Jag blev väldigt deprimerad i höstas när min häst fick sin diagnos. Men nu så lever jag på som vanligt näst intill, det tar tid att komma upp men det har ju även du gjort, kanon! Lösningen för mig var att bryta upp och göra en nystart, på så sätt slapp jag stå där med jobbiga minnen och ständiga påhopp.

Nu har jag bara de lyckliga minnena kvar :)

Kram
Amanda

Jag förstår om det kändes tungt! Tråkigt att höra om din häst.. Ja, man måste nog göra helomvändningar ibland och försöka tänka på ett annat sätt. Har t.ex börjat träna, det är så härligt att kunna "springa av sig allt". Men jag kommer nog alltid vara rädd att hamna tillbaks i det dystra.

 Men nu vaknar man i alla fall och känner att solen skiner och känner hur gott man sovit, här är en ny, bra dag!

Hej newohorizon.

Jag fick höra följande "eftersom du förändrats och varit med om detta, kan det aldrig bli likadant igen"

Och till viss del är det ju sant, eller ?

Jag förlitar mig på att förändringen jag gör i mitt huvud är tillräckligt stark, och  mina panik-signaler blinkar rött jättetidigt, så det inte kan bli i närheten av vad det varit förut.

[jag fick diagnos utbränd sept07 och har precis börjat arbetsträna]

Men till skillnad från före så får vi aldrig glömma detta, alltså hela tiden komma ihåg att tänka på sig själv m.m. Så för egen del är det goda rutiner som ska ersätta de dåliga, en i taget förstås.

Du nämnde "gamla rutiner" jag ser farligheten i att gå tillbaka. Jag ser det som om jag ska börja om överallt, även på g:a jobbet. Som en nyfödd liksom - gör jag mig förstådd?

Det var någon här på iFokus som skrev en bra sak, som jag tyvärr inte minns ordagrannt. Det handlade om att man bör ta det lugnt och inte ha för höga krav på sig själv. Man kan t ex ha ambitionen att göra en bra sak i månaden, för det blir sammanlagt 12 bra saker på ett år. Det blir många bra saker det.

En annan bra sak är att belöna sig själv. Jag uppsköt mitt bilköp på obestämd tid. För varje år som gick sparade jag en del pengar och belönade jag mig med något jag önskat länge. Nu tror jag inte att jag vill ha någon ny bil längre, men jag belönar mig själv varje år i alla fall för att jag varit så duktig och promenerat, åkt kollektivt och cyklat.

Lill-Kisse, det var mycket bra skrivet!

Jag funderar på samma sak. Vad händer nu då? Nu när jag har kommit igenom krisen, lyckats omvärdera vad som är viktigt i livet, det vill säga jag själv, min hälsa, min dotter, nära och kära. Att bara jobba och jobba och att städa och hinna göra så många aktiviteter i livet som möjligt är inte det viktiga.

Men sen då? Är det bara meningen att jag ska jobba, 6 timmar om dagen, åka hem o ta hand om 5-åringen, gå och lägga mig mellan 8 och 9 dag ut och dag in?

Jag känner mig otacksam som inte nöjer mig med detta. Jag är hyfsat frisk förutom lite deppig, jag har ett friskt barn, jag och min sambo har jobb så vi kan få mat på bordet och kläder och en massa annat som vi inte ens behöver. Varför känner jag mig smådeppig då?

Inget känns roligt. Livet känns som en väntan på något.

"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet"

Vet inte vem som har skrivit det men jag tänker ofta på de orden.

Jag försöker tänka som så, att jag varje dag ska uppskatta något. Hur litet det än må vara.

Det kan vara ett möte på bussen, en god lunch, en kram från någon, en katt i knät, något roligt på internet, en blomma som slagit ut, skön musik, ja precis vad som helst.

Vi har ett eget ansvar för våra liv och det är inte alltid så lätt. Det finns lika stora krav på att man ska vara glad och lycklig idag som att man ska  vara vacker.

Egentligen vore det ganska onormalt om man gick omkring och var lycklig varje dag.

Hej. Låter som om jag varit där också!

 Gå på i storstövlarna,unna dig att bara vara,försök anmäl dig till en hobby om du kan. Där får du nya kanske likasinnande vänner och du ser framtiden positivare. En hobby, en kvällskurs,i ett ämne som du verkligen önskat lära dig. Föreningslivet har ju en hel del utbud.  Utmana ödet helt enkelt och  gör det i positiv anda.   Kommer du ej ifrån,så börja måla,sy eller skriv,fota,ja det finns mycket faktiskt,jag vet de som skriver i facebook också och fått vänner över hela världen..

Hälsningar Astrid

Många bra frågeställningar om 'vad händer nu då?' har det kommit upp här

Jag känner att jag behöver en samtalskontakt som är friskare än jag, så jag har sökt det på Allmän Psyk. Som stöd och bollplank nu på "tillbakavägen" Någon som kan ge råd hur jag ska ta mig vidare, som har hört talas om bra metoder etc

Det är väl inte 17 meningen att vi ska lista ut allt själv? En sjuk ska ju inte behöva forska vidare i egen sjukdom för att ta sig vidare. Då tar det ju mycket längre tid.

Följa upp är inte dagens svenska vård så bra på tyvärr …

Vad gör man när man inte kan koncentrera sig på jobbet? Jag är sååå uttråkad på jobbet, får inte mycket vettigt gjort. Jag känner att jag inte kan byta jobb för jag klarar inte att koncentrera mig en hel dag o topp-prestera.

Jag vill bara flytta ut till nåt naturfolk men det kan jag ju inte göra.

Funderar på att gå med i nån sekt men det är för drastiskt iom att jag har barn.

Jag vill inte sitta instängd på ett kontor o känna mig som en höna som ska producera dagarna i ända, tills jag är 65 år, dvs 32 år kvar! 

Hjälp

Hej där… Hur är dt med gajsten? Du måste ju vilja själv också… Se till att komma ut ibland naturfolket då… Börja med att hyra en liten stuga någonstans,varför inte på norra Öland,där är fint att vara,finns ju även andra platser,men vi har varit där och campat flera somrar irad,Böda ex.vis har ju campingstugor,eller ta med ett tält.. Naturfolk finns också på landsbygden här hemma i Sverige..  Om du tycker om att dansa så anmäl dig till en gammeldanskurs,det är jätteroligt och du kommer att få många nya trevliga bekantskaper.

Det finns mycket utbud,titta i tidningarnas annonser,det finns försvarets kurser,bilkåristernas kurser osv. om du kan ta dig ledigt lite ifrån din telning… man får inte roligare än man gör sig.. och ingen annan gör det åt dig heller! Lycka till.

Hälsningar Astrid

Infinner sig inte gajsten så är det inte lätt, sitter där själv - men man kan få hjälp att hitta gajsten

Nu har jag haft 3träffar med KBTkunnig och det är för mig en ovärderlig hjälp att ex hitta energisugarna och göra mer energigivande saker. Ibland tänker man inte så bra - då får man ta hjälp helt enkelt!

Önskar all lycka till Novisan!

Har börjat KBT via internet för en vecka sen. Gick KBT 1,5 år för ett par år sen, kände att det kunde hjälpa mig igen. Hoppas det.

Vi önskar dig all lycka till "på din resa" Det blir säkert bättre än du tror just nu. Ett tips - se förändringarna via det låånga perspektivet, jmf månadsvis och håll siktet högt!