Är du utredd rent fysiskt för din yrsel?

Yrsel kan bero på en massa olika saker och därför undrar jag om man kopplar det samman med din utbrändhet?

Det är också ganska ovanligt att en såpass ung människa som du har en utbrändhetsdiagnos utan oftast brukar det röra sig om depression.

Om du vänder dig till din vårdcentral eller skolsköterskan så kanske du kan komma vidare.

Har du något stöd hemifrån från dina föräldrar? Ofta orkar man kanske inte ta tag i sådana här problem själv.

#1 Jag har tagit olika prover, röntgen, EEG osv, och det visar ingenting. Det som gör mig yr är att jag inte orkar sortera alla intryck, alla ljud, rörelser osv går bara rakt in i huvudet och får det att kännas som att jag håller på att drunkna, så "yr" är kanske inte rätt ord.

Själva utbrändheten beror bland annat på depression, ångest, inre och yttre press som pågick under flera år och det var först när det släppte och jag började må bra som jag bröt ihop.

Mina föräldrar finns där för mig och är jättebra stöd, men de vet inte riktigt vad de ska göra och inte jag heller. Hur tar man sig ur utbrändhet, egentligen?

Har du ingen samtalskontakt? Det kan va bra att få hjälp att sortera tankar och känslor.

Var det en antidepressionsmedicin du fick? Kan va bra då depression och utbrändhet ofta går hand i hand.

Viktiga saker att tänka på: Lägg dig senast klockan tio på kvällen. Undvik allt som drar upp pulsen, dvs när du motionerar så är det bara lugna aktiviteter som är bra för dig. Promenera i kuperad terräng, cykla i lagom takt, stretching och yoga är bra, liksom chi gong och liknande.

Det är viktigt att du får gott om tid på dig med skolarbetet. Skit i om du får gå om ett år eller gå på IV. Huvudsaken är att det blir bra för dig själv. Dina lärare måste förstå hur du fungerar och därmed inte ställa krav, som bara stressar och förstör.

När jag var utbränd blev jag jättedålig av antidepressiv medicin, sk ssri-preparat. Den triggade systemet så jag trodde hjärtat skulle hoppa ut. Rosenrotstabletter, den sorten som heter Arctic Root har däremot varit en god hjälp. Vid en utbrändhet kan det vara massor av ämnen som tagit slut, så olika kosttillskott kan hjälpa dig att fylla på dina förråd. Kolla med någon bra alternativmedicinare eller läs själv på nätet. Gör sånt som du tycker om och var snäll mot dig själv. Kram

Det kan också vara bra att veta att olika antidrepressiva mediciner fungerar olika hos alla och det är inte säkert att man får biverkningar eller att man reagerar som andra. Det finns också olika sorter.

En del mår inte bra av dessa men för somliga så är det rena livlinan för att komma tillbaka.

Precis det är så olika hur vi reagerar på medicin överhuvudtaget. Så det är alltid en chansning.

Det är bra att ha en fast läkarkontakt och att få kollat prover för att se om det finns nåt annat bakom. Som kan behöva åtgärdas.

Kan ju vara så att din yrsel är en sorts panikångest. Till exempel kan den komma av att du andas fel, kanske för fort eller för ytligt (inga djupa andetag med magen) och därmed får yrsel. Har du tänkt på det?

En psykoterapeut kan hjälpa dig komma till insikt om beteendeproblem, till exempel andning, panikångest och stress utan att du måste sitta där och "gråta din livs historia" som jag tycker det kan kännas att man ska göra hos en vanlig psykolog. Att eliminera de fysiska problemen kan ta bort de psykiska och vice versa. Så kanske är det värt att prova. En psykoterapheut kan du googla fram en privatpraktiserande om du inte vill gå via en läkare eller bup. Man behöver inte söka hjälp de vanliga vägarna utan kan gå genvägar. 

Ett annat tips är att anmäla dig till avlappningsyoga. Där tränar du andning, avstressning och får vila dig lite mentalt. Låter kanske töntigt men är rätt skönt för kropp och själ. 

