De borde göra en större utredning på dig när det har pågått såpass länge. Kolla ämnesomsättningen, blodsocker, blodtryck eller rättare sagt en ordentlig hälsokontroll.

Tycker också du kan fråga om de kan ta ett borreliaprov då det kan ge de mest konstiga diffusa symtom.

Försök att stå på dig.

Ok. För i övrigt är de enda jag hittat som kan stämma in hypometabolism. Men de känns lite väl diffust och extremt.

Du skrev att du vill gå ner i vikt. Det är inte så att du svälter dig själv för hårt o därmed inte har energi nog. Då kan du ju både frysa o ha yrsel.

Sen har du stress o utbrändhetsproblem som kan ge sömnproblem, yrsel illamående osv. En konsekvens av stress är viktuppgång trots att man håller diet. Hur e det på den fronten med stress o psykiskt välmående?

Psykiskt mår jag bra förutom att de börjar ta på mig öfr att jag är sjuk. Det är endast det när jag är redigt låg i energi och ork som jag blir depp, allra mest blir jag sur på mig själv och försöker pressa mig till att orka. För jag ska inte vara sjuk mer (eller hur man nu skall beskriva det).

Och det med dieten kan jag inte på stå heller. Kör på cambridge vilket i sig är rätt säkert. Sedan käkar jag ett rejält mål om dagen. Men sedan ere inte alltid heller jag orkar köra cambridge så där äter jag mer utspritt på dagen och nyttigare. så svälter gör jag inte. Men om jag tex åker te min pojkvän, dircker lite läsk och käkar lite popcorn/salta pinnar samt kanske käkar någon hämt mat så gick jag nu sist upp 5 kg som jag har fått mig ned till. Det känns lite väl extremt för vanligen brukar jag MAX gå upp 2 kg. Har ju gått ned i vikt i omgångar för att kroppen skall hinna med. Så nu försöker jag med sista stöten så jag kommer ned till min önskade vikt men de går ju inte så bra. Främst för jag inte kan träna eller gå långpromenader vilket jag anser är den största boven i dramat.

Stress. Jo lite så där. Men stressen hanterar jag nu bättre än jkag gjorde för tex ett halvår sedan. Å nu har jag mer än då men tar de hela med ro. Vist stressar jag ibland och blir uppstissad. Men de lugnar ned sig efter en eller två dagar när jag får en bit gjort. Så jag tycker stress mässigt för mig har det gått bättre i takt med att man planerar mer :/

Hur många kcal per dag ligger du på då? Kanske är det ändå för lite för att du ska må bra? Eller så är det någon annan brist helt enkelt, eller virus/bakterier. Besöker du läkarn kan de kolla sänkan om du har infektion/inflammation i kroppen som gör dig svag. Samt kolla brister. Tar inte läkarn dina symptom på allvar, byt läkare! :-)

Jag har ju haft järnbrist. Jag får för mig lite att de e den som spökar. Sedan när jag var där första gången å tog prover sade de att jag även hade låg ämnesomsättning och konstiga levervärden. Får mig att de e de som spökar fortfarande.

Tror fortfarande inte de kcl. Har gått på kuren innan å då har jag gått på ren kur. Nu brukar jag ta kanske 4 skorpor eller någe till lunchen med en shake, sedan käkar jag ett redigt mål. Blir jag hungrig blire någon smaksatt riskaka. Men exakt hur mycket de e vet jag inte.

Vet bara att när jag orkat sköta detta ordentligt (vilket jag uppenbarligen inte gör nu) så har jag mått bättre. Men så kanske jag åker iväg och hux flux blire att jag svoer över så börjar jag missköta det lite kanske en helg så ere svårt å komma tillbaka till vanan med dieten.

Cambridge-diet hade jag inte hört talas om tidigare, men kollade upp saken och fann att det är en lågkalori-kur. Den kanske passar någon synnerligen överviktig, som av hälsoskäl måste starta en viktminskning mycket snabbt. Jag tvivlar på att en vanlig, lätt överviktig person bör laborera med sådana medel.

Som du beskriver dina matvanor, tror jag att du kan förbättra din hälsa genom att gå över till vanlig husmanskost. Håll dig till den och ät regelbundet. Undvik läsk och annat som inte hör till bra mat.

