt!

Sen för att strö mer salt i såret fick vi reda på att skruven som jag har trott tryckte/snuddat vid aortan tydligen trycker in I aortan!
Det är bara rena turen att jag inte började blöda från den 2003 vid första skoliosoperationen!
Man kan jämföra det som en ballong, när man trycker in ett finger i ballongen så kommer man in en bit utan att den spräcks. Det är så det är med skruven, den ligger alltså i aortan men den har inte gått helt igenom. (vilket såklart är tur!)

Skruvspetsen är inkapslad av vävnad som har vuxit runt den typ så det blir som en propp där. Så det kirurgerna är rädda för är när dom skruvar ut den där skruven så kan det vara så att den där vävnaden följer med skruven och då blir det ett hål på aortan vilket måste stoppas SNABBT! Detta är ett väldigt ovanligt fall sa dom. Narkosläkaren har aldrig varit med om det under åren han har jobbat där, så dom vill då såklart göra allt så säkert som möjligt och vara förberedda på allt som kan hända.

Dom ville ha med en tohrax kirurg också men denne kirurgen ville inte lämna sin operationsavdelning så där var det nåt som brast i planeringen också och med det menade då narkosläkaren att det blev lite pajkastning och sandlådenivå att dom inte riktigt kom överräns om vart jag skulle opereras för att minimera riskerna.
Men tohrax kirurgen ville inte komma till ortopedavdelningen för att operera då han ansåg att han hade all sin utrustning då på sin avdelning osv..

Suck!
Är hemma nu igen iaf var på KS från 13.30 till c:a 16.15 i går bara för att få reda på detta och fick åka hem igen utan operation!

Fick med mig denna bilden från narkosläkaren, den är tagen när dom gjorde angiografin.
Där jag har ringat in så ser man skruven som går in i aortan (stora kroppspulsådern) och skruven över ligger väldigt nära den också, Så ja, jag tror nog att ni förstår att jag vill få bort den så fort som möjligt!
Tänker ju på det varje dag sen jag fick kännedom om det.
Kände att jag behövde skriva av mig någonstans…

Är det någon annan som varit med om detta?

#40 Fy vad tråkigt. Man blir så himla besviken när man är inställd på något som inte blir av.

Positivs att narkosläkaren reagerade i alla fall.

Du ska se att det blir bra nästa gång då alla är förberedda och ingen vill tabba sig igen.

Ja precis, det var bra att han reagerade.

Jo det blir det nog. dom skulle nog tycka att det vore väldigt pinsamt om dom tabbar sig igen.

Har ju gått ett tag sedan jag uppdaterade nu.

Har sedan våren 2010 gått och väntat på en kallelse till Linköping för att träffa en kirurg där och diskutera mina valmöjligheter. Har hela tiden verkat försvinna ur systemet och "glömts bort". Fått två MR, varav en tog nästan 2 timmar och den andra 20 minuter. Hm?

Nu i december var jag ÄNTLIGEN i Linköping på konsultation med min kirurg. Han ville operera direkt. På senaste MR låg jag på 39 grader men ryggen rätas ju när man ligger ner, på senaste slätröntgen (2010) låg jag på ca 53 grader. Då jag tar studenten i juni och pluggar en hästlinje som kräver att jag rider 4 gånger i veckan nu sista halvåret skulle en operation nu betyda att jag måste hoppa av skolan och antagligen gå om ett helt år (rida får man ju inte göra på ca ett halvår). Förklarade detta för honom och han sa att vi kan nog vänta, men han ville ta en ny slätröntgen för att se vad mina grader ligger på. Är jag nära 60 grader nu ville han inte vänta utan göra operationen i februari helst, är jag mindre än 60 kan vi vänta tills nästa höst. Han trodde inte att jag var 60 grader när han tittade på mig så jag hoppas verkligen jag kan vänta. Jag har kämpat i skolan sedan jag var 12 för att klara av en normal skolgång trots ryggen och värken, det skulle vara så himla jobbigt att snubbla på mållinjen när jag bara har fem månader kvar till studenten.

Han beskrev även operationen, hur den går till osv. De verkar ju helt ha slutat använda sig utav den "vanliga" kirurgin där de snittar över ryggraden, nu går de ju in genom bröstkorgen/lungan och tar ut ett revben och lite sådär. Kom lite som en chock för mig, lät så oerhört brutalt när han beskrev det, men nu har det gått en månad sedan jag var där och jag har hunnit smälta det lite.

