Ät en rejäl frukost med kanske gröt och ägg och inte bara mackor.

Varför sover du på förmiddagen?

Har du svårt för att äta lunch efter sömnen så kanske du kan ta och äta någon frukt eller fruktdrink.

Sedan kan du äta middag i form av lagad mat. Mackor är ju egentligen bara bukfylla.

Jag sover för att jag oftast är trött och har tråkigt här hemma. Nä mackor är inte bra det vet jag men lätt att fixa. ;)

Gröt klarar jag inte av om det inte är mannagryn eller risgrynsgröt. Har inte tid att laga gröt på morgonen när det är tre till som jag måste fixa frukost åt. Tar ju nästan 20 minuter att göra deras mat.

På kvällen blir det alltid lagad mat.

Att göra gröt till 3 eller fyra personer tar ju ingen längre tid. Samma kastrull

Vad det gäller tid så har du ju inga problem med den eller? Du är ju ledig och hemma så vad är 20 minuter? Fattar inte riktigt problemet där?

Kan du inte ta en promenad istället för att sova på grund av att du har tråkigt? Då får du garanterat bättre matlust och mer sug på "riktig mat"

Ungarna vägrar gröt på morgonen så därför orkar jag inte göra det åt mig själv. Jag prioriterar sovmorgon än att gå upp i ottan. Så jag stiger upp klockan 8 när klockan ringer och om barnen vaknar tidigare så får dom hitta på något innan jag går upp.

Halv 9 så skall det vara slutätet och göra sig i ordning inför skola och dagis.

Driver du med oss eller vad gäller frågan egentligen?

Har du barn, bör du väl stiga upp först och tillreda en ordentlig frukost åt dem och ge dem tid att äta ordentligt i lugn och ro. Av de tider du har nämnt, verkar det som om de måste kasta i sig något på 10 minuter sedan du gjort din insats, om du ens har stigit upp. Sedan går du och lägger du dig och sover igen.

Blir du trött för så lite, behöver du troligen frisk luft och motion. Då bör inte vara någon konst för dig att stiga upp en timma tidigare och laga mat åt dig och din familj. Du får ändra dina vanor helt enkelt.

TS, är det inte också så att du har dina krämpor som gör dig trött?

Många tror att man är lat eller annat bara för att man blir trött på dagen. Jag har fått höra mycket om detta, och därför är det skönt att kunna kontra med diagnoser nu.

#5  Det där tycker jag var lite taskigt sagt. Bara för att du inte ser något problem i det hela, så behöver man inte fråga om det är ett skämt.

Jag hade en massa mediciner förut som gjorde mig trött även dagen efter för det tog så lång tid innan det släppte så därför gick jag och la mig igen efter att jag skjutsat barnen till sina repsektive ställen. Nu gör jag det av bara vana.

# 7 För din egen skull så ska du försöka ändra dina vanor för dels matvanorna du har problem med din vikt och överväger en gastric bypassoperation. Men tyvärr med dessa matvanor du beskriver i den här tråden så kommer den inte att hjälpa dig.

Du måste få in att äta regelbundet, utan regelbunden mat blir du bara tröttare och orkar inte med varken dig själv eller ditt hem.

Om du pga mediciner varit så trött dan efter så har de kanske varit fel för dig. Eller kanske att du tagit för hög dos eller för sent kvällen innan. En hangovereffekt visar att nåt är galet med doseringen.

Sen hade du vissa funderingar på en av barnens vikt, det kan också ändras om du tar dig i kragen och går upp tidigare lagar en ordentlig frukost till dig själv och barnen. Gröt kan dom vänja sig vid att äta. Det finns många goda sorter gryn. Rågflingegröt med lingonsylt på är jättegott. Koktid 3 - 5 minuter oavsett om du gör 1 eller 4 portioner.

Att äta bara mackor till frukost är inte det optimala. Både du och barnen behöver mera varierat. Sen kan man ha olika, t.ex. på helgen lyxa till med goda mackor, rostat bröd osv.

Samma gäller frisk luft. Även om man olika krämpor som gör att man blir trött kan man stålsätta sig och vila kortare tid. Det måste inte va flera timmar man vilar eller sover på en gång. Är själv värkdrabbad med många mediciner som tröttar så jag vet att det går att ändra sina vanor.

Frisk luft, sol och stilla promenad eller bara va ute ändå är viktigt. Genom dagsljus får man viktiga vitaminer och framförallt man orkar mera.

