Är det något manligt detta? Det är sällan man hör kvinnor tävla med livet som insats eller?

Vet inte vad som driver dessa människor…men vansinnigt är det ju. Och helt onödigt!!!

Ja, så onödigt men det är ändå intressant vad det är som är drivkraften?

Jag tror att hos en del människor kan tävlingsinstinkten vara så utpräglad att den får dem att glömma allt vad smärta och vedermödor heter.

Riktigt duktiga idrottare ska ju helst ha förmågan att skita i sin värkande kropp, driva sig ut över den yttersta gränsen.

Men i de här fallen, tror jag snarare tävlingsinstinkten stjälpt de här människorna, och de har inte varit helt topptränade eller kanske haft en liten liten svaghet som blivit synlig just när de pressat sig över randen. Alla människor står inte pall för sådana här övermänskliga ansträngningar. Rådjur kan ju dö av stress, deras hjärta slutar slå bara. Samma borde gälla för människan.

För mig är det så obegripligt. Jag tar knappt några springsteg alls.

Dessutom är jag ingen tävlingsmänniska heller och då blir det svårt att förstå detta.

Tydligen ar det sa att om man ar under 35 och far en hjartattack i samband med fysisk anstrangning sa ar det nastan alltid fraga om medfodda hjartfel. Som en tidsinstalld bomb.

Midnattsloppet ar sa kort att det mera ar en kul grej - triathlon daremot. Darfinns de riktiga fanatikerna.

spontant känner jag att de som dog i midnattsloppet var nog inte helt friska eller hade ngt dolt fel. som #6 säger så handlar det bara om en mil.

Var det inte riktigt . Varmt den dagen då loppet var? Inte helt lätt, även om det var sent på kvällen.

Och angående hur mycket man vill trycka på, så finns det inget bättre än att trycka ut sina gränser.

#8 Det har jag aldrig varit med om

#9 Det är en mycket speciell känsla:)