Har senaste 2 åren haft otroliga besvär av min rygg, värken blir värre och värre och börjar få domningar ut i armar och ben så jag ser verkligen fram emot att bli opererad, även om jag såklart önskar att jag kunde undvika det.

Var på ny slätröntgen för ett par veckor sedan och väntar nu på beslut hem i brevlådan. Lite jobbigt att vänta på något så pass stort och livsförändrande.

Det kan ta upp till två år innan ryggen är helt okej efter en operation så jag hoppas att du har möjlighet att vänta så att du hinner klart skolan, trist att behöva hoppa av sista halvåret.

Jag har efter operationen inte haft några problem med att rida eller jobba i stallet. 

Hittade en del gamla kort när jag var hemma hos föräldrarna sist. Tänkte att jag skulle visa hur jag såg ut i juli innan min operation(som sen skedde i november samma år).

Ni kanske kan gissa vem jag är?? 

Min skolios upptäcktes inte förän jag blev vuxen och gick till en läkare(det var för C:a 15 år sen nu,och jag är född_58) och hade såååå ont i ryggen. När jag gick i skolan så blev jag mobbad av både en lärare och skolbarn.Läraren tyckte att jag bara skulle sträcka på mig och inte göra mig till,fast jag hade ont.Mina föräldrar visste inget om det /eller brydde sig inte om det.De hade flera barn att ta hand om . Jag försökte att inte tänka på det så mycket och försökte att låta bli att bry mig så mycket över det.Jag trodde att det inte fanns något att göra för detta och ingen annan vuxen sa ju heller något om det till mig om det såå.(då var jag 7år) Jag har fått gått hos en SjukGymnastik men när det bara  gick över för en tid och sen värken kom tillbaka så slutade jag att gå där. Jag undrar? Ni andra som har Skolios, får ni också värk i både nacke,rygg och i axlar? (min läkare sa att jag har Skolios och är utsliten i både nacke,rygg och axel på höger sida_enda ner till midjan och att det inte finns något att göra åt det.

Jag får ont precis överallt. Jag har axlarna, nacken och ländryggen i obalans eftersom jag varit så sned.

Har också smärta överallt. Nacke, axlar, bröstrygg, bröstkorg (revben), länd- och korsrygg, höfter, ner i knän och fotleder pga obalansen. Även smärta vid djupandning pga nedsatt lungkapacitet.

#48 Jag har precis som du problem med lugnorna. Har förutom själva skolios operationen gjort en till som minskade "vingen" men för att göra det var dom tvugna att minska utrymmet för min redan skadade lunga. Men, man vänjer sig 

#49 Haha, ja precis. Hur gjordes din första "uträtande" operation så att säga? Snitt över ryggraden eller in genom bröstkorgen?

#50 Båda, typ, dom har öppnat nästan hela ryggraden och sen gick de igenom sidan av bröstkorgen och kollapsa min lunga. Lungan har fått mycket stryk genom åren och jag fick ligga i respirator ett tag efter operationen.

#50 Ah okok. Som han beskrev det nu kommer dom ju punktera lungan, ta bort ett revben, men även fila ner revbenen så att "puckeln" försvinner. Hoppas mitt skulderblad faller på plats då! :p

mm.. Det var så dom skulle gjort med mig men jag blev så dålig under operationen så dom fick vänta. Jag väntade i 6 år…suck.

Min lunga hade nästan blivit två när jag var så böjd och revbenen skar in. Detta gjorde att det samlade en hel****s massa skit och bakterier där som sen rann ut när dom öppnade den.

Min vinge har blivit ganska liten mot vad jag hade förut. Dock har jag nu revben som ömmar lätt och som känns tunnare än innan.

Jag har lätt skuliås och är svankig, började klaga över ryggont i årskus 4-5. Ingen tog har tagt min ryggvärk på allvar.

Jag har gjort några undersöknignar men har slutat bry mig, de säger bara"det är inte tillräkligt allvarligt för att man ska göra något om du inte har ont" när jag säger att jag har ont säger dom bara att dom inte ka ngöra något.

Men jag kan gå stå och äter inte massa värktaletter så ingentligne har jag inget att gnälla över när det gäller ryggen.

Människor som aldrig har haft ont och värk,de kan nog aldrig förstå hur jobbigt det är att inte må bra och ha ont och värk.

Kan upplysa om att det numera finns Skolios iFokus