Jag försöker så gott jag kan, att ta hand om kroppen. Själen är det desto värre med. Jag vet mycket väl vad jag bör göra och inte, men jag är för snäll. Mot andra. Men droppen rinner väl över nån dag, och då är jag illa tvungen att göra något, men det är synd att det kanske måste gå så långt.

Det har väl varit blandad kompott för min del genom åren.

Maten har vi alltid varit noga med så där har jag inget dåligt samvete men sedan har jag ju varit en storrökare sedan 15 års åldern och det är ju aldrig bra.

Men nu är det slut med det

Jag har alltid varit urusel på att träna och röra på mig. Jag avskyr att bli svettig på grund av utmattning. Vet att jag borde röra på mig mer. Sedan har jag alltid varit normalviktig och då har kraven på att röra på sig inte känts så stora men även om man inte väger för mycket så är ju motion jätteviktigt. Det är så lätt att hitta ursäkter.

I perioder had jag också satt andra före mig själv på gott och ont.

Den sista tiden när jag varit sjuk så har däremot mitt eget välbefinnande faktiskt fått komma mer i centrum

Jag försöker att va snäll mot mig själv. Har börjat att sätta gränser mot såna som tar mer energi än de ger.

Sen försöker jag äta bra och tränar både hos sjukgymnast och vattengympa.

Då jag har svårt för att gå så är vattengympan guld värd.

Ser till att vila och få tid att fundera jag behöver det.

#3 Vattengympa skulle jag också vilja prova. Jag har bara så svårt att få "tummen ur" och komma iväg.

Måste skärpa mig.

För mig är det guld värt med vattengympan. Går på den i reuamtikerföreningens regi.

Har svårt för att gå och belasta pga mitt knä och därför är vattnet underbart.

Det går i vågor, bialdn är jag JÄTTEbra på att ta hand om min kropp, andra gånger hamnar jag i svackor där det inte går lika bra.

Det beror väl på vad man menar med att vara "snäll". För mig var det en framgång att börja säga "nej" till andras förväntningar och prioritera mina egna behov. Det var också bra att inte kräva så mycket av mig själv, utan unna mig att koppla av då och då. Man måste inte ha nyputsade fönster och alldeles dammfritt jämt.

Jag trodde att jag var snäll med mej själv, men jag upptäckte nyligen att jag har haft magsår i över ett år. Förstod inte att det var det jag hade förrän jag fick sura uppstötningar den 6 april. Trodde att jag var hungrig när det sög i magen och att den brännande bröstkorgen var en disk i bröstryggen som låg fel.
Jag har i alla fall blivit bättre på att säga nej till aktiviteter som inte lockar så mycket. Jag skulle behöva röra mej mer och jag tror att jag ska försöka mej på lite vattengympa som #5 skriver om. Dansar gör jag i alla fall, oavsett vad, och det är bra för min kropp och själ