Jag tillhör dem som tar blodprover på andra dagligen så jag är ganska rutinerad.

Trots detta så finns det människor som är otroligt svårstuckna bl.a jag själv men jag har inte ont av det som många faktiskt har.

En regel är att man aldrig ska "gräva" runt som du säger och absolut inte på någon som tycker det är obehagligt.

Det är bra om patienten ligger ner ibland. Då blir inte obehagskänslan så stor och man kanske blir mer avslappnad. Dessutom är det inte så lätt för patienten att se vad som händer vilket kan vara en fördel om man tycker det är obehagligt.

Själv har jag en "egen regel" Jag sticker inte mer än tre gånger och har det inte lyckats då så kallar jag på hjälp. Ibland går det ju "troll" i saker och ting och då är det ingen idé att fortsätta.

Jag vet att det finns många som så att säga inte "ger sig" men det tycker jag är fel.

Jag tycker att du kan kräva att de hämtar någon annan om det blir för mycket för dig…

Kommer ihåg när jag blev inlagd på sjukhus, de skulel ta en väldans massa prover, 8-9 rör med blod ville de ha. Var mindre kul när sköterskan inte hittade rätt för fem öre, träffade nerver och muskler men inte blodkärl. Jag hade fått lokalbedövning innan så kände inte själva sitcket men det gör ont och känns väldigt konstigt när de gräver i armvecket på en..

Till slut hittade de ett blodkärl som de kunde ta lite blod ur, dock tog blodet "slut" efter bara några rör så då grävde de i andra armen med, trots att de inte fick gräva i den (visste ännu inte vad som var fel med den). Blodet rann fint ur där på första försöket men läkarna blev måttligt glada sen .

Gången efter gick det jättebra, dock var jag betydligt mera spänd eftersom jag var lite piggare överlag (och därmed kunde reagera om det gjorde ont) och hade den där obehaglgia känslan i åtanke.

Jobbade med en studie en gång då vi tog 18 rör på varje medverkande…

Jag tror det viktigaste är att den som tar proverna är rutinerad och inte bara tar blodprover någon gång emellanåt.

Sedan kan det gå fel ibland förstås ändå…

Ja, usch, förra sommaren skulle de ta 8 rör med blod från mig, men jag svimmade i stort sett efter ett rör! Det var 25-30°C utomhus och jag svettades som bara den, hon missade och började gräva runt i mig. Känslan av det plus värmen gjorde mig helt blek och illamående så jag var nära att bara ramla ihop på stolen där jag satt, allt började snurra..

Men ändå sa hon "Äh, vi behöver inte ta de här proven, de är inte så viktiga!" så vi lät bli det, men jaha? Varför tar man dem då om de inte är så viktiga undrade jag..

#4 Det låter jättekonstigt tycker jag. Väldigt oproffsigt av henne. Ingen förklaring heller vilka "oviktiga" prover som skulle tas?

#5 - Nej, det var bara ett "Du kan ta de nästa gång du kommer till ett sjukhus om de vill ha det då.." Så inte vet jag, var massa diabetesprover.

Men jag är så ung (19 år) så jag vet inte om det har att göra med att proven är saker som ofta uppkommer när man blir äldre eller något.. :)

Nog hat man varit med om både bra och dåliga personr som tar prover

Har man varit med ui 30 år och tadit prover 4 gånger om året så har man varit med om det mesta när det gäller provtagning

Det händer titt som tätt att det slutar att rinna när proverna ska tas

På har dom också fått gräva runt i armarna många gånger och ofta fått byta arm för att dom inte hittat. Men nu mer säger ja till att det brukar vara svårt, efter att ja börjat med det har det aldirg varit något problem så inte vet ja om det är att dom känner sig för mer då eller om det vart rena turen. Skönt för mig har det iaf vart när det funkat på första eller andra försöket.

#8 - Jag brukar också alltid säga att jag är oerhört svår och så säger de "Jaha, men det här ska inte vara några problem, jag hittar!" Men inte tusan blir det så!

#9 Illa… Det blir ju bara värre när dom missar flera gånger. Man blir ju inte direkt mindre spänd..

Nej, precis.. Usch, nej, jag blir helt yr och illamående när de gräver så där..

ja och tyvärr sitter det ju kvar till gången efter att man inte är avslappnad från början då heller :( har tagit blodprover ofta någon gång och då har ju knappt blåmärket efter allt grävande hunnit bort innan dom sa dit igen:P Iof har ja nog blåmärken ovanligt länge, kan sitta i tre veckor om dom har grävt ordentligt..

Har man sådana blåmärken så har sköterskan klantat till det så att kärlet gått sönder.

Som jag skrev tidigare, ingen idé att gräva. Det blir till att sticka igen.

Dessutom så kan det bli hemolys i rören. Det vill säga att de röda blodkropparna går sönder och när blodet separeras vid centrifugering så blir plasman eller serumet inte klart utan lite rödfärgat.

Så det är inte bara att "gräva på". Det ska ju bli ett bra blodprov också.

Jag har sagt ifrån allt stickande i armarna på grund av att jag är såpass svårstucken och får väldigt ont efteråt, så de tar prov på handryggen på mig i stället. Kanske värt att prova Juve? Det känns lite mer, men de träffar mycket lättare.

Det är mycket mer riskfyllt att ta prov på handryggen då du har mycket nerver i handen. Ofta är det lättare att skada kärlen där också.

Där ska man bara ta i extrema fall när alla andra ställen inte fungerar.

#15 Oj, ok tack för informationen. Bra att veta.

#14 - Handryggen? Nej, usch..

När jag lades in på sjukhuset för min diabetes testade de fyra gånger på höger och fyra gånger på vänster men misslyckades alla gångerna.. Jag ryser vid bara tanken, det gjorde så fruktansvärt ont! Men till slut fick det ändå bli där, när nästa sköterska kom och testade efter alla misslyckade försök.

Två dagar senare valde blodkärlet att lägga ner och de kunde inte längre ta blodprover därifrån (hade dropp på vänster handrygg och ett "öppet" blodkärl på höger med ett platsrör genom huden som höll det öppet för sköterskorna). Jag totalvägrade att låta dem göra om det, jag låg och storbölade för jag kände smärtan redan innan de ens skulle sticka och var riktigt, riktigt rädd.

Det gick så långt att jag fick ett medel utskrivet som jag drack och somnade på två sekunder av. När jag vaknade, två timmar senare, hade de satt i ett nytt rör.

Så kommer jag att läggas in någon mer gång vill jag ha det där medlet igen, jag blir helt kallsvettig och ryser bara av att tänka på att köra en nål genom handväggen.

Det där har jag oxå varit med om, som tur är så är jag inte så känslig. En gång var det obehagligt dock, jag hade feber och hade redan blivit stucken i armvecken tidigare under dagen. Då skulle dom sätta dropp på handryggen. Först spräckte hon den ena, sedan när kanylen var inne i den andra och hon skulle spruta in koksalt så reste sig hela huden och den andra sprack.

Slutade med en kanyl i handleden…såg ju helt misshandlad ut….

Syrrorna älskar mina blodkärl, missar aldrig. Jag börjar likna en nåldyna nu, går och lämnar blodprov var 2-3 dag, då jag håller på att hitta rätt dos av Waran-medicin.