jag tror att ens barndom har en jätte stor betydelse , om man får en bra barndom med mycket positiva innslag så vill man ha det så resten av livet,,,men sen kan det vara så att man kan hamna i fel gäng som ung och tillslut kan man inte ta sig ur det.det är så sorgligt , jag hade en kille i huset bredvid vårt hus när jag var liten.han bodde i ett fint hus med äppelträd på tomten ,men hans pappa va ganska elak ,och den killen är idag helt nedknarkad..

Det ligger säkert mycket sanning i det du säger men vissa människor klarar av de mest outhärdiga situationer.

Vad är det som gör att vissa av oss är "starkare" om man nu ska använda det ordet?

Man kan vända på det också, är det en svaghet att braka ihop och inte klara upp livet?

Jag tycker inte det men tycker att ämnet är intressant.

ibland tror jag faktiskt att det kan bero på mycket otur ochså, det finns människor som levt med familj och bott i hus och haft det jätte bra ,men så plötsligt har det hänt något och dom klarar inte att reda upp det…

#0
Jag har ungefär samma funderingar som du. Jag köpte Situation Stockholm strax innan jul och samtidigt köpte jag en bok som samma "företag" ger ut. Texter från hemlösa. Dikter, dagböcker, tankar mm.

Jag funderar också på vad det är som får en del att ramla igenom. För många har ju haft familj och hus och arbete.

Många som hamnar i den situationen mår nog redan dåligt i sej själva och har svårt att anpasa sej till samhällets  alla krav,oavsett hur deras barndom var,

Det behövs så lite för att hela ekonomin ska rasa för den som inte har något kapital att ta av,,blir man sjuk eller arbetslös och inte längre kan betala sina räkningar kan det vara kört. Många som hamnar hos kronofogden får leva med det resten av livet.

Många hemlösa har ändå fått chansen till nya lägenheter gång på gång,

#5 Absolut. Jag försvarar inte dessa på det sättet att inte samhället har hjälpt till. Många har fått otaliga chanser gång på gång, men på något sätt inte klarat detta ändå.

Vissa människor klarar helt enkelt inte av ett normalt boende och att sköta sig men det måste ändå finnas plats för dessa udda i ett samhälle ändå.

Väljer de bort oss andra så får vi kanske söka upp dem istället och försöka bistå.

#6 Det jag har sett så brukar komunen lägga väldigt mycket pengar på olika saker för att hjälpa,saker som komunen anser ska kunna hjälpa dom till rätta. Men om det ska fungera måste den som behöver hjälp vilja ha hjälp och vara motiverad och delaktig i vilkan hjälp som kan fungera.

Det går inte att hjälpa folk mot deras vilja. Offta tvingar dom in dom på dyra behandlingshem,efter några månader kommer dom tillbaka och allt är som förut. Samtidigt finns det många  som verkligen vill in på behandling men inte får möjlighet till det,då finns det inte resurser heter det.

Sen borde det vara lättare att bli av med skulder,många tycker att allt är meningslöst eftersom dom aldrig kan bli skuldfria. Visserligen har reglerna ändrats lite,men det är ändå inte allaa som får den möjligheten. Många skulle bli mer motiverade att försöka komma igång och jobba om inte kronofogden tog det mesta av lönen

Det är nog väldigt olika i olika komuner men där jag bor i verkar dom ha det ganska bra,dom som inte får lägenhet får bo i en fullt utrustad barack ,där det finns kök  duch tvättmaskin mm. Det kan visserligen ta ett par månader ibland innan dom får något,men det är inte frågan om år utan tak över huvudet.

Sedan finns det ju numera boenden där fokus inte ligger på rehabilitering. Där man får får dricka alkohol på sitt rum fast inte i de gemensamma utymmena.

Jag tycker detta är bra för någonstans så måste man kanske inse att alla kommer inte att kunna rehabiliteras utan man får helt enkelt hjälpa till med att göra tillvaron så dräglig som möjligt.