Det märks tydligt på din beskrivning att du inte ger din kropp tillräckligt med bränsle. Frysa, vara trött, ha ont i huvudet, konstig aptit etc. Då hjälper inga tabletter. Du måste ha bränsle (= riktig mat) i kroppen för att orka något över huvud taget. Testa ett par veckor, så ska du se att det hjälper.

(Oroa dig inte för vikten just nu. Skulle du gå upp några kilon, så kan du dra ned lite grann på mängden kalorier sedan, då du blivit pigg och stark igen.)

Jag mådde ungefär sådär en gång i tiden. Det visade sig vara gulsot. Det var min första reaktion på dina symptom, och du skriver ju själv att du har märkliga levervärden. Jag hade tvingat igenom nån form av leverundersökning.

#7 Jag vägde 122 när jag började med cambridge. Nu 106. Så lätt överviktig är jag ju inte.

Jag anser fortfarande cambridge vara bättre än tex nutrilett. Cambridge är ju ändå testat på karolinska och jag har en  som har koll på mig.

HUsmanskost är det jag äter. just nu varierar jag mellan halv diet till tredje del. ibland blir det en cambridge portion, ibland två. Men jag äter varje dag ett mål mat. Å jag finner de knepigt att när jag för ca 2 år sedan körde totallt ren kur. dvs åt inget alls att jag var piggare, mådde bättre än någonsin. Och nu när jag försöker lite löst ta tag i det igen så skulle det vara dåligt?

Jag tror inte på det och dieten kan fortfarande inte vara boven i dramat då jag lade ned det för att jag just var dålig och ätit totallt normallt. Så den kan inte vara problemet då jag blev sämre eller totalt oförändrad i mitt tillstånd. Därför har jag börjat igen med dieten för annars kommer jag öka i vikt som fassen för jag inte kan träna. Just nu är det för att behålla min vikt annars går jag upp igen i vikt och det vägrar jag.

#8 Jo. Dock antog läkarna att det var pga att jag inte har en gallblåsa då jag haft gallsten och fick operera bort den samt min övervikt. Men får väl pika på läkaren så de inte e det.

Där med var den diskutionen avslutat med läkarn. Resultatt blev. Ingenting händer. Jag skall nu gå i två månader utan järntabletter ingen koll ingenting pga att jag haft körtelfeber för 4 veckor sedan och de inte kan avgöra värdena så bra då. Men den låg fortfarande på 15% istället för 20% som e normallt..

Men jag får alltså gå å skaka som en idiot, få huvudvärk, frysa smo en idiot och lätt förhöjd puls samt inte kunna rör mig ca 100 m utan å tro att jag tuppar av.

Har ju nästan varit sådan här konstant sedan i slutet av augusti. Nu skall jag gå till december eller januari å hoppas på att jag blir bättre av mig självt. För allt skylls på körtelfebern.

vet inte om jag ska ta lippen eller bara acceptera. Tar knäcken på mig lite att jag inte kan göra något. Orkar ju knappast med en utekväll med vänner eller åka på lajv, träning eller något alls över huvudtaget känns det.

Men tack i alla fall allihopa. Vi får väl se om jag blir bättre eller om de går käpprätt i helvete med allt..

#10 Nu berättar du att du haft körtelfeber. Det förklarar troligen mycket av hur du mår. Läkaren är ju expert, så man får tro på hans bedömning av läget och hur lång tid det tar att bli bättre. 

För din egen skull kan det vara bra att läsa lite om sjukdomsbilden. Se t ex Sjukvårdsrådgivningens flera sidor långa text.

Jag tror också att körtelfebern kan vara en stor bov, om inte den största, när det gäller hur du mår just nu.

Körtelfeber kan ge sjukdomskänsla länge efter att man tror den är borta. Så där har du orsaken till ditt mående.

ok. antog att de skulle vara över pga att de gått en månad sedan det. Jag brukar ju inte vara sjuk direkt så jag är van vid att hämta mig snabbt om så skulle vara fallet. Int viste jag att man blir redigt så HÄR seg utav det.