Detta tas upp på Kvinna i fokus

där får du nog bättre svar

Varför "får" det inte tas upp här? PMS har verkligen med ens hälsa att göra och det är väl det detta forumet ska handla om?

/Lina

Usch är min åsikt om det. Jag får ont, jag sväller upp, min mentala hälsa som är dålig redan innan försämras ytterligare och besöken på psykakuten ökar. Jag blir otrevlig och lättretlig och känslosam. 

Så vitt jag vet är det typ p-piller eller låga doser av antidepressiva som kan hjälpa och p-piller vägrar jag, antidepp har jag provat men fick ingen effekt. Är det någon annan som provat något annat som fungerat?

Jag använder Provera, det är inget antidepressivt, utan har gulkroppshormon. Det är toppen! Mina små blå lyckopiller har räddat min vardag. Ring till din gynekolog och fråga om det. Jag tar dem dag 14-28 i cykeln. Inga tårar längre, har använt dem i två år nu.

Lycka till!

Jag kände nog att ämnet hamnar under hälsa oavsett ett kvinnoproblem dock…

Och vad jag fått till mig både av andra och egen erfarenhet så är det ett hälsoproblem som är så mycket vanligare än vad man kan tro..Jag har fått tipset att prova Femal som är ett hälsokostpreparat utan biverkningar och det tar jag i nuläget,får ge det en chans..

Lite synd att det inte pratas mer om problemet för det kan vara riktigt jobbigt för både den som har det och dess anhöriga…

jag tycker det är viktigt  att  prata   om det,  så  att   man inte känner sig ensam,  men  ett  tips  , sluta  med  socker   veckan innan   pms.   och ät   mycket   grönsaker    och fisk och inte så mycket  snabbmat, inte  vitt  bröd och pasta.och ät omega 3,  sen kan  du  frossa  när   allt  är över istället, försök  ochså undvika  kaffe..

#2 Vem har sagt att det inte får tas upp här

Vad jag sa var att detta tas upp på kvinna i fokus och att jag trorman får bättre svar där

PMS är fruktansvärt jättejobbigt.

Har haft besvär i massor av år och blivit utskrattad, nonchalerad och fått leta mig till en lindring själv.
Provat med hälsopreparat, akupunktur, vätskedrivande mm mm.
När jag var ca 22 år fick jag till svar - Det där får du lära dig att leva med som kvinna, av en kvinnlig läkare.

Från ägglossning var det som om någon vred om en knapp på mig, jag kände hur allt drog ihop sig, till och med ögonbrynen rynkade sig argt ända tills mensens 3-5 dag då det började lätta var jag inte mig själv,(det blev inte så många dagar kvar på månaden att må bra).
Jag fick vredesutbrott(det är ett under att min familj inte slängde ut mig), grät om någon sa "fel" till mig fick ångest på kvällen för jag varit så arg mot familjen och skällt på djuren mm.Massor av sjukdomssymtom och utslag i ansiktet. Jag har åtskilliga gånger bett om hjälp hos gyn, de har tagit hormon prover och jag har provat på allt tror jag.

På mig var det inget som hjälpte, milt vätskedrivande var nog det bästa då slapp jag trycket som jag fick i huvudet och svullnaden i övrigt.

Jag hoppas verkligen att de kommer på någon lindring för jag ser att mina döttrar har tyvärr "ärvt" många av mina åkommor.
För ca 3,5 år sedan fick jag operera bort livmoder och äggledare pga andra orsaker. Då först försvann mina besvär samt att de har kommit fram till att jag har Pcos som kanske varit en del av mina besvär.

Den som inte har haft PMS kan nog inte föreställa sig hur man har det. Jag tycker  verkligen synd om er  som är drabbad. Men det forskas säkert i detta också och utvecklingen går framåt.
Försök att hitta någon gynekolog som tror på er och kan försöka hjälpa er för jag tycker inte att man ska behöva ha det så hemskt en gång i månaden.

Som en bekant sa till mig för många år sedan när jag stod i en hälsokost affär och kollade på "hjälpmedel" -Är du elak ……?det där hjälper inte köp en chokladkaka i stället.
Hans fru hade samma problem och inget hjälpte. Hon har nu fått någon slags gel med hormoner som hjälper henne  och hon mår jättebra, det är synd bara att man ska behöva förstöra 20 år minst.

