![[per50]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Var är allt på väg?
Drabbas man av ohälsa och sjukdom i detta land, blir man automatiskt klassad som lat, och arbetsskygg, man är ute efter att bli sjukskriven, få diverse bidrag, enligt samhället och myndigheterna.
Här är några exempel på hur man kan bi behandlad:
Jag gick till en ny läkare för att få lindring för mina krämpor. Läkaren menade genast att jag överdrev, han gjorde ingen undersökning på mig, menade bara att jag skulle "bita ihop" och gå tillbaka till min sysselsättning, jag var lat, och inbillningssjuk, och var ute efter sjukskrivning.
Kände mig totalt överkörd, jag gick tillbaka till min sysselsättning, vad fanns det för alternativ? Fortsatte att "bita ihop". Att bli illa bemött leder bara till mera ohälsa! Jag är långtifrån ensam, min sambo och många andra har fått liknande bemötande.
På AF, lät allt så bra, jag skulle få min arbetsprövning utformad "efter mina egna behov", ingen stress eller prestationskrav . Efter en tid började jag på ett ställe som ansågs vara bra.
Det fungerade inte alls, jag blev sämre, tvingades att sjukskriva mig. När jag påpekade detta för AF, så fick jag höra att jag måste stanna kvar, annars uteblir ersättningen, medan de söker något annat till mig, vad leder detta till?
Man mår sämre och sämre, känner sig totalt nedtryckt i skoskaften, var tog: "Efter mina egna behov" vägen undrar jag? allt leder bara till mera stress och lidande, och ytterligare ohälsa!
Min sambo blev skickad av FK till en utredning, de trodde inte på hennes krämpor, denna utredning kostade FK massor med skattepengar, utredningen visade vad alla redan visste, hon kunde inte arbeta, de fick ge sig, men kalaset blev dyrt så att säja. Dessa pengar hade hon kunnat leva gott på länge! Man förlorar massor med pengar på att vara sjuk, även framtida pensionspoäng!
Var är medmänskligheten i allt detta kan man undra? Är den bortglömd bakom alla regler och lagar?
Man kan lugnt konstatera, vi är tillbaka på 1800 talet, med mössan i handen skall vi tyst bocka, och finna oss i vad som bestäms, punkt slut!
Denna text är godkänd av sajtvärden
Text Per Nilsson och Mona Jansson.
Det är konstigtatt det inte är en större debatt omkring detta för det är ettt mycket växande problen i samhället
Se bara på alla utförsäkrade som totalt saknar inkomster som är för sjuka att arbeta men för friska för att bli sjukskrivnaoch det konstigaste är att dessa människor inte kan bli sjukskrivna oavsett vilken sjukdom dom drabbas av
Fast man får det man röstat fram och svenska folket har röstat fram en regering som inte vill inse att foolk kan bli sjuka
Igentligen borde det vara massiva protester mot detta som pågår i samhället men som vanligt så knyter man näven ibyxfickan och tycker det är för hemskt i stället för att gå ut på gator och torg och demonstrea mot alla dessa vansinnigheterna som pågår inom den sociala omsorgen
Tyvärr fungerar inte systemet. Tanken med rehabilitering och att man ska få arbeta efter vad man klarar och kan är ju god men det finns människor som faller mellan stolarna och det blir som ett moment 22.
Jag hävdar fortfarande att det är bra med ramlagar men att man måste kunna se det på individnivå.
Alla är olika och alla reagerar olika på samma sjukdom. Det går inte att kategorisera.
/Maria
Håller med #2.
#2 Det här handlar inte om ramlagar det är hur man tolkar dom föreskrifter som dom själva har tagit fram
Men visst ska man ha rehablitering och den ska anpassa efter varje individ
Starta ny diskussion