Skrev fel där vid Propavan-kommentaren. Ska stå att det varken gjorde till eller från, givetvis. Hade skrivit ordet "tid" istället. :)

Jag vet inte var du bor men på Sahlgrenska i Göteborg så finns sömnmedicinska avdelningen där man bl.a gör utredningar.

Har du blivit ordentligt utredd? Har du andningsuppehåll? Snarkar du när du väl sover?

Du har ju haft detta problem såpass länge och det påverkar ditt liv negativt så jag tycker det verkar som ett stort problem.

2# Jo, kan ej sova med andra eller hos andra för då får jag ingen som helst sömn, inte en enda minut. Behöver fullständig tystnad, och fullständigt mörker för att kunna sova åtminstone någon halvtimme. Och det är ju ganska tråkigt att det är så för mig och pojkvännen.

Gör varken andningsuppehåll eller snarkar. Men har stått i kö till en sömnavdelning nu i bra många månader. Vissa har fått väntat upp till ett år på sin tur där. Men det börjar bli ohållbart. Studerar återigen, dock på distans. Men jag känner att det börjar glida ur händerna med trots envishet.

Tycker bara det är underligt att man kan skickas runt i 10 - 15 år. Ingen har koll. Man är tydlig med vad problematiken är och så vidare. Ändå blir man inte så pass tagen seriöst. Det känns nämligen lite så.

Men att det behövs utredas om det är fysiskt (via doktor) eller kanske psykiskt (via bland annat psykolog). Det förstår jag ju och finner logiskt. Men nu vet verkligen ingen.

#3 Det är långa väntetider till sömnutredningar då de inte finns sådant överallt.

Hoppas det snart blir din tur och du kan få någon rätsida på detta.

Om stilnocten fungerar bäst så brukar läkarna kunna göra ett undantag, egentligen så ska man ju äta stilnoct (zolpidem) i max tre månader och samma är det med imovane (zopiklon). Min sambo har fått 14 mg zopiklon/dag utskrivet under 5 år och det fungerar fortfarande bra så länge han försöker att ta det bara 5 dagar i veckan. Själv har jag ätit stilnoct sedan jag var 14år (d.v.s. 4år) men då som längst i ett år och sedan haft uppbehåll på någon månad eller så.

Jag har gått igenom samma sväng som du, var sjukskriven en hel del under högstadiet och gymnasiet på grund av mina sömnproblem. Var till tusen olika läkare, psykologer och liknande. Testade ALLT i teblattform, antidepressiva, antipsykotiska, sömntabletter och slutligen stilnoct i kombination med anafranil och det var första gången på väldigt länge som jag kunde sova ordentligt. Innan hade jag sovit 6-12h/vecka och med stilnocten så kunde jag sova 7-8h/natt och INTE vara så fruktansvärt seg på morgonen som man blir på ex. flytande theralen.

Äter du zopiklon nu så bör de kunna byta till zolpidem (stilnoct) utan problem egentligen, det är inte alls stor skillnad på dem förutom att zopiklon har värre bieffekter som man inte alls känner på stilnoct ex. dålig smak i munnen och trötthet på morgonen.

5#. Ja, som sagt. Inledde denna nya tur med att äta Stilnoct. Fick dock bara en ask utskriven med tio tabletter från doktorn, sedan fick det vara bra. Fick sedan gå till "Öppenvården" som det kallas här och fick 100 Zopiklon utskrivet tidigare på sommaren. Sedan var dessa slut, var utan någon månad, sov i stort sett inget. Påpekade detta och man fick 100 till Zopiklon. Nu börjar dessa sina med. Försöker att inte äta dagligen. Snarare när man verkligen behöver sova. Inför prov och liknande. Ja, du vet säkert. Men känner att man börjar tröttna. Vill leva mitt liv som man borde kunna och inte sitta och välja ut vilka dagar man ska sova och inte sova.

Men det du säger har man funderat på. Fråga om man får byta tillbaka till Zolpidem. Som sagt, blev ofta lite flummig och fnissig av dem. Fast kort därefter somnade man så det var en bieffekt man kunde stå ut med. Men vaknade också av dem innan man sovit klart. Fast också som du påpekar - var inte helt dåsig och virrig då en hel dag.