Lycka till, för mig tog det ett år att bli av med min utbrändhet från det jag verkligen tog tag i det, bland annat genom hjälp av det jag föreslagit. Mitt orsakades av stress och duktig-flicka-syndrom och gav mig svåra bröstsmärtor (inflammation i bröstkorgen) på grund av att jag toppandades, samt panikångest vid tanke på jobb.  men nu mår jag bra igen och kan hantera stressen när den kommer smygande på ett helt annat sätt.

Tack för era svar!

Jo det är antidepressiv jag äter, och jag känner ingen direkt skillnad av den men det är ju en rätt långsamt verkande medicin så jag kanske har påverkats positivt av den, jag vet inte.

#7 Jag är säker på att det inte är panikångest, eftersom min yrsel är konstant även när jag är ganska lugn och avslappnad. Blinkande lampor, dataspel, program som är mycket hackiga är exempel på vad jag inte klarar av, för då triggar det igång yrseln och det känns som att jag är på väg att få ett epilepsianfall. Sedan är det som sagt värre ju tröttare jag är, som om min syn och uppfattningsförmåga blir mycket sämre än vanligt. På morgonen känner jag inte av det så mycket.

Jag ska kolla upp det där med avslappningsyoga! Det kanke kan hjälpa. Hur gör/gjorde du för att hantera ditt "duktig-flicka-syndrom"? Jag känner samma sak, jag lovade mig själv att nu när jag börjat skolan igen så FÅR jag inte satsa på högre än G, men det tog bara en vecka innan min SO-lärare sa åt mig att varva ner så jag inte dräper mig.

Det jobbigaste just nu är den dagliga frustrationen över min situation. Jag vill så mycket men orkar knappt hälften, och jag känner mig så oduglig när jag bara sitter i soffan och glor på teve. Samtidigt som jag är jätterädd att mitt måste-hela-tiden-göra-något-vettigt kommer förstöra mitt tillfrisknande.

Hur man kommer över känslan att bevisa sig duktig som tjej? Bra fråga. Jag bytte jobb, bröt mönstret. Jag insåg att de skulle klara sig även om jag inte jobbade häcken av mig. Jag insåg att ingen skulle tacka mig för det och att ingen tjänar på att jag blev utbränd, än mindre jag. Framförallt lärde jag mig se att andra inte har så höga krav på mig som jag själv ställde på mig.

Nu menar jag inte att man måste revoltera oskita i allt men man måste lära sig att trappa ner kraven, ta en fika och slöa lite. Skaka på huvudet o vara realistisk, säga nej o säga till när man tror något blir för stressigt eller man har för kort deadline.

Börja med att bestämma rimliga mål. Jag blir nöjd och kommer fira om jag får godkänt/ vg på provet, istället för det mvg du förr satsade på. Klappa dig själv på axeln och lär dig berömma dig själv, tyck att du faktiskt är skitbra men tävla inte med dig själv om allt. Testa dig själv i olika situationer, vad händer om du släpper kontrollen? Går världen under? Måste du fixa allt själv? Be om hjälp och att delegera uppgifter till andra, lita på att de klarar det själva o dubbelkontrollera inte.

Sätt ett mål, en timme plugg, en timme träning, (yoga tex) en timme slöande varje kväll tex tv.

Prata med din lärare och kanske till och med med rektorn om dina problem, be om en egen plan för hur du ska klara av plugget utan att gå under.

Belöna dig själv när du mår bra och stressar ner, unna dig lugn, ro och andra roliga saker för att komma vidare! Men straffa heller inte dig själv när det går dåligt, skaka av dig det och gå vidare!

Prestations-angest finns hos bade tjejer och killar. Viktigt ar att aktivt gora sina val istallet for att lata saker handa och sedan vara frustrerad over det som sker nar man faktiskt har ett val. 

