Om kylans uttorkning av huden
Vi har en intressant tråd i Kolhydrater iFokus om vikten av att ha mössar och vantar vintertid inte bara för att motverka nedkylning, utan även att motverka uttorkning, och att alla klädesplägg av samma anledning bör vara i naturmaterial… Av denna diskussion sprang s.a.s. följade fråga, eller i alla fall gjorde så för MIG. (Är för otålig att invänta svar där. Passar på att pröva frågan även på ER.):
VAD är det som får fukten att vandra ut ur huden, bara för att luften är TORR!?
Jag är liksom inte ute efter ett svar typ att "den torra luften torkar hudens fukt på samma sätt som en torr trasa alltid förmår torka upp fukt". Detta förklarar ju inte riktigt saken! Jag skulle gärna vilja ha en lite mer ingående - en fysisk/kemisk - förklaring:
Är det möjligen de få vattenjoner som finns i luften när denna är torr, som attraherar den förhållandevis rikligare tillgången på vattenjoner i våra hudar, som får vattnet att vandra ut!? D.v.s. att den olika laddningen är orsaken till att joniserat vattnet dras ut till atmosfären i naturens ständiga strävan till utjämning av energi, även om det bli marken som får ta hand om vattenjonerna, då luften inte klarar av att behålla dem, utan fäller ut dem som frost på marken!?
(Ja, och att denna utvandring av vatten från hudens inre underlättas av att huden ofta har ett lager vatten på dess yta (under handtvätt, bad, dusch, läppslickning etc.), då detta s.a.s. fungerar som en förstärkt "LEDNING" för denna vandring!? Ja, alltså p.g.a. vattnets egenskap av att alltid leda laddade subatomiska partiklar (läs elektricitet) så bra!?)
Jag vet inte helt säkert, men jag kan ge mig på en relativt kvalificerad gissning:
För det första så finns det inga vattenjoner, utan vatten är molekyler (däremot kan vatten innehålla joner när det är en vätska, men inte som gas) Vatten är i och för sig polariserad, på grund av molekylens form, men detta bör inte spela någon roll i detta samanhang.
Vad jag tror att det handlar om är att avdunstningen från huden sker i snabbare takt när luften är torr, eftersom den är längre ifrån sin mättnadsgrad och således har "mer plats" för fler vattenmolekyler från huden. Analogin med trasan är alltså rätt bra.
Detta är som sagt en gissning från min sida och är baserad på det jag kommer ihåg från fysikalisk kemi-kursen.
Tack! Nä, "vattenjoner" kan man kanske inte säga… 
Joner i form av MINERALER i vattnet som genom sin laddning är i saltform. Nu blev det väl i alla fall rätt på DEN punkten va!?
OK!? Fast när atmosfären ändå inte behåller vattenmolekylerna (de kan ju liksom inte det när det är kallt), varför ska den då dra till sig sådana från vår huds celler!? Det kan väl därör inte bli någon mättnad, med detta "förfaringssätt"!?
Är det kanske i själva verket MARKEN som drar i våra vattenmolekyler, för att den torra luften har gjort denna mindre laddad!? Ja, och att atmosfären bara blir ett "MEDIUM" för denna jonutjämning (människor/organismer och jorden emellan)!?
Det #1 säger stämmer mig veterligen väldigt bra. Naturen strävar efter jämvikt och är luften torr tar den gärna vätska från saker i omgivningen. Sedan kan man fråga sig vart dessa vattenmolekyler tar vägen: duschar du varmt en längre stund med badrumsdörren stängd får du ju dimma i badrummet. Är det kallt ute binds vattenmolekylerna som is (frost/snö) och bidrar därför inte till ökad luftfuktighet men naturen vill ändå få jämvikt så "den" fortsätter att försöka bilda denna jämvikt. Det är ju inte direkt så att den "förstår" att det inte finns någon mening med det bara för att det är kallt ute…
Värdinna på Fantasy
Medarbetare på World of Warcraft
Jag funderade ju i förrgår om det i själva verket var MARKEN som "drog" i våra hudcellers vattenmolekyler. Naturligtvis är det väl det!? Ja, d.v.s. att det faktiskt är den s.k. gravitationen som drar till sig vattnet (och där luften bara är ett medium för denna transport). Då kommer ju det här med vattnets största "tyngd" (ja, eller egentligen "täthet") vid plus fyra grader in: Ju varmare det är än plus fyra grader, d.v.s. ju lättare vattenmolekylerna är, desto mera av dessa förångas och stiger till skyn. Ja, och ju kallare det är än plus fyra grader, desto mera förångas vattenmolekylerna även då, med den skillnaden att vattnets mineraler, som antagligen är tyngre, faller till marken, och om det är minusgrader, visar sig som frost. Ja, men att salterna ändå har VISS mängd vatten bundit till sig, vilket verkar vara fallet, i och med att det ju INTE BARA är salt på marken vid kallgrader…
Är det så som man ska förstå det hela!? Nyfiken på att höra om jag MÖJLIGEN har fattat rätt…
Starta ny diskussion