Jag blir mycket stressad av mitt arbete.

Nu när jag jobbat snart 3 veckor känner jag tecken på att spänningshuvudvärken återkommit och att det småmolar i både ryggen och vaden, där min gamla diskbråcksskada sitter.

Och jag fnattar på bägge tummarna. Och på fötterna.

Under semestern behövde jag knappt ta en enda huvudvärkstablett!

Jag försöker ändå koppla av allt jag kan, och då badar jag eller duschar, försöker få så mycket fysisk närhet med särbon som jag kan. Vi går ut och äter, jag shoppar, vi plockar svamp - skogen är läkande. Samt lägger in lite ledigt och en semesterdag då och då.

#1 Fnattar? Fattar ingenting

Jag har med åren lärt mig att koppla bort negativ stress ganska bra. Fråga mig inte hur men det har sakta men säkert kommit bara.

På jobbet gillar jag när det är stressigt och man har många bollar i luften för då känner jag mig både kreativ och dagarna går som blixten.

Nu trivs jag ju med mitt jobb. Skillnad hade det kanske varit om man haft stressigt och dessutom inte mått bra på jobbet.

Jag försöker ofta byta ut ordet stress mot gamla hederliga begreppet "jäkt" vilket inte har en så negativ stämpel, tycker jag.

#2 Fnattar är kanske Uppsala-dialekt… Petar eller pillar kan det översättas till…

Aha

Man styr naturligtvis inte sin tillvaro helt själv, men man kan försöka välja bort onödor. Frågan är vad som är onödigt för var och en.

För mig är trista bekanta onödiga och sådana umgås jag inte med. Jobbiga fester är onödiga, så då tackar jag nej. Mobilen gick bra att leva utan för några år sedan, så den onödan lämnar jag hemma för det mesta. I jobbet har jag också gjort onödiga saker, som ingen saknar sedan jag la av med det. Det är också onödigt att försöka vara så himla perfekt jämt.

Svårigheten är att komma på vad som är onödor i det egna livet. Man kan testa olika saker och känna efter hur det känns.

Är en besatthetsperson, som väldigt lätt engagerar sig i saker, har lätt för att tycka allt möjligt är spännande och tar på mig massa roligt arbete. Fick för några år sedan erfara vad det kan leda till, och det var inte kul, men nog nödvändigt för att jag skulle lugna ner mig rejält.

Det är lättare att säga nej och stopp till negativ stress än till positiv. Jag uppfattade mig inte ens som stressad utom sista halvåret innan det brakade, fast jag efteråt kan se att jag varit stressad i många många år. Jag upplevde det istället som att jag hade så himla roligt. Att jag hade ett sånt fantastiskt roligt jobb (så jag glömde ta ut semester), att jag tyckte det var så fantastiskt roligt att renovera hus. Att jag tyckte det var så fantastiskt kul att odla 68 sorters grönsaker.

Numera har jag nolltolerans mot stress. Blir det för mycket så "smitar" jag direkt. Har lärt mig säga nej tak till roliga uppgifter. Jobbar "bara" halvtid bredvid mitt företag och mina 3 barn . Prioriterar mina motionsrundor mycket högt.

Ingen stress här inte, har kommit på att det tjänar inget till.

Jag ar valdigt stresskanslig och stressar over allt och ingenting. Att plugga ar nagot som jag tycker ar jatteroligt, men det ar forst nu nar jag slutat som jag ser hur otroligt stressad jag varit. Har under hela mitt liv pillat med haret och bitit pa naglarna, och under skolsasongen har det alltid varit extra mycket. Nu nar jag jobbar deltid och inte pluggar langre sa har jag helt plotsligt bade langt har och langa naglar! Nagot jag aldrig haft tidigare!

Dock sa stressar jag fortfarande omanskligt mycket over att jag maste hitta ett battre jobb, att jag maste bli battre och snyggare, att jag inte star ut med manniskorna jag bor med, att jag maste ut och trana for att ma battre, att jag maste producera konstverk for att fa ut mitt namn i varlden osv osv osv. Aven saker som borde vara roliga blir till negativ stress.