Men det kan ju inte vara helt omöjligt att kombinera dessa (Zolpidem) med något annat om man frågar doktorn? Eller blir detta överkurs?

Hur ter sig sömnen för dig nu då? Kan du leva ett "normalt" liv eller vad man ska säga?

#6 Man brukar få något att kombinera med, min sambo har propavan och atarax, jag har också någon form av antihistamin (har glömt namnet för tillfället) + anafranilen då.

Min sömn påverkar ganska mycket, hade aldrig klarat av att gå gymnasiet som vanligt för jag kan inte koncentrera mig så himla länge utan att få migrän. Nu går jag ett praktiskt gymnasium (djurvård) vilken innebär att jag praktiserar 4 dagar i veckan och har lektioner en dag i veckan. Det fugerar jättebra för mig efter som att jag är så intresserad av djur så blir det inte jobbigt, förutom under skoldagen men den kan jag planera in med medicinen så att jag sover ordentligt då.

Var sjukskriven i princip hela andra året på gymnasiet, lyckades dock hinna ikapp alla andra nu under trean så jag behöver i alla fall inte gå om, vilket är skönt.

Men nej, kan inte leva ett 100% normalt liv utan medicin.

7# Jo, Atarax och Propavan gav mig inget. Min pojkvän får flunitrazepam utskrivet, bland annat. Och han kan ändå sova skapligt utan några mediciner. Därför kan man ju undra varför doktorer verkar kolla åt "andra hållet" med vissa. Fast det beror väl på hur pass mycket man ligger i med vid besöket. Jag gillar ej driva på angående medicinerna för skulle föredra att kunna sova utan. Men efter alla år insåg man att de bara skickar iväg en då. Så nu, på sistone, har man börjat driva på betydligt mer på medicindelen.

Nej, samma här. Högstadiet gick åt skogen för min del. Så fick läsa ett extra år på IV för att få in betygen. Eftersom det bara var ett ämne man hade fått IG i, så var det i stort sett bara det man läste på IV. Så dagarna var ganska korta. Det klarade man av. Vart svårare när man började på en "riktig" linje. Fick hoppa av efter ca ett halvår. Sådant fungerar inte i längden.

Tanken med mediciner skrämmer mig bara lite. Att man blir bekväm med att kunna sova, så en dag lär de ju säga att de kanske inte vill skriva ut mer. Särskilt inte om sömnen är såhär dålig hela livet. Då har man många, många, många år till som de måste skriva ut till mig. Så löser det helst utan mediciner. Men "under tiden" så är mediciner ett måste. Så är det.

Att du vaknar när du tagit är inget konstigt då den är en insomningstablett. Det du behöver är nåt som ger längre sömn.

Man kan kombinera insomningstabletter med t.ex. Propavan. Vet att du skrev att Propavan inte hjälpte alls men kanske kan den hjälpa ihop med en insomningtablett, kan ju va värt att testa i alla fall.

Sen är det aldrig bra att ha panik över att detta är en tillfällig lösning för då stressar man upp sig vilket gör att man kan få svårare att somna.

Många får sömnproblem av elektromagnetisk strålning. Se här

9# Jovars, men nu kommer jag nog inte få välja "bäst jag vill". Får lita på att doktorn vet bäst. Kontaktat doktorn igen hur som helst! Nu vet jag dock att doktorn här inte allt för gärna skriver ut något. Men tycker bara det är positivt i och med att var och varannan knaprar tabletter numer för saker som skulle gå och lösa på andra vis. Men det är ju bra att det finns för sådana som verkligen inte finner någon lösning. :)

10# Jag ska kolla!

Du har inte prövat melatonin?

12# Jag har fått testat det några gånger, jo. Gav inte heller någon effekt.

Circadin verkar inte fungera på någon vad jag hört men det ska finnas en annan.

14# Nej, men det är väl när man ska tillföra ett ämne i kroppen som saknas? Som man kanske har brist av t.ex. Har man inte denna brist - så borde det kanske inte fungera?

Nej, så är det inte, och dessutom, hur vet du att du inte har en brist av melatonin med tanke på dina sömnproblem?

En del överaktiva människor som har svårt att sova använder melatonin regelbundet för att reglera sömn och vakenhet.

16# Ja, det räknade man väl ut genom att det ej fungerade att käka de tabletterna?