Japp, i fredags fick jag veta att jag har gått upp 1.1kg…

Visst blev jag glad över att allt kämpande med mat hade lönat sig… Men nu smyger sig ångesten fram.

De sa att jag har UNS.

Själv anser jag inte att jag har någon ätstörning.

Men det jobbigaste just nu, är att depressionen håller på att komma tillbaka. Det känns hemskt… Jag har lyckats hålla humöret uppe i över en månad. Men sen igår så har jag mått så hemskt dåligt. Jag försöker bli på bättre humör, göra saker som har fått mig på bra humör under den här månaden… Men det funkar inte…

Jag vågar inte säga till någon i familjen. För de drar mig bara till psykakuten, och mitt hat för det stället går inte att beskrivas i ord. Jag vill inte ha hjälp från familjen. Jag vet inte varför, men jag vill hellre ha hjälp från mina vänner… Konstigt…

Även på senaste tiden så har jag haft ett enormt självhat, bara att se mig i spegeln får de otrevligaste röster att dyka upp i mitt huvud. Och att låta bli att skada mig själv har varit långt ifrån lätt, men jag har lyckats att inte skada mig själv såhär långt.

Nej jag var bara tvungen att skriva av mig…