Missnöjd
Jag har ett problem som jag lidit av ganska länge, fast det har väl gått mer utför nu på sistonde och det är väl inte förrän nu som jag förstått hur jobbigt det egentligen är.
Jag mår extremt dåligt pågrund av mitt utseende. Det är inte så att jag gnäller lite ibland utan jag undviker att gå ut, jag slutar umgås med människor eftersom jag tror att de tycker att jag ser hemsk ut och jag tänker hela tiden på hur och vad jag gör. Till exempel så kan jag inte skratta utan att ha handen för munnen eftersom det ser helt sjukt ut. Och jag kan inte låta håret vara ofixat eller springa för det ser också jättedumt ut, och aldrig ha kjol för mina ben är fula och inte gå utan smink heller för jag har för mycket finnar. Min näsa lider jag väldigt mycket av, har utvecklat någon grej att jag jämt har handen framför näsan för att dölja den (vilket givetvis ser ännu fulare ut). Det har gått så långt att jag inte ens tycker att jag är värd att ha en åsikt om någonting eller att jag lika gärna kan dö, för jag ser hemsk ut.
Detta har somsagt lett till att jag har svårt att vara social med andra så mina vänskapsrelationer och kärleksrelationer fungerar aldrig. Och jag kan inte låta bli att tänka ;"OM jag hade varit snygg eller åtminstonde normal så skulle allting fungera perfekt". Jag tycker det är jobbigt att gå till skolan, handla, och tja, visa mig ute överhuvudtaget. Hela tiden tänker jag på hur jag ser ut och precis allting som jag gör fel och jag vill bara hem och gömma mig.
Kort sagt, mitt utseende får mig att må uselt. Vet inte riktigt vad jag ska göra heller, jag tycker det är pinsamt att ens erkänna det egentligen så jag tror inte jag klarar av att prata med en psykolog. Jag vet att många är missnöjda med sitt utseende men är det verkligen normalt att lida så mycket som jag gör?
the vanity, it becomes insanity
![[Anega]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det låter jättejobbigt för dig.
Det första du ska veta är att det du känner sitter i ditt huvud, det har inte ett dugg med hur du ser ut att göra. Och detta kan jag säga utan att ha sett dig. Du behöver få hjälp med att programmera om din syn på dig själv och skulle behöva prata med en psykolog eller terapeut.
Jag tycker du är jättefin Emmy! :)
Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?
Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet
Skönheten sitter inte på utsidan utan det är innehållet som räknas
Vi är alla olika så det finns ingen som är ful
Nej det är inte normalt att lida så mycket om du gör, och jag känner igen mig i din beskrivning. Jag har precis fått min diagnos: dysmormofobi. Har börjat medicinera för detta nu och hoppas att det vänder.
Du borde kanske tassa iväg och försöka prata med någon. Jag har fått kontakt med en överläkare i psykiatri. Hur bra som helst, hon förstod att detta var ett problem och inte bara en "dålig hårdag"
Oj, såg nu att jag råkade posta på fel sida, så går det när man är trött och har två ifokus-sidor uppe samtidigt.. Men det kanske passar här ändå?
#1: Jag har funderat på att prata med någon men det känns svårt att "komma igång" med det och att kunna förklara hur jobbigt det är. Fast egentligen är det nog ännu jobbigare att gå runt och störas av det hela tiden.
#2: Aw, du är så söt Ida! ;)
#3: Ärligt talat så är det så jag tänker om andra, jag bryr mig väldigt sällan om hur folk ser ut. Förstår inte riktigt varför jag ser mig själv som ett undantag, är ju ganska dumt egentligen.
#4: Jag har aldrig hört talas om dysmormofobi, måste kolla upp det. Berätta gärna hur det fungerar med meicineringen sen om du vill, skulle vara intressant att höra.
the vanity, it becomes insanity
DysmorFofobi, heter det, eller BDD: Body Dysmorphic Disorder. Det är en psykisk sjukdom.
# 6 Ursäkta mig att jag stavade fel…..
Jag kände exakt samma sak om mig själv för bara något år sedan. Eller ja, det var en sommar då allt var i botten - dock orkade jag inte sminka mig utan jag gömde mig under en keps och var allmänt jättedepp. Värsta sommaren i mitt liv.
Dock kom jag ur den perioden och jag utvecklas hela tiden mot att acceptera mig själv bättre. Jag är fortfarande nojig ang. en del saker med mitt utseende, men det är inte alls så dramatiskt som det var då.
Jag hoppas du kan övertyga och jobba med dig själv till att acceptera hur du ser ut - och vet du vad? Det är ALDRIG så illa som man själv tycker. Folk tänker inte så mycket som man tror och folk bryr sig inte heller för den delen. Ibland har jag världens finn-attack i ansiktet, men när det råkar komma upp i någon konversation så är det aldrig någon annan tycker ser så farligt ut eller ens märker det över huvudtaget.
Jag har dessutom varit hos läkare och apotekare som alltid sagt att jag har fin hy (det har jag inte, det vet jag, men det kan ju vara så som utomstående ser det) när jag varit och frågat om medel.
Men som sagt; jobba med dig själv! Tänk mycket positivt. Och (jag vet att det låter dumt eller elakt) jämför dig med andra och kom fram till allt det du tycker är bättre hos dig än den andra människan. Självklart får man bara tänka sådana saker - inte berätta dem. ;) Haha. Och det är förbjudet att tänka på vad du tycker den människan har bättre än du!
#9 Jätte härligt att du kom ur det. Men en person med BDD kan inte riktigt tänka så. Om jag talar för mig själv så försöker jag inte ens bli snygg, jag försöker bara att se normal ut. Jag kan se ett monster i spegeln….
Jag kan inte heller jämföra mig med andra människor, dels för att jag har en förvrängd verklighetsuppfattning samt att jag inte vet hur jag skulle vilja se ut eller inte.
Alla känner nog ngn gång att "gud vad jag är tjock" el "idag har jag en dålig dag" men för mig är detta katastroftankar som är med mig alla dygnets vakna timmar.
Nu är det ju inte säkert att trådskaparen har BDD…men eftersom det har pratats om det så tänkte jag bara säga hur jag upplever det.
#10 Ah, ja, jag kan knappt föreställa mig hur det är att ha den "störningen"(?) - men finns det inget sätt för dig alls? Det måste det kan jag tycka! Annars är det ju hemskt. :/
Och ja, jag hoppas trådskaparen inte har BDD.
Starta ny diskussion