Sen kan man inte ändra allt på samma gång det är en lång process men det går. Man får inte ge upp. Varken med att få sina barn att äta nyttigare eller att få sig själv att bli mera aktiv och ta sig ut i friska luften.

Jag har iaf ändrat på en sak och det är att sluta ge barnen skräpmat utan riktigt lagad mat även om vi är dåliga på grönsaker men det äter dom på dagis och skola se det är iaf något.

Väntar tills jag kan börja cykla så då blir det två gånger om dagen men just nu har vi inte den rätta pumpen till min nya cykel. Skall köpa när vi är i Sverige nästa vecka.

Medicinerna gjorde mig trött inom en halv timme så jag ville inte ta dom för tidigt på kvällen så det blev efter att barnen somnat och/eller efter en film. Så därför fanns effekten kvar på morgonen. Tog den minsta dosen så jag tror inte att jag tog för mycket.

Har iaf börjat gå upp ca 10 minuter tidigare nu när jag inte är så trött på mornarna för att barnen skall slippa stressa med maten. Iaf något. :P

Nu har våren kommit och allergin är i full gång så då blir iaf jag trött.

Ylva: tänkte bara på den senaste diagnosen du fått, den kan ju göra en trött, men då är det ju "bra" att det inte är den som gör det! #8 varför man ska stålsätta sig mot tröttheten om man är trött av krämpir förstår jag inte. Kroppen behöver sin vila då, men nubar det ju inte mig det handlade om här, så jag sätter punkt här ;)

Jag vet inte Maine om det är den eller någon av mina andra diagnoser. Sen jobbar jag ju inte om dagarna så det blir lätt att man blir trött. Hur jag skall börja orka jobba igen det vet jag inte.

Din D-vitaminbrist kan också göra dig trött. Hur går det, har du börjat med högdoserade tillskott? Det kan ta ett par veckor innan du märker av skillnaden, men då brukar man bli piggare.

Jag tar 40mikrogram per dag mot 30 som dom sa.

#11  Jo, trötthet och/eller kraftlöshet mm, är några av de symptom som finns, det var därför jag reagerade. Läs gärna på den sajten om vilka symptom som kan finnas (om du nu inte redan gjort det), man kan få många förklaringar där.

Bara för att jag går hemma hela dagarna, så tycker många att, vaddå, du ska väl inte vara trött, du har ju inte gjort något? Men det hör till mina diagnoser, så det finns en förklaring. Tidigare sov jag lika mycket som du, men nu när jag sover lite längre på nätterna, så är jag lite mindre trött om dagarna.Men jag tar min vila när jag behöver den. Och för mig är det på förmiddagen om jag gått upp tidigt, eller på eftermiddagen.

För tog jag en lur på eftermiddagen när jag var som tröttast men det är inte alltid det funkar med barn hemma som bara vill busa eller vara social så däröf passar jag på när dom är borta under dagen.

Man behöver sin vila när kroppen säger till, inga fel med det. Vad gäller matvanorna, så är det en annan sak. På helgerna så lägger jag mig alltid en stund på dagen, annars mår jag inte bra på kvällen.

#13 Det är fortfarande för lite. 50-100 mikrogram per dag behöver en vuxen och eftersom du har brist kan du behöva ta mer ändå. Själv tar jag 100 mikrogram per dag den mörka perioden på året, dvs september - april. På sommaren räcker det med att vara ute i solen. Men på vintern står solen för lågt och vi har för mycket kläder på oss för att vi ska kunna tillgodogöra oss D-vitamin från solen. Nu har jag slarvat med mina tabletter en period och märker genast hur mycket tröttare jag blir.

Okej. Då kan jag öka på dom.

Maine (i #6)
Jag tror på metoden att vara öppen och reagera på det man faktiskt läser. Skriver YlvaP att hon sover för att hon har tråkigt, tolkar jag inte in någon värk eller mediciner som det primära problemet. Då kan det ju vara bra att få en ärlig reaktion på det, följt av tips - om man har något.

YlvaP
Visst känns det bra att ge barnen ytterligare 10 minuter på morgonen för att de ska få en mindre stressig start på dagen. Du kanske också hinner äta tillsammans med dem. Det kan ge fin gemenskap och påverka din egen aptit i positiv riktning.

Sedan finns det väl hur mycket som helst att säga om värk, men jag har lärt mig att man kan bli bättre av att röra på sig och ta sig ut i friska luften, hur förskräckligt motigt det än känns. Därför är det mitt ständiga tips. Har man gjort det först, så kan man vila sig med gott samvete sedan. Det gör gott för självkänslan, som också är viktig.

