För tre dagar sen skrev jag ett mail till min bror att jag ville att vi skulle försöka börja umgås igen.  Jag skrev även att jag tycker att vår kontakt har varit spänd. För på något sätt har jag känt att han är arg på mig, men har inte kunnat sätta fingret på vad det är.

De senaste 9-8 åren så har jag haft problem med ångest, depression och fobi. Det har lett till att jag har stängt in mig och inte träffat mycket människor, även mina syskon. Den ende som jag träffat mycket är min lillasyster för jag känner mig trygg hos henne. Hon är en så god och snäll människa som jag kan säga allt till. Hon förstår inte alltid men hon försöker och hon respekterar helt och hållet hur jag känner utan att klaga eller tycka att jag är konstig för hur jag mår. Hon har även hjälpt mig och stött mig mycket. Jag kände inte den tryggheten hos de andra syskonen.

I vilket fall som helst så fick jag ett hemskt mail tillbaka från min bror där han skriver att han väljer vänner före mig, därför att de har ställt upp för honom. Han skrev att jag valt bort hans son, trots att jag en dag tidigare skickat födelsedagskort till honom. Och att jag inte tycker om varken hans son eller hans tjej.  Han skrev att min kontakt med min lillasyster är "sjuk" eftersom vi pratar så mycket med varandra och umgås. Han avslutade även med att jag är patetisk som inte jobbar och så vidare. (Jag är sjukskriven)

Jag har försökt ringa och jag har skrivit tillbaka. Men han svarar inte någonstans.

Jag blev så förbannad först och sen blev jag hemskt ledsen. Jag mår inte bara dåligt av bara problemen jag har, jag mår även dåligt för att jag har de problemen.  Att jag inte kan vara den jag var förr.

Att min bror kan vara så elak - det är en sak, men att sedan stänga av mig helt och inte vilja prata med mig efter att ha skrivit sådana saker. Det var massor med elaka saker, jag kan inte skriva alla här - mejlet var långt. Jag tycker att han är så feg.

Men han gör det även för att han vet att man mår sämst då när man inte får förklara sig eller själv få säga hur han har betett sig. Han har aldrig under alla dessa åren pratat med mig hur jag mår när vi pratat. Han har pratat konstant om sitt arbete och människor jag inte ens vet vilka de är. Han har pratat om hur bra det har gått för honom i både arbete och i sina hobbys. Min sambo reagerade på detta när vi var och hälsade på dem. Han frågade mig om min bror överhuvudtaget frågat mig hur jag mår någon gång, eller om något annat. Jag tänkte efter och måste nog säga nej. Men jag tänkte att han hade så mycket med sin familj och så att han kanske inte hade tid eller tänkte på det.

Min bror hade tidigare problem med både droger och alkohol innan han träffade sin tjej han skaffade barn med.  (Och på den tiden hjälpte jag honom!) Han ville inte jobba utan lade istället sina flesta pengar på att supa. Idag 7 år senare så anser han att alla skall jobba - annars är de värdelösa och bara tar pengar av staten.

Jag fattar inte hur en människa kan bli som han.  Så förändrad och så fruktansvärt elak emot mig, vi som hade så bra kontakt innan jag fick mina problem.

Jag är så arg så jag vill inte må dåligt. Jag försöker tänka att det inte är en förlust att mista kontakten när han har blivit sån. Men ändå så känner jag mig på något sätt väldigt kränkt och ja, sorgsen.