Detta galler t ex TV-tittande. Numera behover man aldrig vara klistrad vid TVn en speciell tid. Man kan spela in allt eller titta pa internet-TV efterat. Jag tittar t ex aldrig pa TV nar solen skiner pa sommarkvallarna. Jag spar program till de tillfallen jag har tid att kolla och det ar daligt vader.

Ett annat knep ar att gora en lista pa allt man vill gora. Sag t ex att man behover plugga/jobba over 3 kvallar i veckan, traffa kompisar tva kvallar, spela handboll tva ganger i veckan, ta pianolektioner, ga ut med hunden, ga pa gymmet, gora sin yoga, skriva brev/mail till kompisar osv osv. Sedan kan man ta och plugga in allt i ett tidsschema for en vecka. Ganska snart upptacker man att man maste prioritera. Mycket tid forsvinner redan fran borjan med skola/jobb, pendling/transporter, maltider och somn.

Jag gjorde sjalv detta och insag att jag hade en helt felaktig bild av hur mycket tid saker tar och hur mycket tid jag faktiskt har. Det var bara att prioritera om lite. Om man t ex gar igenom en tenta-period eller massa overtid pa jobbet sa far man dra ner pa utekvallar om man ska hinna gymmet, kanske dra ner pa pianolektionerna till varannan vecka.

Det kan latt bli lite vagt nar man har en ungefarlig ide om vad man vill prestera och en vag ide om hur mycket tid man har till sitt forfogande. Da kommer frustrationen krypande. Battre att tvinga sig sjalv att vara lite strukturerad.

Innan man satter igang och far angest over saker man inte gor sa ar det bra med en reality-check.

Det finns manga tids-tjuvar - saker som stjal tid fran annat utan att man inser det. En ar att surfa pa natet och speciellt chatt och Facebook. Man maste inte svara pa allt, gilla allas foton, lasa allas bloggar, framfor allt behover man inte gora det varje dag. Om man skippar det varje dag och istalllet kor en koncentrerad internet-session pa helgen sparar man massor av tid i veckan. Det ar alltfor latt att fastna vid burken och klicka pa lankar och kolla klipp pa youtube alltfor lange.

En annan tidstjuv ar TVn, vilket man som namnts ovan latt loser med inspelade program.

Många utbrända är egentligen känsliga för elektromagnetisk strålning. Symtom för elöverkänslighet och utbrändhet liknar varandra väligt mycket. Se här.Ta bort alla mobiltelefoner, trådlösa telefoner, trådlösa datanätver och allt annat trådlöst. Ta även bort lågenergilampor och lysrör. Dra ut säkringen till ditt rum när du sover på natten.

LCHF har hjälpt många utbrända. Har själv testat det med väldigt  gott resultat.

Vitaminer och mineraler kan vara bra att ta, samt MSM.

Lycka till!

Jag gick totalt in i väggen för lite mer än ett år sedan, då gick jag i ettan på gymnasiet. Jag blev sjukskriven, fick antidepp, sömntabletter och samtalsterapi. Jag var sjukskriven i 6 månader, och sakta men säkert så började det vända. Det gick från att vara helt på botten, till att inte vara någonting alls, till att till och med kunna vara lite glad.

På höstkanten när jag hade varit sjukskriven i 6 månader så fick jag börja arbeta hos min mamma helt på mina egna villkor, fick en halvtidstjänst som jag faktiskt klarade av.

Efter 7-8 månader så slutade jag på antidepp, sömntabletter tog jag bara när jag behövde. Lugn och stillsam motion, mycket sömn, bra böcker och handarbete fick mig att komma tillbaka.

Nu har det gått ett år, jag är fortfarande inte stresstålig, men nu kan jag i alla fall leva utan en massa mediciner.

Jag hade tur och fick träffa en så bra doktor, som direkt förstod att jag menade verkligen allvar.

Vitaminer är bra, stillsam motion, att ägna din tid åt saker som du verkligen tycker om, mycket nattsömn, och lugn och ro, det hjälper.

Prata med dina lärare och förklara läget, kanske kan du få ett specialschema?