"Symtom

Utmattningssyndrom ger både fysiska och psykiska besvär. Ofta kommer de kroppsliga besvären först. Det kan röra sig om värk, framför allt i axlar, nacke och rygg. Även obehag eller smärta från bröstkorg eller hjärta och problem med magen är vanliga tecken.

Med tiden får du en lägre tröskel för fysisk aktivitet och känner dig utslagen eller väldigt trött efter kortare tids aktivitet.

Vanliga besvär av psykisk eller själslig natur är sömnproblem som i sin tur leder till att du är ständigt trött, får svårt att koncentrera dig och minnas.

Det är vanligt att  uppleva att den egna prestationen är försämrad och det kan skapa skam- eller skuldkänslor.

Många känner sig känslomässigt utmattade och blir överkänsliga för all typ av stress. Fortsätter stressen är attacker av ångest inte ovanliga och så småningom kan man också utveckla en depression."

Källa - Vårdguiden, läs mer här.

Hej.

Jag tipsar även om Barbro Bronsbergs hemsida som hjälpte mig till insikt, samtidigt som jag gick hos kurator eller samtalsstöd som det heter idag.

Själv kan jag säga att jag ville göra massor, precis som vanligt, men orkade iiingenting, t.o.m. en dusch var en stor prestation som krävde vila efteråt. Och oavsett vad man gjorde så blev jag inte piggare.

Utbrända drabbas ofta av depression till slut om det inte hindras i tid. Jag gick upp ur sängen fastän jag inte ville, och gjorde det jag måste ändå. Medans många inte tar sig upp ur sängen, eller ut genom dörrn, för det bara går inte.

Tack och lov har försäkringskassan fått mera information om detta jmf för några år sedan. Jag har i alla fall en bra kontakt med bra dr och f-kassan.

Hej! Att vara utbränd är som att vara utmattad, konstant.. Man orkar ingenting mot innan, när man var frisk. Varje liten sak tar så otroligt mkt energi, bara att laga middag, fixa disken eller kanske ta en promenad är som att bestiga ett berg. Humöret kan skifta mycket, man kan ses som nedstämd, orkeslös, ledsen, arg. All energi och glädje e som bortblåst.. För mig var det hemskt att hamna i den situationen, som ensamstående förälder till 2 helt underbara solstrålar. Hela mitt liv har blivit påverkat och jag kämpar dagligen med att komma framåt, återfå den forna glädjen/gnistan/orken. Att återigen orka va förälder, som i sig e ett heltidsjobb. Men jag antar att det går att komma ur det, men som alla säger det tar TID. Jag kämpade i så många år, gav 200% när jag egentligen inte hade något själv att ge, jag struntade helt i min kropps signaler &ochkörde bara på. Allt skulle vara perfekt och jag var mamma, jag hade ingen möjlighet att bli dålig, rasa. men nu ser jag ändå ett ljus men vägen e lång!

Vad sjukt, det låter precis som mig! DOm där symptomen… Dock är jag arbetslös och knappast utbränd men precis så känner jag mig. Undrar om man kan bli psykiskt utbränd tro…