Cancer

Jag tänkte nog nästan att cancer skulle toppa.

Själv är jag nog mest rädd för ångestsjukdomar.

Cancer. Jag har förlorat några familjemedlemmar i denna hemska sjukdom. Annars verkar ALS (heter det så?), Alzheimers, KOL och MS är inget vidare de heller. När jag tänker efter så finns det många sjukdomar på andra plats efter cancer.

Någon form av demens. Eller något annat som sätter sig på psyket, huvudet eller intelligensen.

Demens. Sen slipper jag gärna sjukdomar som långsamt (och smärtsamt) bryter ner en så länge dödshjälp inte är tillåtet.

Att få nån lungsjukdom och kvävas till döds. Fast ångestsjukdomar kommer högt upp också… Känner av en del nu när jag tar starka antivirala mediciner. Vill bara dö ibland för att jag mår så kass, tänk att ha så jämt. Så förfärligt!

En kronisk sjukdom som lämnar mej som ett paket fången i min egen kropp. Att jag är fullt medveten om vad som händer runt i kring mej, men jag kan inte gör mej förståd och inte röra på mej.

Det finns många!

Cancer förstås. Dement och hamna på ett boende, att bli som en annan människa..det önskar jag inte ens min värsta ovän.

Krångel med blodcirkulation och/eller lungor kan också leda till handikapp.

Svårt att säga den värsta sjukdomen, det finns så många!

ALS

MS

Demens

Vegetativt tillstånd av någon orsak

Alla sjukdomar är otrevliga.. fast kan hålla med om att sjukdomar som sätter sig i intellektet kan vara mest påfrestande.

Cancer är också hemskt, min morfar har haft leukemi i några år nu och det är hemskt att se de perioder då det är jobbigt för honom.

Själv tycker jag ätstörningar är brutalt hemska. Dels för jag själv upplevt det men har även stött på många som har det i olika grad. Det är lite som att få kontakt med en människa vars själ är frånvarande. Riktigt hemskt.

Cancer givetvis eftersom jag två gånger har sett det på nära håll (min pappa som dog av det, och min man som vi hoppas har fått ordning på det). Men cancer kan faktiskt fixas. Det är många som överlever, och forskningen går framåt.

Så egentligen är väl neurologiska sjukdomar värre, eller sånt som sätter sig i huvuder. Som andra har nämt ALS, MS, Alzheimers, Parkinsons, demens, stroke osv.

Scolios tycker jag också är hemskt för det drabbar unga människor, och kan ju vara fullständigt förlamande, beroende på hur allvarligt det är.

Jag skulle inte vilja bli blind. Sedan har jag väl själv något jag innan jag fick det inte skulle vilja ha - en kronoisk lungsjukdom. Cancer är inte heller något trevligt. Jag har på nära håll sett hur skelettcancer ger plågor och smärtor att morfin och andra smärtstillande inte hjälper - fruktansvärt.

Att gå och vara rädd för saker är ett bra sätt att dra till sig dom. Själv var min fasa diabetes då jag är så rädd för nålar. Gissa vilken diagnos jag fick för ett par veckor sedan? Just, diabetes.

Att inte få luft är annars en fruktansvärd plåga så det står jag gärna över.

Cancer eller något vegetativt tillstånd eller demenssjukdom av något slag eller neurologiska tillstånd.

Visst kan cancer botas, men behandlingen är så krävande så det skulle jag inte vilja behöva gå igenom.

ALS är jag livrädd för eftersom du får behålla din hjärna men inte din kropp.Har bröstcancer i familjen så det är man ju extra uppmärksam på men där går forskningen framåt hela tiden så jag är inte värst orolig.

Sry om man puttar upp en gammal tråd men, en liiiiten fråga bara.  Ångestsjukdomar, varför är det så hemskt?

Man klarar sig ur det. Är själv diagnostiserad deprimerad och har konstant ångest utan medicin. Det första året är illa, men tiden efter det är helt ok. Att känna något, riktigt starkt, är numera gripande; en känsla jag lärt mig att hat-älska.

Och att ingen nämnt HIV eller aids är för mig ett mysterium.
Cancer har man möjlighet att klara sig ut ur, och är kroppens fel inte ditt.
HIV eller aids är ditt eget fel att du får, genom sex, blod, tårar- något du kan undvika men aldrig kan bli botad från. USCH!

#16 Märklig åsikt.

Ångest är olika för alla människor.

Att skriva att HIV är ens eget fel är ganska illa. Vissa har fått HIV genom blodtransfusion.

Jag läser om den uppgivenhet som flera inlägg här ovan utstrålar och önskar därför kasta en strimma solsken på diskussionen.

Sjukdom är ett tillstånd där kroppen befinner sig i obalans. Det finns metoder för att hjälpa en sjuk kropp tillbaka till ett balanserat tillstånd. Jag har själv utvecklat en metod som gör just detta. När kroppen återfår sin balans ges utrymme för kroppen att självläka.

