När jag läser ditt inlägg tror jag att du innerst inne inser vad det är som gör dig trött! Tänk på att du bara har ett liv..kram

Kanske att du ska gå ner i tid nu när dottern är så liten. Det har du väl rätt att göra utan att din anställning ska äventyras.

Det är tufft även för din dotter att du jobbar heltid för det innebär väl att hon är på dagis eller hos dagmamma mycket.

Du vet att tiden den kommer aldrig åter. Så ta chansen att kunna va med din dotter mera för småbarnsåren går så fort. Tids nog hinner du med att arbeta heltid.

vill gå ner i tjänst men ekonomin säger annat tyvärr eftersom jag har hästen också. han kostar och har försökt hitta en vettig person till att ta hand om honom utan resultat. fick hem han utmäglad istället i dec och får börja om på noll med allt igen…..

Kan ni inte lägga renoveringen "på is" ett tag så du får lite avlastning av din sambo? Man lever bara en gång och barnen växer så fort.

Bara en tanke…

#4 renoveringen är ett måste då vi hade fukt i badrummet, skulle utvecklats till mögel annars. Likaså utbyggnaden av sovrum är ett stort behov nu för våran sömn. Vi är 5 i familjen o delar på 2 sovrum. inte hållbart då jag blir störd hela tiden på natten likaså stör vi My när vi lägger oss. hon vaknar bara man tänder en lampa och vill läsa. men sovrummen ska vi inte börja med förrän efter påsk. för man ska ju trycka in kalas med mitt iallt ihop….då jag fyller 30

#5 Jag kan förstå att badrummet är prioritet men resten?

Varför jag skriver så är för att vi var så trångbodda när sonen var liten.Vi sov i bäddsoffa i vardagsrummet i 6 år bl.a. Vi hade dessutom hund och katt. Jag minns denna tid med stor glädje dock.

Känner du som du gör så får du faktiskt hoppa över kalaset tycker jag.

Lycka till…

# 5 Tyvärr så är det väl så att om man känner att det inte går att köra på i mer än 100 så måste man dra ner nånstans.

Prioritera vad som är viktigast att göra sen låta resten vara till ett senare tillfälle.

Risken är alltför stor att man hamnar i en utbrändhetssituation o det är inte bra för nån. Varken dig, familjen osv.

Så snälla var rädd om dig o ge dig själv lite vila. Det är viktigt. Det tar alltför lång tid att komma tillbaka om man kört helt slut på sig själv. Både ekonomiskt och annat.

#6 hade hoppat kalaset om det inte varit för att min pappa bokat in sig att komma från värmland just för det. Många som bokat in detta då drt varit bestämt länge…

försöker hitta vad ska jag prioritera bort, men hittar inte…djuren måste ju skötas, likaså hem och barn o jobb… även om vi inte renoverat så hjälper inte min sambo mig med hussysslorna. han bryr sig inte om, om det är massa disk o tvätt framme…tyvärr är han ganska svår på det planet. säger jag till honom att jag mår dåligt så tycker han jag bara ömklar mig….

Att han inte tycker Mys tillstånd med hörselskadan är nåt som tar tid eller BÖR ta tid hänger ju på att han inte accepterat faktum. Han tycker alla samtal o informationer är onödiga.

Då behöver han verkligen ta till sig både det med dotterns hörsel men också att du håller på att slita ut dig helt,

Det går inte att bara va med om det roliga och välja bort det tråkiga. Har man familj så måste man hjälpas åt i såväl roliga saker som tråkiga och jobbiga.

Det verkar som han behöver ha en knuff i rätt riktining. Varför följer han inte med på de läkarbesök som rör er dotter? Det måste ju va lika viktigt för honom som för dig. Detta att på rätt sätt kunna hjälpa henne.

Nu vet jag inte om det är så mycket så ni ska lära er teckenspråk för i så fall är det ju jätteviktigt att ni är eniga och gör likadant.

Håller med Mongu. Kanske rent av en träff med en familjeterapeut vore bra. Problemen med hörselskadan lär ju inte bli mindre utan kräver kanske mer när lilla tösen växer upp.

Ang. familjen och födelsedagen så bör man ju kunna vara såpass öppen att man kan säga att "Jag orkar inte…" Det är svårt men kanske nödvändigt…

Synd att du inte bodde i sthlm då kunde jag hjälpt dig mer än gärna med hästen…

Försök att sätta ner ett ben och stoppa karusellen….

Kram kram