Lite bakgrundsfakta; när jag var yngre sprang jag ofta. varannan dag, i många år. Visst jag hade väll en bra kondition och så. Men i slutet hade jag börjat få ett dåligt tänk, - jag drömmde att jag joggat och kände en lättnad över att det var gjort. Sen när jag vaknade så insåg jag att tyvärr var det inte. jag såg inte fram emot att träna, det var inte roligt men jag pressade mig att göra de. oavsett om jag fick löparknän, som jag dras med idag och då inte efter så intensiv träning som då.
det tog mig något år att sluta och tänka att jag dög ändå.
att hoppa över en träning fanns inte, och om det blev hände så flyttade jag det passet till nästa vecka. jag drillade mig själv hårt. nej jag hade inte anorexia men tänket var inte friskt.

I natt drömmde jag att jag sprang och kände den där lättnanden, men de var redan i drömmen jag fattade att det var en dröm.
Jag har inte joggar regelbundet på ca 3 år. men drömmarna kommer tillbaka snabbt.
hur kan man förhindra att det här händer? jag vill inte gå in i samma tänk och vill samtidigt kunna jogga och "vara normal"…