Låt mig ge ett exempel. Panikångest går inte att "bota" med traditionell sjukvård. Där medicinerar man ner symtomen eller lär ut hur man med exempelvis KBT kan acceptera obalansen för att nämna några exempel på hur det kan gå till.

Traditionell sjukvård är tvingad till att använda sig av en begränsad del av människans kapacitet. Den delen av det vi kallar för verklighet och som vetenskapligt går att bevisa.

Det perspktiv vetenskapen avvänder sig av när den gör vetenskapliga studier går att härleda till vänster hjärnhalva och hur den skapar/uppfattar den verklighet vi upplever runt omkring oss.

Det är helt enkelt den information som når vänster hjärnhalva via vänster prefrontala cortex som ligger till grund för den världsbild vetenskapen idag bygger upp sin verklighet kring. Det är inom denna miljö som vi i dagligt språk kallar för universum vetenskapen gör sina mätningar.

Det finns även en för vetenskapen ej ännu mätbar verklighet och den verkligheten är som jag har förstått det hela lokaliserad till höger hjärnhalva. Och på samma sätt som vänster hjärnhalva får sin information via vänster prefrontala cortex får höger hjärnhalva sin information via höger prefrontala cortex. Dagens sjukvård är därför begränsad till att använda sig av den verklighet som går att uppleva genom vänster hjärnhalvas världsbild.

Alternativvården har inte dessa begränsningar. Alternativvården tar hänsyn till hela människan när den letar efter lösningen. Den metod jag utvecklat kan tack vare detta helhetsperspektiv hjälpa personer med exempelvis panikångest mer ofta än sällan hela vägen tillbaka till ett friskt tillstånd.

Metoden jag utvecklat botar ingen, metoden hjälper kroppen tillbaka till ett tillräckligt balanserat tillstånd varifrån kroppen sedan självläker. Huvudsyftet inom friskvården måste ändå vara att hjälpa den som i sin kropp inte på egen väg klarar av att uppnå ett friskt tillstånd i sin egen kropp?

Hur detta sedan fungerar kräver en betydligt längre förklaring. Det viktiga är ändå att det fungerar. Det är således inte omöjligt att hjälpa en enligt traditionell medicin obotbar sjukdom eftersom obotbar går att härleda till att den sjukvårdsformen begränsas till vad vetenskapen idag klarar av att förklara.

Alternativmedicinen botar aldrig en sjuk person. Alternativmedicinen tittar på hela människan och gör sedan utifrån detta det bästa den förmår.

Det är min starka förhoppning att detta framöver kommer att leda till att de olika friskvårdsformer som idag existerar framöver kommer att leda till att de inte längre ses som separerade från varandra utan istället förenade med varandra. Som jag nämnde tidigare, det viktigast är ändå att den som söker vård ska få den bästa vården som går att erbjuda. Då måste hänsyn tas till all vård som existerar. Inom en inte alltför avlägsen framtid ska den som behöver vård veta att den vård som gavs var den bästa som fanns att få.

#18. Fina ord, men när man får diagnosen cancer, och en ganska aggressiv sådan, så ha man inte tid att pilla med att komma i balans, eller vänster o höger hjärnhalva.

Man blir opererad.

#19 Samarbete betyder att det ena inte utesluter det andra.

#20 Menar du att du skulle kunna tänka dig behandla cancerpatienter?

#17 Vad är det som är märkligt med min åsikt?
Jag menar inte att andra människor ska tycka, och känna att det är sitt eget fel, men jag personligen, skulle hata mig själv och känna att det var mitt eget fel trots allt. Skulle hellre leva med vetskapen om att man kan bli frisk (cancer) än att vara dömd till döden.

#22 Just det här med att man i princip frå skylla sig själv.

Inte nog med att man blir sjuk så ska man ha samvete…det tycker jag är märkligt.

Dessutom är många cancersjukdomar faktiskt en dödsdom även om man botar fler och fler.

#21 Rätta mig om jag har fel men enligt svensk lag är det inte tillåtet att behandla cancer patienter om man inte innehar en av socialstyrelsen utfärdad legitimation som berättigar till det.

#23 Inte "man", utan om jag fick det skulle jag få skylla mig själv.
Och jag är redan sjuk, och har ett samvete med, är det verkligen så märkligt? Man upphör ju inte att vara en människa bara för att kroppen får en diagnos…

#25 Nej det är klart att vi alla tänker olika.

Jag skulle bara själv inte orka med att vara sjuk och dessutom ha dåligt samvete för att det är mitt eget fel.

Det skulle bli dubbel börda så att säga.