Skrev visserligen trött och har tråkigt.

Jo visst är det nog bra med motion men jag kommer verkligen inte ut. Det är verkligen motigt att gå ut själv. Har tex ingen hund som måste ut. Jag har ingen man hemma som kan puscha för en promenad. Det är så lätt att gå och lägga sig istället för att ta sig ut och gå.

#19  Ja vi är ju olika. Jag läste "trött och har tråkigt". Trött var det ordet jag reagerade på, inte tråkigt.

#20 Jag håller verkligen med dig. Det är jättesvårt att motivera sig ensam. Man skulle ha någon eller något som lockar eller driver på.

Kan det finnas något annat som kan lura en att gå ut en sväng? Jag har provat att införa små inköp, dvs gå till affären och handla lite varje dag. Då blir det inte för tungt att bära heller. En period införde jag en runda för fotografering och tog bilder till en blogg. Vad man kan hitta på, beror förstås på vilka omgivningar och möjligheter som finns och vilka intressen man har.

Med små små steg kan man vända och komma igång. Det är motigt att ta sig ut särskilt när man har värk och känner sig trött. Men samtidigt är det så viktigt att komma ut.

Alla oavsett krämpor behöver på nåt sätt fortsätta att träna sin kropp för att inte tappa mer funktion än vad man redan gjort. Det går fort att tappa men är värre att få tillbaka funktioner.

Man behöver frisk luft. Annars blir man ännu tröttare, man behöver röra på sig. Det behöver alla. Det behöver inte va milslånga promenader utan i den mån man klarar. Kanske 10 minuter första gångerna för att sen kunna öka på sakta men säkert.

Då mår man bättre, man får en annan energi att orka, värken känns ofta mer hanterbar när man mår bättre rent psykiskt.

Sen kan det va läge för en kort vila, inte flera timmar men kanske en halvtimme eller så.

Jag har dessutom svårt att gå ut utanför huset för jag är så rädd att någon skall se mig.

Har inte svårt att gå långt. Tja iaf i 30-40 minuter. Klarar lätt att gå en timme om det skulle vara så.

Har inget i värde att fota. Det är några hus och sen bara åkermark. Växer bara tråkiga blommor som alla har sett och hur kul är det att visa upp samma blommor i bloggen hela tiden.

Men man kan fota ur olika vinklar, olika håll osv. Det gäller att va uppfinningsrik och inte bara se problemen.

Det låter som du har en hel del att bearbeta och ta tag i. Det hänger mycket på dig själv men tar du dig ut så övervinner du många rädslor med.

Börja med små, små steg och öka på. Ta en liten runda i skogen eller där du inte möter så många för att sen ändra och gå en annan runda.

Allt går att övervinna och man blir inte bättre av att låsa in sig och säga att det inte går.

Skogen är jag ännu mer rädd för.

Det är så åinsamt att visa sig. Tycker inte om det. Och jo du har rätt att jag har en del att arbeta med. Har noll fantasi och det har jag haft sedan jag var barn. Behöver ha någon som säger åt mig vad jag skall göra. Ja jag vet det är en dålig ursäkt men sån är jag.

Okej Ylva, eftersom du behöver någon som säger åt dig vad du ska göra så tycker jag att du ska göra följande (sagt i all välmening!):

• Köp en bok om självkänsla, Mias böcker är lättlästa och bra. Försök att bli en individ, snarare än en hund som bara följer efter husse.
• Gå upp 20 minuter tidigare på morgonen och fixa frukost till dig och barnen som faktiskt är bra för er. Jag tror att många av dina/era problem bottnar i att ni inte äter bra.
• Skaffa dig ett mål! Personligen skulle jag välja att försöka lägga ner mer tid på dina barns välbefinnande. Det är inte rätt mot dem att ha en mamma som inte orkar engagera sig i att de ska vara aktiverade, få bra mat serverad osv. Du måste sluta vara så egoistisk och lat och tänka på dina barn mer. Så vad behöver du göra för att dina barn ska må bättre?
  - Se till att du själv har ork! Motionera och ät bra. Gå till affären dagligen om det är vad som krävs för att du ska komma ut lite. Sluta fåna dig om att det är pinsamt och gå ut osv. Du bor mitt ute i ingenstans, vem skulle se dig? Och tror du inte dina problem bara kommer bli värre om du låter dem vinna över dig hela tiden?
  - Ta vara på din lediga tid! Du är ledig hela dagarna, så varför inte ta den tiden till att laga hälsosam, rolig och ny mat åt familjen? Du kan passa på att göra storkok att lägga i frysen, långkok till middagen, experimentera med en massa olika recept osv. Barnen kommer må bättre, du kommer inte ha tråkigt, och du kommer få mer energi!
• Skaffa dig en hobby. Våga vägra tupplurar bara för att du inte har fantasi nog att ens försöka sysselsätta digsjälv. Personligen skulle jag, om jag vore du, skaffa ett volontärarbete. Då kommer du ut, du får jobba med dina sociala problem, du blir tillsagd vad du ska göra, du har något att göra under dagarna, du får mer energi, plus att du bidrar med något gott i samhället. En timme i veckan är bättre än ingenting, eller hur?

