Jag bryr mig men har ingen ork att göra något åt det.

Utseendet är relevant, men inte något jag stressar över överdrivet. Jag har inga problem att gå utan smink eller gå till affären i något "fult".

Däremot känner jag att jag gärna vill känna mig attraktiv i migsjälv. Men det är ju helt annat än att behöva göra sig fin genom smink, späkning och klädsel.

Tja detta är ju en inte helt enkel fråga! Personligen går jag oftast osminkad, men känner att en lätt sminkning kanske vore bra. På tal om att kvinnor tycks tänka mycket på detta med smink vill jag berätta en liten sak! Min sambo och jag lärde känna varann via en sajt om Linux operativsystem, när det började dra ihop sig till att träffas i verkliga livet fråga han: "Du sminkar dig väl inte alltid?" Några av mina kvinnliga kompisar tog denna fråga som något mycket negativt. Själv uppfattade jag den som positiv, vilket också mina manliga kompisar gjorde.
Vi kom att snacka om detta en tid efter att vi flyttat ihop och då förklarade sambon sin fråga så här: "Vem vill vakna upp morgonen efter med nån som man inte känner igen?"

Så lätt sminkning till vardags är helt okej om än inte nödvändig. Häftiga festsminkningar kan vara kul vid speciella tillfällen

Visst bryr jag mog om mitt utseende! Jag bejhöver inte ha på mig smink när jag går ut, men visst har jag för det mesta det när jag far till jobbet et.c. När man ska handla eller annars snabbt iväg brukar jag inte bry mej om det…

Men visst kollar jag mig alltid i spegeln före jag far iväg nånstans, chekcar håret osv.

Jag bryr mig på så sätt att jag vill se hel och ren och lite fräsch ut när jag ska utanför huset. Använder aldrig smink. Det viktiga är att jag själv trivs i kläderna och tycker de är sköna att bära.

Däremot när det gäller större fester då klär jag gärna upp mig men då handlar det om lite speciella tillfällen och då är det också kul att kunna ta tillfället i akt att få klä upp sig.

Jag sminkar mig lätt när jag jobbar. Inte alltid när jag är ledig men gärna lite maskara för att se piggare ut och det gör jag för min egen skull.

Nu när jag har varit sjukskriven så har jag ändå försökt att "hotta till mig" så gott det går efter ork och humör. Det gör att man känner sig en aning bättre också tycker jag.

Jag använder ytterst sällan smink. Jag bara orkar inte och så känner jag mig "konstgjord" eller vad man ska säga. Jag gillar ioch för sig kläder och skor, men jag kan knappast kallas utseendefixerad dessvärre.

Jag är visst värst i den här tråden. Jag går inte ut osminkad. Jag kan på sin höjd hämta posten i brevlådan, omd et ser folktomt ut, men annars är jag sminkad, om jag så bara ska till Konsum och handla mjölk.

Jag slår inte Dolly Parton dock. Hon sa i en intervju att om hennes man fick en hjärtattack och låg och dog på gatan skulle hon ta på sig peruk och puder och mascara, eyeliner och läppstift innan hon gick ut och hjälpte honom. Och det vet han och han är okej med det…

Så illa är det inte med mig!

Sminkar mig när jag är på bra humör. Annars struntar jag i vilket.

Gillar att vara fräsch..men sminka mej så fort jag ska gå ut..icke! 

Mitt smink blir alltid för gammalt. Tror inte att jag använt upp någonting någon gång.

Ganska viktigt men jag följer inget mode och jag kan åka iväg utan att vara sminkad :)

Viktigt, men det finns absolut saker som är viktigare. För mig är kläder mycket viktigare än smink och hårfixning, jag skulle t ex aldrig kunna gå någonstans i mjukisbyxor eller tjocktröja. Kan gå till hemköp elller så när jag är osminkad, men skulle inte kunna gå till skolan utan det. Håret bryr jag mig väl lite om, ser till att det är tvättat och använder mycket hårinpackningar osv, men stylar det oftast inte alls.

Viktigt men inte livsviktigt. Jag sminkar mig inte alltid och kan lätt gå utan smink men jag vill gärna ha håret snyggt och är ganska noga med att ansiktet ska se rent och mjukt ut.

Jag är inte direkt utseendefixerad, sminkar mig när jag känner för det liksom. Är mycket mer viktfixerad isåfall!

Jag tänkte på det idag när vi skulle åka och storhandla.

Jag tog på mig BH och fixade till mig en aning innan vi åkte.

Inte så att jag är fixerad men jag vill känna mig fräsch och det är inte bara för egen skull utan respekt för min omgivning.

Konstig förklaring men det är nog så jag känner

Jag vill gärna ha mascara på, resten kan kvitta. Mina  ögon är olika stora och mascaran hjälper med det. Min kropp är smal som en pinne så det kvittar lite vilka kläder jag har på mig, dessutom är jag superbekväm.

Jag klarar mig utan smink, om jag ska vara med i tidningen eller fara på galej så kan jag lägga en make up men det är så pass sällan att jag kan mer eller mindre säga att jag är naturell.

Dock så har jag allvarliga astmatiska besvär med dom som inte kan gå och handla utan att dränka sig i nån parfym eller au de cologne…

#18 Håller med dig, ang parfym. När jag använder parfym blir det ett snabbt tryck, inte mer. Man måste ju tänkte lite på allergiker eller överkänsliga:)

När jag var yngre (tonåren) klarade jag under en period inte att visa "mitt fula nylle" osminkat, även om det bara var för att gå ner till affären. Jag var hyfffsat smal, fast hade vadderade bh:s (som i princip alla hade under den tiden).

Under gymnasietiden var det svartsminkat som gällde varje dag, för att senare ebba ut och endast bli något när jag var ute (på krogen). Nu de senaste åren har jag aldrig på mig smink - inte ens när jag går ut och dansar. Tycker jag faktiskt är söt (Åh Nej! Jantelagen!), och trivs med att vara naturlig och slippa tänka på att ta bort smink på kvällen/dagen efter.

Har dessutom skippat bh totalt - behöver inte det för mina små bröst.

Använder mascara och lite lätt färgat läppstift när jag jobbar. Men nu på semestern har jag än så länge inte vart sminkad en enda dag!

Jag har aldrig vart speciellt utseendefixerad, visst har jag velat se "städad" ut, men inte mer än så. Men jag märker att ju mer jag går ner, ju mer noga med klädsel och smink blir jag….

#21 Så skumt, för mig har det varit precis tvärtom. När jag vägde som mest var jag även mest sminkad, och har dragit ner på det när jag gått ner i vikt.

Även om självförtroendet faktiskt var högre när jag vägde mer. Nu är jag dock emellan tjock och smal, och har bättrat på mitt självförtroende.

Jag bryr mig om mitt utseende, absolut! Men till skilnad från de andra i min ålder som bara lägger på ett tjockt lager foundation & sedan är "snygga" så tror jag mer på att vårda min kropp till "skönhet". Ibland kan jag använda lite maskara & kanske lite ögonskugga men inte mer än det. Det ända som kan få mig att inte vilja gå utanför dörren är när jag har fett hår.. & den gången jag provade att använda foundation, såg hemsk ut x)