Herre jösses. Då kan man ju inte vistas ute eller andas. Man kan ju få sjukdomar av miljön och undviker man inte det så är det ju ens eget fel om man blir sjuk och det ska man ju inte ha dåligt samvete av. Samvete är ju något man ångrar och inte tusan ångrar jag att jag andas luften jag lever i. Inte ångara jag att jag går ut heller. Inte ångrar jag att jag sov i natt heller och andades därmed vår luft automatiskt.

#27 Du har missat en viktig poäng och förlöjligar det jag skrivit och hela mitt koncept. Var snäll att respektera mitt sätt att tänka och mitt sätt att vara. Att andas behöver vi alla, men att äta cyanid eller ha oskyddat samlag med en HIV smittad person behöver vi inte, och jag personligen skulle skylla mig själv om jag fick HIV för att jag vart vårdslös och inte använt kondom. Samma sak om jag skulle få lungcancer för att jag röker, det skulle vara mitt eget fel.

#28 Jag förlöjligar inte det du skrivit. Om jag inte respelterar det du skrivit så skulle jag inte ens svara.

Vågar jag fråga dig utan att du blir förolämpad om det går att bevisa att lungcancer kommer via rökning eller miljöpartiklar i luften. Det är just det jag vill ha fram när jag säger att vi andas.

Vårdslösheten du skriver där kan jag hålla med till en viss del. Tänk på att det finns de som är vårdslösa utan att förstå eventuella följder.

Sedan handlar väl tråden om vilken sjukdom var och en tycker är den värsta

Jag skulle absolut inte vilja bli blind. Ja nu är kanske inte blindhet en sjukdom utan det kommer väl sig av olika sjukdomar. Men jag skriver blind i alla fall

Blind känns som finito och går inte att göra något åt. Vissa cancerarter kan botas, vissa kan man leva normalt med ett tag, Lungsjukdomar av olika slag kan man leva med ett tag i alla fall sedan kan man ev få transplantation. När det gäller en del hjärtsjukdomar samma sak. Vissa förlamningar går att rehabilitera så man blir bättre. HIV och aids finns medel så man kan leva normalt en tid till.

Men blind då är man blind. Det är liksom inget man kan göra

#29, Precis. Tråden handlar om vilken sjukdom som var och en tycker är värst, och jag har inte sett dig nämna en enda sjukdom du tycker är illa.

Själv har jag försökt förklara varför jag tycker som jag tycker, alltså varför jag tycker att HIV eller aids är värre än andra sjukdomar.

Ja, jag känner mig inte förolämpad när du frågar om rökning, och ja, det går att bevisa. Har du inte hängt med i utvecklingen?
Kolla på en frisk lunga, och se sedan en rökares lunga. Vilken ser mest hälsosam ut? Vilka människor är det som främst drabbas av lungcancer? Jag vet då inte en enda människa som rökt länge och lever upp till gammal ålder, dvs. som pensionär eller äldre.
Cancer uppkommer när en cell får spratt och delar sig galet, och cellerna som kommit från den cellen också delas galet.
Tänk dig själv att cellerna i lungorna ständigt utsätts för gift och skräp, det är väl ganska självklart att de blir påverkade av det.
Och partiklar i luften, nja..

Jag tror inte att vi är utvecklade så att våra kroppar inte ska tåla partiklarna i luften. Det låter ganska ologiskt.

Så då frågar jag dig, vad tror du?

Det finns en hel del människor som drabbas av lungcancer utan att ha tagit ett bloss i hela sitt liv liksom det finns de som är 85+ och har rökt i hela sitt liv utan att bli sjuka.

Vi har väldigt dålig luft numera i våra storstäder bl.a så att andas kan faktiskt vara farligt i sig.

#31 Svaret på din första stycket blir: Läs inlägg 12.

Stycke 2: Jag skriver att jag håller med dig om man förstår ev konskevenser när man gör vissa saker

Stycke 3 3: Jag hänger med i utvecklingen. Jag vet att rökning många gånger hjälper till och påskyndar cancer. Jag vet människor, bland annat genom mitt jobb, som är 80-90 år gamla och rökt sedan tonåren och de har inte lungcancer.

Stycke 4: Har du hängt med i utvecklingen. Det blir fler och fler farliga partiklar i luften vi andas in. Det är bland annat därför det är så problematiskt med biltrafiken i städerna.

Sista stycken: Så tror jag

"Jag vet då inte en enda människa som rökt länge och lever upp till gammal ålder, dvs. som pensionär eller äldre."

Så du definierar "gammal" som att man är pensionär. 60-65-70 år (dvs pensionålden) är inte så där jättegammalt, och jag känner massor med rökare (min egen mamma tex) som har levt en bra bit över den åldern. Min farmor blev 90 ex. Rökare.

#31 "Jag tror inte att vi är utvecklade så att våra kroppar inte ska tåla partiklarna i luften. Det låter ganska ologiskt."

