Söker öppenvården i ert landsting.

Har din man nån medicinering för sin depression? Tror det är viktigt att ha det när det gäller djupa depressioner.

Samtidigt ska han ha kontakt med öppenpsyk.mottagning och prata med nån utomstående och få hjälp av dom.

Som anhörig är man så inblandad att det kan va svårt att hjälpa på ett bra sätt. Självklart är anhörigas stöttning bra men jag tror ändå att det ska va en utomstående person som man kan få bara ösa ur sig till. Prata, gråta, ryta och alla känslor som kan komma upp.

Så mitt råd är att du ihop med din man tar kontakt med VC för remiss till öppenpsyk.mottagningen där ni bor.

Mongu har kommit med jättebra råd.

Det viktiga är att få honom att förstå att han har drabbats av en sjukdom som inget är att skämmas över.

Depression är dessutom en sjukdom som går att behandla framgångsrikt så att han inte behöver må som han gör.

Du säger att du vet orsaken till hans sjukdom och då kan det t.om vara lättare att bearbeta7behandla. Många som är deprimerade har inte en susning om varför de mår som de gör.

En djup depression klarar man sig oftast inte ur själv.

Han vill må bättre men han vägrar att gå till någon för att prata. Det jag märkte, jag har börjat prata med en kurator, var att hennes råd istället gav bakslag. Hennes råd som jag inte lade fram på något bra sätt gjorde att han istället gick in i sig själv trots att han hade börjat må lite bättre o hade börjat få lite känslor inom sig igen.

Så just där kändes det som att det var mitt fel att han började må dåligt igen eftersom jag valde att ifrågasätta honom trots att jag redan har pratat med honom om allting som jag då fråga honom om.

Nu på morgonen så kontaktade jag en vän till han o bad om hans hjälp, för jag tror inte att hans vänner vet hur illa däran han är o jag kan inte bära det här själv längre behöver hjälp från folk runt omkring honom.

Apropå att gå till någon för att prata kan man väl aldrig tvinga en person att göra det.

Jag har ytterligare en fråga när man tar tag i liggande saker, som en renovering o ens plugg, kan det inte leda till att man känner sig bättre till mods man börjar känna sig stolt över sig själv igen. Eller har jag fel?För min del har det varit så, jag mår bättre av att jag har tagit tag i mitt jobb o verkligen sköter det nu, att jag har tagit tag i mitt plugg o verkligen fokuserar på det.

Han har ju fortsatt med att sköta renoveringen trots att han känner sig tom inombords men jag är livrädd för att han 1. inte ska orka fortsätta med den o 2.Att han inte ska gå till skolan på måndag, hans kurs börjar då. Går han inte kommer hans examen bli framflyttad ännu ett år.

#4 För det första så är det inte ditt ansvar för hur han mår. Ingenting är ditt fel.

Sedan är en sambo/käresta ofta inte den lämpligaste att prata ut med utan det behövs någon utomstående.

Det är bra att hans vänner och andra nära får reda på hur läget är. Det är kanske lättare för honom att ta till sig vad en vän säger än att du "tjatar"

Det låter ju som att han inte är på djupaste botten när han orkar renovera och plugga men det är svårt att veta.

# 4 Nej tvinga nån till samtalskontakt är svårt att göra. Enda gången är om personen bedöms vara farlig för sig själv eller andra, då kan en tvångsintagning på psykiatriks avdelning va aktuell. Men det bedöms av läkare och det skrivs i så fall ett vårdintyg.

Med det är inte första handsvalet när man söker hjälp på en öppenpsyk.mottagning.

Däremot så är det viktigt med en utomstående kontakt för det gör att den som mår dåligt kan prata om sånt man kanske inte vill ta med sina närmaste. Det kan va en massa olika saker som kommer fram.

Du skriver att du inte kan bära allt själv längre och det tyder på vikten av att din sambo men även du får hjälp. Och det behöver va hjälp som är professionell. Inget fel med kompisar osv men även de behöver få va kompisar och inte ta på sig rollen som "kurator"

Så försök få din sambo att söka hjälp och för din egen del råder jag dig till att få nån samtalskontakt för det är tungt att bära allt själv.

Man lämnar inte på nåt sätt ut den som är dålig, tvärtom man får verktyg att orka hjälpa personen på ett många gånger bättre sätt.

bumbleboo, när han är inte på djupaste botten längre han varit där men inte nu är han på någon nivå över det. Jag är som sagt var livrädd för att han idag inte ska orka med renoveringen alls o att han på måndag inte ska gå till skolan. Denna rädsla kommer väl sitta i ett tag hos mig. Men frågan är ju vad jag kan göra för att släppa på den rädslan så att den inte påverkar mig o då påverkar hur jag säger saker till honom. Det där om att jag inte är rätt person att prata ut med konstant har jag känt ett tag nu för om jag ska orka lyfta honom, genom att ge han massor med kärlek som han säger att han behöver från mig, kan jag inte höra hela tiden hur nattsvart han ser på saker o ting, det jag kan göra är att jag kan ta emot lite hårdare tonfall o en negativ attityd men jag vet att det blir lättare för mig att klara det när jag går o gör saker jag vill göra både med honom o utan honom. Så det är det jag kommer fortsätta med nu.

mongu, jag har redan börjat prata med en person om våra problem men det som hände då var att istället för att prata på det sättet min kurator ville att jag skulle göra lade jag fram sakerna på fel sätt. Dessutom så pratade jag o kuratorn om saker o hon gav mig råd att jag skulle göra saker som jag redan hade gjort istället för att jag skulle fokusera på vad som problemet faktiskt är o det är att han påverkas något extremt mycket av mitt måeende. Mår jag sämre en dag eller om något stör mig en dag måste jag försöka att inte vara sur över det, han frågar o vill finnas där för mig när det är något men han klarar inte av att jag är sur utan det måste ske under en normal samtalston. Så jag har tagit det steget för min skull så att jag orkar fortsätta med att ge han kärlek.

En tanke jag hade bakom att jag kontaktade hans vän nu var att jag behövde någons hjälp o jag vet att han lyssnar på honom, litar på honom o står nära han. Jag kände att det kanske kan hjälpa han att börja må bättre om hans vän vet om det här, men säger inget till han att jag har sagt det, o att hans vän försöker peppa honom.

#7 Jag tror att det är väldigt viktigt att ni har en öppen kommunikation (som i alla förhållanden). Det är viktigt att han får veta att du inte orkar bära hela ansvaret. Att du också behöver kärlek och någon som stöttar. Att du avger dig ansvaret för hur han mår.

Att du på något sätt förklarar att, ska han bli bättre så får han söka hjälp och att du stöttar honom i detta och kommer att finnas där men att du själv inte kan ge honom den hjälpen han behöver.

Det har du nog rätt, känns som att jag vet vad jag ska göra för att få mig själv o må bra, ha det lugnt o skönt o sakta sakta få han att han tar tag i sig själv o börjar må bättre. Men han måste själv välja att inte gräva ner sig den här gången utan att han försöker se på sig själv o på livet med glädje, att han försöker fortsätta med dem bitarna han har gjort dessa dagar innan det här hände. För jag tror fortfarande att om han gör det så kommer han må bättre, att det sakta o försiktigt gör att han kan klättra upp några steg till på stegen.