Jag tycker att det är jätte bra att detta problem tas upp, det är många familjer som är drabbade för det är ju inte bara kvinnan själv som lider, de som är i ens närhet blir ju också drabbade på ena eller andra sättet.
Säker har många skilsmässor kunnat sluppits om lindring funnits.

Jag har alltid ögon och öron öppna om detta, för finns det någon som har tips och råd för lindring vill jag gärna förmedla den hjälpen till andra.

Tatsu

Varför ringer man inte gynekologen och talar om hur läget är? Dumt att gå och må dåligt av det, när hjälp finns.

Om Gynekologen kunde hjälpa alla så skulle det inte finnas PMS, men nu är det inte så.  Jag har aldrig kunnat äta p-piller tex. Antidepp-piller har hjälpt mej men 20 kilos övervikt är inget alternativ. Hälsokost har jag provat men inget hjölper mej helt ut.  Hormoner är väldigt svårt att få rätt på för vissa.

Är nog i förstadiet till klimakteriet dessutom men lika där……östrogen.  Inte kul att välja på dessa svallningar så man får panik eller ökad risk för bröstcancer.

#10  Har aldrig påstått att gyn kan hjälpa alla, men nog tror jag att de flesta kan få bukt med det. Det verkar som folk drar sig för att fråga om hjälp för det.Man får väl prova sig fram om vad som passar. Det första preparatet kanske inte passar, men kanske det andra?

Likaså med värktabletter, där är det ju också individuellt om vad som passar en.

Och angående klimakteriet. Östrogen är nog bra där. Ökad risk för bröstcancer, ja det kan så vara. Men jag tycker allt runt omkring oss kan skada oss.. Maten, rökning, passiv rökning osv..

När jag kommer in ordentligt i klimakteriet, så kommer jag att ta emot allt som erbjuds, som hjälper!

Pga operationen är jag tvungen att äta en mindre dos av hormoner och det har en ökad risk för bröstcancer,  den procentuella risken ska  vara väldigt låg. Men om jag inte äte dessa kan jag mer troligt drabbas av benskörhet och en del andra saker för den risken var mycket större.

Det är inte bara att ringa till en gynekolog på alla ställen, åtminstånde inte här omkring. Du måste gå via VC eller barnmorska och få en remiss som kan ta ganska lång tid.
Jag tror att de flesta som har dessa problem har nog försökt att få hjälp eller hitta några lösningar själv för det är inget men så gärna vill ha kvar. Men det kan också vara så att man inte kopplar samman problemen med PMS utan tror att man har andra
åkommor och är deprimerad utav andra orsaker.

Tänk om det vore så enkelt med alla sjukdomar att man kunde ta ett enda prov och de fick fram vad man "lider" av och man kunde sätta in rätt medicinering på en gång. Nu tas ju nästan inga prover förrän läkaren ordinerar detta.
Tack vare det har min dotter gått och mått jätte dålig i fyra år och så visade det sig att hon hade underfunktion på sköldkörteln.Tatsu

tatsu , på  vilket  sätt  mådde din dotter dåligt,jag  har  ochså dålig sköldkörtel

Det finns ju privatpraktiserande gynekologer med. Jag fick telefontid till en gyn på vårdcentralen efter att jag först talat med en sköterska för rådgivning. Så det tog inte alls lång tid, någon remiss behövs inte för vårdcentralens gynläkare. Bara om man ska till en specialist, typ kvinnokliniken kanske?

Nåja, alla gör som de passar dem, ville ialla fall tipsa om Provera, som "räddat" mig!

#4 jag vill inte äta p-piller av den anlednignen att jag inte vill peta i mig hormoner. Gulkroppshormoner låter onekligen som det är hormoner. I vilken mängd är det i dina piller jämfört med typ p-piller?

#15  5 mg står det på förpackningen. Vad jag förstod så är det något som kroppen får brist på vid besvären.. Och hon sa att eftersom jag är steriliserad, så förstod hon mycket väl att jag behövde dem, Huvudsaken är att de funkar för mig.

Har ingen aning om p-piller, har inte använt såna sen 80-talet..

#13 Depression, ångest, illamående, huvudvärk känsla av att det sitter en klump i halsen så det inte går att äta.

Jag tycker det är bra med PMS för då får jag vara mig själv..

#18 haha  ok ja så kan man oxå se på det,bara omgivningen står ut så…

Jag får inte PRE menstruella problem, snarare POST menstruella. Precis när mensen är slut så blir jag jätteirriterad, blir sur för ingenting och känner mig konstig.

Är jag unik? Fler som upplevt samma?