Har ett medfött hjärtfel på Mitralisklaffen. Läckaget är en 3:a på en skala från 0-3 där 0 är inget. Har även ett 8mm stort hål mellan förmaken och ett något förstorat vänster förmak
Detta medför att mitt hjärta inte har samma pumpförmåga som ett friskt hjärta och jag känner att jag inte har den syresättning jag behöver. Ca 33% av blodet åker tillbaka till förmaket istället för till kammaren och istället för att pumpa ca 4-5 liter blod måste jag pumpa ca 6-7 liter.

Känner mej som en EPA-traktor ibland när mina kompisar rusar iväg när man gå med dom på stan. Trappor undviker jag så gott det går eftersom jag har samma hastighet som tant Agda 86-år upp för trappor och backar.

Börjar bli lite less på en kompis som har fått barn för några månader sedan. Hon vill alltid att jag ska följa med ut och gå för hon är så nöjd med att hon kan gå fort igen och allra bäst är att hon går fortare än mej. Hur hon tror att det ska var någon bedrift vet jag inte.

Hur kan jag på ett snällt sätt försöka få henne att förstå att det är tröttsamt att lyssna på hur fort hon och hennes 5-åriga dotter tar sig från A till B och hur mycket långsammare jag är?
Har lust att bara skrika "Tro f.n att det går långsamt för mej. Jag är ju för bövelen hjärtsjuk!"