ät innan du sover på dagen?   kanske kan funka..

Ylva!

Du har fått en massa tips på hur och vad du kan göra. Du har också blivit tillsagd vad du ska göra. Se inlägg 29.

Men du har tusen och åter tusen ursäkter och undanflykter för att inte göra nåt åt din situation.  För mig verkar det som du inte vill ändra på hur du har det idag.

Du har barn så det är ett måste att ändra på sig. Barn tar efter hur vuxna gör. Tänk på det vad gäller matvanor, fritidssysselsättningar osv.

Är inte du aktiv så kommer inte dina barn heller att va så värst aktiva. Är inte du positiv så smittar det av sig på dina barn.

Du vill ändra på din kropp och vikt genom operation, men du har massor som du kan ändra på själv son säkert skulle ändra din kropp och vikt på ett naturligt sätt.

Du hade en tråd om att ett av dina barn behövde bantas, samma där ändra på ditt sätt att vara så kommer dina barn att va mer aktiva och med det ändras deras hälsa och vikt (om det nu är nån fara med ditt barns vikt?)

Man kan inte lösa sina problem genom att sticka huvudet i sanden och låtsas att dom inte finns.

Det är nu när dina barn är små som du kan ge dom bra vanor. Är dina vanor att äta dåligt, inte äta grönsaker osv då tar dina barn efter och dom har ju heller inget val om du inte serverar allsidig kost.

Du gillar inte fisk så det lagar du inte, du är dålig på att äta grönsaker så det gör du inte och hela familjen blir dåliga på det. Man kan få barn att äta grönsaker genom att dom får va med och göra iordning skala och dela i bitar. Man kan göra en dip till att doppa t.ex. morotsstavar, gurka, blomkål osv. Servera morotsbitar innan maten blir klar.

Småbarnsåren är jobbiga har man sen värk och inte mår så bra så är det också jobbigt. Men för den skull så får man inte ge upp och ha en massa ursäkter för att inte göra bra saker för både sin egen och barnens hälsa.

Värk kan till och med bli sämre om man inte försöker va aktiv och positiv. Ligger man mycket så är det många gånger som värken ökar. Däremot kan den minska om man är aktiv, om man äter bra mat och är ute i friska luften.

Bra skrivet mongu! Det stämmer.

Håller också med mongu Många bra råd där.

Jag blir lite ledsen när jag läser svaren i denna tråd. När jag var i en liknande situation för många år sedan, (innan min GBP), så hade dessa ord absolut inte hjälpt, utan stjälpt. Det är lätt att peka med fingret på andras problem.

Nu kanske TS vill höra detta, eller tycker att svaren är bra, (och DET är ju bra isåfall!) men mig gör de då illa till mods.

Visst, luft och rörelse är bra till viss del. Det beror ju på vilken värk man har, och hur mycket man orkar. Man har ju hushållsarbete också, och det tar också på kroppen.

#34 Vilka råd rekommenderar du då?

#35  Att ta kontakt med sjukvården eller någon annan man har förtroende för och prata av sig och ev. få hjälp med att komma i gång med kost, motion eller vad TS nu behöver ha hjälp med. Då blir det ju individuella råd som är anpassade för personen ifråga.

Vad jag förstår så har Ylva kontakt med vården både vad det gäller sin sjukdom och t.om en kommande magsäcksoperation.

Så i denna tråden handlar ju mest frågan om mathållningen och att få i sig mat när man vaknat.

Då tycker jag att det har kommit fram en hel massa bra tips och råd så där i största allmänhet i denna tråden.

