HYPOKONDRI!!!
Hej. Är det någon annan än jag här inne ialla fall som är otroligt hypokondrisk? Jag har inte varit det så värst mycket i mitt liv men lite. Men nu på senare tid har det blivit värre. Jag oroar mig för nästan allt. Är det inte det ena så är det det andra. =(
Någon annan liknande som känner igen sig???
Har absolut haft sådana perioder mest när jag var 17-18 år
men även vid egen sjukdom vid vuxen ålder.man är nog känslig överlag..
H.
hypokondri kan vara helt fruktansvärt och påverka stora delar i ens liv. Det är dessutom ett problem som tenderar att eskalera. Ta tag i det nu innan det blir riktigt illa. Gå till en läkare och berätta. Be om att bli remitterad till en terapeut eller KBT.
Jag har tagit kontakt med psyk. Ska dit på torsdag, imorgon. Får se hur det går.
Hade en period i livet då jag hade alla sjukdommar som jag läste om.
Bra att du sökt hjälp! Lycka till med att bli bättre :)
det kommer säkert gå jätte bra. Duktigt av dig att ta tag i det. jag tror du kommer må bättre bara av känslan att aktivt försöka göra något. Lycka till.
Man får inte glömma att Hypokondri i sig är en fruktansvärd sjukdom som verkligen försvårar och försämrar kvaliteten på livet och man kan bli helt handikappad.
Jättebra att du tar tag i det innan det tar över ditt liv för mycket.
Berätta gärna ur det går.
/Maria

jag har fruktansvärd hypokondri. den styr mig, mitt liv. något jag har varit i terapi för men inte hjälpt. min allra värsta fobi är att kräkas. som bumbleboo sa där, att det gör en handikappad. usch ja… låt det INTE ta kontroll över dig.
jag önskar inte någon mitt liv med hypokondri & fobin. gör något åt det. NU. förlåt för att jag kanske låter helt hysterisk & jätteseriös, men det är så det är.
kram
Ta kontakt med någon att prata med så snart som möjligt.
Och något jag kan rekomendera dig är en vänn eller familjemedlem som du kan berätta för om du känner av något, ovh låta denna personen avgöra om du är sjuk eller inte. Dock ska det väll kanske vara någon som är lite mer insatt i än att man bara kan få huvudverk då och då :)
Själv hade jag ett ex med hypokondri. Han frågade mig jämt vad det kunde vara, och vi satt tillsammans och tog reda på "hur stor är changsen"(för något allvarligare) om jag inte själv visste det. Eller om det var en sjukdom som befarades - är den isf farlig eller är det bara något man blir öergårnde sjuk av?
Att bli nekad och säga det är dumheter gör en nog bara mer stressad, få istället hjälp av en som inte har hypokondri och diskuter om det kan vara någon sjukdom och i sådana fall vad. På så vis kunde i.af jag och min pojkvän vfärda mycket "läskiga" sjukdommar. han förstod att även om han hade en av de där jätte sällsynta sjukdommarna så skulle det synas mera och han skulle inte dö knall och fall utan skulle då kunna åka till sjukhus och bli behandlad.
På det viset avtig hans rädsla lite. Han tänkte alltid att det var något farligt, men kunde ändå tygla sig själv med att tänka han inte kommer dö på fläcken så att säga.
Men visst, några panikanfall fick han (kunde vara att det stack lite i någon kroppsdel och han tänkte hjärtinfarkt) men då får man ta det som det kommer och en sak i sänder :)
Hakuna matata!
Tack för alla era svar och jag har börjat att ordna så att jag får prata med någon, för det behöver jag verkligen. Vi får se hur det går. Men tack för alla era fina svar. 
Kram på er!