Varför åker jag på allt nu förtiden?
Börjar lessna totalt på att få så många sjukdomar på nåra år bara. Det börja med magen och efter många undersökningar så fick jag beskedet att det är ibs.
sen så blev det diabetes typ 1 jag fick och det vae omställning av livet som ej va kul men måste göras för att man ska må bra
astma,migrän o allergi har jag haft i stort sätt hela livet
Reumatism har jag ärvt efter far min och det fick jag diagnos på förra året
sista är ju högt blodtryck och det utgjorde nyckeln till att bli deppad lätt nu men är inte den som ger mig.
Jag tränar,äter nyttigt,röker inte längre sluta för två år sen(dumt att börja me det första gången) och är måttlig me alkohol(ett glas vin var tredje månad i stort sätt).
Ibland så känns det mesta hopplöst då man har ont somtusan i kroppen och knappt kommer upp ur sängen.
Vissa såkallade vänner säger att man bara inbillar sig fast jag har diagnoser och inte ska såjpa mig utan vara som jag va innan allt men det går ju inte då man inte kan röra sig som man vill,reumatism är inte kul att ha och blir jag trött så säger dom drick en kopp kaffe men dom förstår inte en längre och undviker mig nu för tiden och det gör mig ledsen för man behöver sina vänner. Bara för att jag ej kan hjälpa alla längre eller dra ut på stan och shoppa eller göra annat då duger man inte! Tydligast har det blivit sen jag blev sjuk ju och mann har insett att det ej finns många sanna vänner längre bara falska. Dom som finns för mig är dom som har sina problem med sjukdomar och vi stöttar varandra till 110%. Men man är besviken på dom man känt längst som bara vänder ryggen åt en då man blivit sjuk!
Nu börjar jag bli rädd för att jag inte kan jobba kvar så länge till på min arbetsplats för värkens skull! Mister jag jobbet så har jag inget att komma upp för på morgonen.
Sambon finns ialla fall för mig i vått och torrt men han lider då han ser hur dålig jag blivit och har värk men ställer upp totalt för mig,han älskar mig trots allt och det gör mig lycklig! Jag vill inte mista han och vårat liv tillsammans! Han säger att han aldrig kommer lämna mig! Jag älskar honom över allt annat,liksom min familj! Utan dom så hade det varit svårt för mig.
Men trots allt så klagar jag inte som vissa andra gör utan biter ihop och visar min glada sida för andra men i min ensamhet då låter jag allt komma ut men nu har jag låtit det mesta kommit ut på här.
Det va min historia!
Just det glömde gallsten och njursten oxå..
![[SvenA]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det är allt för vanligt att en så kallade cänner försvinner när man själv inte längre kan vara aktiv på det sättet man en gång var
Jag känner igen det mesta du skriver här även om jag inte hat samtliga dina krämpor
Men jag har en hel del andra så jag vet hur det kan kännas
Det personer som man trodde var ens så kallade vänner försvinner en efter en och kvar blir de personer som verkligen är ens vänner
De som försvinner kan man lika bra vara utan för de är egentligen inte intresserad av en som person
De tycker bara att man kan vara bra att ha när andra inte finns till hands
Ja kan bara skriva under på detta med vänner som försvinner. När man hamnar i en svår situation som det ju är att va sjuk. Då vet man vilka som är riktiga vänner och vilka som inte är det.
Samma med arbetskamrater och chefer.
Tyvärr.
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!
Jag har oxå endel krämpor, en kronisk njursjukdom, njursten och ngn form av IBS. Jag är 24 och känner mig som 80 ibland. Jag gör vad jag kan för att hålla kroppen i så bra skick som möjligt…
Jag brukar minst en gång om dagen tänka på vad jag är tacksam för tex. att jag kan se att det är grönt och fint ute, att jag idag fick äta något jag tycker riktigt mycket om och att jag har en säng att sova i.
Det finns dom som har det så mycket värre. Jag har en vän som har cyctisk fibros, och se min vän kämpa så hårt ibland bara för att kunna andas får mig att känna att jag är otroligt lyckligt lottad.
Vill inte på något sätt förminska dina problem men ibland kan det hjälpa att tänka på allt bra man har.
Tack för alla kommentarer! Den dagen jag skrev va en av mina nere dagar och ibland kan det vara gött och få lätta lite på sitt hjärta!
Vissa dagar är man låg andra mår man bättre och jag är tacksam för för min famlij och dom få vänner jag har nu som man kan lite på,utan dom så hade jag inte överleft dessa år då allt kom i rad!
Jag brukar vara en fighter som klarar det mesta enligt min sambo och mina föräldrar! Men ibland måste man lätta på sitt hjärta för att orka med allt!
Tänker ofta på dom som har det värre än jag och alla man har förlorat i svåra sjukdomar och det brukar få mig att kämpa vidare och sen så finns det en massa ssakaer so gör livet ljust och värt att kämpa för!
#5 Självklart så ska du skriva av dig, och förstår att allt känns piss ibland. Och att det ibland är lättare sagt än gjort att tänka att någon annan har det värre, för finns det verkligen det? ;)
Insåg nu att mitt förra inlägg såg lite väl hurtigt ut, och det var inte så jag menade.
Tycker du är bra som kämpar!
#6 tackar!
Starta ny diskussion