#37  Men då kanske TS behöver mer stöd från vården? Det finns ju olika stödpersoner. Tips är ok, men inte tillsägelser om man inte känner personen ifråga. Det kan bli så fel.

Tips eller tillsägelser är en ganska hårfin tolkningsfråga.

Där tycker vi olika, jag anser inte ens att det går att misstolka 

Tips: man kan göra si och så.

Tillsägelse: Gör/du ska göra si och så.

Vad säger du TS, vad tycker du om det som skrivits?

Ylva själv skriver i #28 "Behöver någon som säger åt mig vad jag ska göra"

Tydligare än så kan det knappast bli men visst ska Ylva själv få svara på vad hon tycker om råden

#41  Och denne "någon" tolkar jag som att det är en som känner henne väl och vet hennes behov. Inte någon forumist som bara tycker.

Det känns lite tossigt att prata över huvudet på henne, men jag hoppas att hon hör av sig med sin åsikt. Jag har sagt min åsikt och stannar här, jag vill inte gräva vidare i något som jag inte är insatt i, det kan som sagt bli så fel.

Vi är en del som följt Ylva här inne tt tag nu Maine. Så jag vill påstå att vi "känner" henne till en viss del. Därför kan sådana råd ges.

Dessutom är det barn med i bilden, då är det ganska viktigt att något ändras. Det enda vi här kan göra är att försöka hjälpa.

Ja det är många som tycker och tänker. Visst jag behöver någon som säger till mig och denna någon är min man. Han är mitt allt men nu är han på jobb varannan vecka. Jag har inte så mycket hjälp av vården med min sociala fobi och mina tankar. Visst jag går till en mentalvårdare men det är inte samma sak och vi pratar mest om allt möjligt och inget konkret.

Det känns som om jag blir "påhoppad" med alla dessa råd. Det är inte nån som säger till en som har telefonskräck att det är bara att ringa. Det kanske låter som om det är en massa undanflykter men jag berättar bara om hur det är för mig. Jag ville att ni skulle förstå  VARFÖR jag gör som jag gör. Så ni skall ha en inblick i mitt liv och inte komma med en massa bortförklaringar.

Känner knappt någon här i kommunen och jag är rädd att visa mig utanför huset men ibland måste jag som skoluppvisning eller matcher. Jag tar mig dit men jag umgås inte med någon. Håller mig för mig själv helt enkelt. Jag har ingen aning om vad som händer i byn/kommunen eftersom jag inte träffar någon och svamlar. Jag bryr mig inte heller bara jag vet var jag finns.

Alla tips är bra men jag behöver min man för att utföra dom. Har inga problem om han är med ut och går med mig. Känns inte så ensamt då. Och skogen skall vi inte prata om för den är jag rädd för och likaså mörkret som finns i en sån och det har jag varit sen jag var runt 4 år. Ju äldre jag blir desto räddare blir jag.

Vet inte mer vad jag skall skriva.

#44 Du kanske borde fundera på att söka för att få hjälp hemma. Stödperson eller liknande.

Du har inte blivit påhoppad. Men att folk reagerar på vissa saker du skriver måste du väl ändå förstå, du har ju barn! De ska gå före dig.
Är det så att det inte klaras, så måste man söka hjälp så barnen inte blir lidande.

OCh vissa saker osm att ni inte äter grönsaker hemma för att du inte äter det, det är ju en sak som DU kan ändra på genom att bita ihop själv. Grönsaker är ganska viktiga. Likaså fisk. Du lär barnen för resten av livet, alltså måste du vara den vuxna.

#44 Tråkigt att du känner dig påhoppad av alla råd men tyvärr är det kanske det man får ta om man ställer en fråga i ett öppet forum.

Din fråga i denna tråden handlar desutom om matvanor från början och hur du ska kunna lösa dessa.

#43 Okej..

#44 Förresten, angåedne det med telefonskräck. JAg säger till en med det att RINGA :)

HAr själv haft vissa svårigheter här i livet, och det som hjälp mig har varit samtalskontakt, ibland medicin till det och att jag gör det jag absolut inte tror jag kan göra.  Det svåra är första steget. Men inget är omöjligt, det får man inte glömma. Men stöd behövs ofta.

Jag låser tråden nu för det känns som vi inte kommer någon mer vart och som sagt om Ylva känner sig påhoppad så blir det inget trevligt heller.

Vill bara påpeka att jag personligen tycker att det är många goda råd i tråden och kan inte se att någon gått över gränsen men vi är alla olika.