Har inte haft någon diagnosticerad brist, men märkte att jag väldigt ofta fick kramp i benen, vilket jag inte haft tidigare. Minns inte hur lång tid det tog efter att jag hade börjat ta D-vitamin som jag kände någon skillnad, men tror det var efter några veckor, kanske en månad.

Jag har haft d-vitaminbrist. Upptäcktes i samband med allmänna blodprover. Fick rådet att köpa d-vitamin på apoteket. Kände ingenting varken före eller efter.

Det är väldigt vanligt speciellt så här vintertid.

Har kronisk D-vitamin brist - när den är alltför lågt blir jag enormt trött - det tar ett bra tag få upp D-vitaminet igen efter brist

#3 Hur lågt värde har du när du upplever stark trötthet?

#4: under 50

Ok, för egentlig brist är väl först vid under 25 nmol/l.

Även om 25-50 nmol/l också ses som otillräckliga värden.

Vad jag undrar är väl främst vid vilken nivå som personen själv brukar börja uppleva besvär som beror på just D-vitaminbristen. Även om jag förstår att det kan variera.

När jag var barn/tonåring hade jag alltid en period varje år i februari-mars där jag fick en dipp i mitt psykiska mående. Det höll i sig lite längre än vad vanliga variationer i mående gör. Sedan tog jag blodprov av någon annan orsak och då rekommenderade läkaren att jag började ta d-vitamin för jag låg strax under de rekommenderade värdena. Därefter har jag tagit d-vitamin och tror jag låg ganska precis mitt i sist de kollade. Jag har inte haft den där dippen i mående sedan dess men kan såklart inte säga säkert att det är därför.

Har jag glömt att ta d-vitamin på ett tag och känner mig trött, så brukar det få mig att komma ihåg att börja igen. Då brukar jag märka skillnad på några dagar. Men det tror jag mest är placebo (eller att jag var trött av andra orsaker och skulle ha blivit piggare igen oavsett).

#6: Tror det är väldigt individuellt hur man påverkas - men jag mår inte bra när det ligger under 50

#6: Vid tex autism så behöver man högre värde "än vanliga" för att inte få besvär (något med hjärnans förmåga att skicka signaler som den ska) fick jag veta av en läkare som forskat på d-vitamin så han ansåg jag hade brist när jag låg på den lägre änden av skalan.
Fick utskrivet starkare tabletter för de vanliga från apotek var för svaga. Tar nu i princip året runt för att hålla värdet uppe.

#9 Intressant!

Jag har kronisk brist. Tar jag inte min D-vitamin får jag efter några dagar kramp i fötterna och dessutom blir jag tröttare. Minns inte vad värdet låg på när jag utreddes då det är länge sedan.

#10: Det var superintressant att prata med honom (men tyvärr så var han bara "inhyrd" som de flesta andra läkarna på psykiatrin jag gick så blev läkarbyte nästa gång jag skulle dit).

Tyvärr mådde jag rätt dåligt över lag den perioden så vet inte vad av allt som kunde tänkas bero på låga d-vitamin värden eller annat. Men var främst extremt trött och orkeslös i hela kroppen (fysiskt utbränd) och det tog ett bra tag innan det sakta men säkert blev bättre (men kommer nog aldrig bli helt återställd). Var flera år sen nu dessutom så minnet är lite dimmigt för den perioden.

Tror inte man ska jämföra olika D-vitaminvärden. Ivf enligt vården, om man ska lita på det eller inte är ju en annan fråga, är det individuellt vad som är en optimal nivå. Är man under eller över gränsvärde är det ju så klart en annan sak.

Jag lyckades få min läkare att kolla mina nivåer efter att jag börjat äta högdos D-vitamin. Då ni vet när D var "grejen". Han vägrade först, men när han hörde hur hög dos jag tog sa han "Då måste jag ju kolla så du inte är förgriftad!". 😄

Jag låg ivf mitt i spannet, vilket jag var mäkta stolt över. Och skönt att veta att jag inte låg extremt högt! Minns att kostdoktorn skrev, på den tiden han fortvarande jobbade som läkare och tydligen ordinarade sina patienter D, att han aldrig varit med om att någon hamnat speciellt högt. Vilket kanske kan få en att undra över kvalitén på preparaten… Mitt värde (som jag berättade om) var faktiskt det högsta han sett, trots att det alltså var i mitten av spannet.

Ja, det är viktigt att komma ihåg att det är ett fettlösligt vitamin som kan bli skadligt vid höga nivåer.

Det är egentligen inte ens en vitamin. Det är nåt som bara hängt med därför att när man upptäckte det trodde man att det var en vitamin.

Det är ett s.k. prohormon. Det omvandlas i kroppen till hormonet kalcitriol som är en steroid. Jag tycker man borde sluta kalla det vitamin. Då skulle man lättare förstå potensen det har.

Så man tar snarare ett hormontillskott än ett vitamintillskott. Får en att tänka till lite. Jo, jag tar fortfarande och högre dos en de säljer på apoteket, men inte så hög som tidigare.

https://en.wikipedia.org/wiki/Calcitriol