Jag tycker att det vore mer ologiskt att en kropp som är skapad långt före indistrialismen skulle vara gjord för att klara partiklar som kommer från exempelvis industrier och bilar  

Homo sapiens eller den "vetande människan". De äldsta fynden av sådana människor är ca 130 000 år gamla.

Den industriella revolutionen tog sin början i Storbritannien i mitten av 1700-talet.

#21

Som jag redan svarat dig i #24 och som jag tar upp i mitt inlägg #18 är det givetvis i ett samhälle som definieras av den verklighet som enbart vänster hjärnhalva förmår uppfattar svårt att göra någonting utanför de lagar som skapas av ett så pass begränsat system.

Lagar som är sprungna bland annat hur vetenskapen från vänster hjärnhalvas perspektiv uppfattar det vi idag definierar som verklighet.

Det jag skriver om är det som ligger bortom denna begränsning. En verklighet där även hänsyn tas till hur höger hjärnhalva uppfattar det som även det givetvis är att beakta som verklighet dock från ett annat perspektiv.

Det är med det djupseeende som skapas när man förenar två olika perspektiv som en större förståelse av det som som då uppstår som är den verklighet jag talar om och försöker beskriva.

Det jag är ute efter är att den läkarvård som idag är beroende av det lagsystem som vår vänster hjärnhalva skapar givietvis ska fortsätta som den gjort tidigare. Det jag önskar tillföra är den kunskap jag inhämtat såväl inom som utanför det perspektivet.

Som jag har förstått det hela existerar det från det perspektivet enbart ett balanserat eller ett icke balanserat tillstånd. Från det perspektivet är det möjligt att hjälpa sjuka personer tillbaka till ett så pass balanserat tillstånd att ett sjukdomstillstånd oavsett hur pass sjuk eller frisk den må vara kan om personen själv väljer att ta fullt ansvar för sin egen läkning faktisk kan börja tillfriskna. Med eget ansvar menar jag att det från detta mer expanderade tillstånd går att avgöra om personen på ett väldigt djupt mentalt plan menar allvar med om detta ansvar tas eller inte. Det går att säga en sak och mena en annan. Dock är det min erfarenhet att jag när jag arbetar från det djupare perspektivet alltid med den metod jag utvecklat kan se om det är den personens ärliga mening på ett djupare plan att denna självläkning ska äga rum. Givetvis går det att i ett samtal medvetandegöra detta hos personen och på så sätt få en person som inledningsvis säger sig vilja ta det ansvaret men på ett djupare plan säger personen motsatsen. Det är då min erfarenhet att den övervägande delen till slut ändrar sig även på det djupare planet till slut för att då ta emot denna hjälp från sin egen kropp. Det händer att vissa personer ser sjukdomsvinsten de befinner sig i som mer fördelaktig än att bli frisk och då respekterar jag givetvis även det beslutet.

Det går alltså med den metod jag utvecklat uppnå dessa resultat där en kropp faktiskt kan läka sig själv bara man hjälper den tillbaka till ett tillräckligt balanserat tillstånd, men då som du påpekar att vissa sjukdomsscenarios inte enligt lag får behandlas på det här sättet har jag givetvis ingen möjlighet att hjälpa dessa personer hur gärna jag än önskar.

# 36 Det ligger väl lite sanning i uttrycket "man får det man ber om."… Obalans kan ställa till med mer än vi anar.

#37

Självklart är det så om man är av den uppfattningen av att allting hänger samman.

Lika självklart är det att tron på separation är lika starkt förankrad när man är av följande uppfattning. Om man tror på teorin om att det är vänster hjärnhalvas verklighet som är den allenarådande sanningen tills ett perspektiv som ligger utanför det perspektivet kan bevisa sig inifrån vänster hjärnhalvas begränsade verklighetsuppfattning vilket givetivs aldrig kommer att äga rum och därmed blir en vänster hjärnhalvas världsuppfattning för alltid instängd i sin egen världsbild. Därmed kan den in absurdum återbevisa sin egen existens och utifrån denna återbevisning förevig hävda att det den ser det finns allting annat är och kommer alltid att förbli icke av denna värld och därmed även ej heller existerande eller ens i tanken möjligt.

Kan vi skita i hjärnhalvorna nu och hålla oss till trådfrågan

hmm…. svår fråga…. cancer är jag inte riktigt så rädd för längre… båda mina föräldrar dog i cancer, pappa när han var 51 och mamma när hon var 61. Jag är på nåt sätt inte rädd för det… konstigt nog. Jag är nog mer rädd för sjukdomar som sätter sig på andra organ… typ ALS, MS, Eller psykiska sjukdomar som är svårmedicinerade. En dödlig sjukdom som "bara" tar död på en fysiskt…. är inget som skrämmer mig… däremot om muskler och nerver lägger av…. och om tex talet försvinner… fastän jag tänker klart….