Tyvärr har jag inga tips angående proteindryck, men 2 av mina bonussöner jobbar inom äldreomsorgen och dom handlar då och då lite olika godsaker som dom ger till sina brukare. Nu i juletid blir det bl a julskinka. Killarna handlar för sina egna pengar och bjuder sina brukare på det.

Först av allt skulle jag ställa till ett j-kla rabalder i kommunen om det undermåliga boendet och den undermåliga maten. Även de som inte har demens behöver äta ordentligt.
Det behövs också ett särskilt boende för de med demens just för att det är så viktigt att äta ordentligt, och de bör ha en miljö som.stimulerar dem.
Prata med personalen om att få vettiga möbler. Äter han ensam på sitt rum? Det är ofta ännu en orsak till att man äter för lite.
Proteindrycker kommer tyvärr ofta som pulver som man blandar själv och det klarar nog inte din vän. Så kallade proteinbars innehåller ofta mycket socker.
Din vän behöver både fett och protein. En fettsyra som finns i vår hjärna, och även i modersmjölk är laurinsyra. Det finns även i kokosfett. Det finns s k deodoriserat kokosfett som inte smakar kokos. (Inte silverpaketet )
I ägg finns alla näringsämnen utom C-vitamin.
De dagar du går dit kan du ta och mixa en dryck hemma och ta med.
Gör såhär
Knäck ett ägg (eller två) i en mixerskål, ha i salt, 1 msk kokosfett. Sedan kan man smaksätta med olika saker. T ex hachad spenat eller grönkål. Avocado (finns fryst i tärningar), broccoli, lite pulver av buljong. Du kan krydda med t ex paprikapulver, lite svartpeppar. En annan variant är med banan och lite kakao och vaniljpulver. Du kan säkert komma på annat som din vän gillar.
Sedan tar man lite kokande vatten och häller på, samtidigt som man mixar. Viktigt så att inte ägget blir grynigt. Häll den i glasburk med lock.
Det här är en superdryck, kallas även äggmjölk av LCHFare.
Du kan också ta med hårdost i tärningar. Den håller sig ett par dygn i rumstemperatur och är lätt att äta med händerna utan att spilla.

Men det där skall bara vara temporärt. Se till att sätta blåslampa under kommungubbarna och -gummorna. Du ser kanske andra anhöriga där som du kan börja prata med, det finns kanske en lokaltidning som tacksamt tar emot ämnen att skriva om. Det där boendet låter som rena ättestupan.

Jag blir så enormt upprörd över när man sparar in på de som varit med och byggt upp samhället.

Hans bröder har rabaldrat i flera år. Jag har öht ingen talan iom att jag inte är anhörig. Det är inte alltid så lätt i praktiken som i teorin. Samtliga inblandade är nog väl pålästa om hur det SKA vara. Men i praktiken räcker det inte med att säga till. Skulle kunna skriva en roman om vad vi försökt. Jag har båkat med dem en del också, trots att jag inte är anhörig. Det har resulterat att att jag blivit misstänkliggjord. En av bröderna blev förhörd om vem jag är egentligen. Han hade höjt mig till skyarna så jag rodnade när jag fick höra om det.

Det ingår väl inte i deras begreppsvärld att en senil äldre person kan ha en yngre vän som faktiskt bryr sig om honom. Ålderskillnad och att jag är kvinna gör väl att de tror att jag försöker solovåra honom. 🙄 Den biten är lugn nu, men faktum är att jag som icke anhörig inte har något inflytande.

Bröderna är i ungefär samma ålder som han, men pigga. Men de orkar ju inte hur mycket som helst och jag skulle gärna avlasta dem, men det går ju alltså inte.

Nej, han äter normalt i matsalen. Men nu är han nyopererad och orkar ännu mindre än vanligt. Det är en historia för sig. Han bad att få träffa läkare då han hade väldigt ont i magen. Det ska myckey till innan den här farbrorn klagar eller ber om hjälp. Doktorn kom och klämde och sen gjordes inget mer. Efter en vecka ber han att få träffa läkaren igen. Då blev det ambulans. Tarmvred och tjocktarmen hade redan börjat spricka. Kirurgen sa att hade de opererat bara någon timme senare hade det varit kört.

Han behöver tillskott varje dag. Nån gång ibland gör inte så stor skillnad. Det är därför jag letar efter nåt som kan köpas i bulk och som man förhoppningsvis kan få honom att ta själv.

#1: Personalen försöker nog, men de är ju underbemannade också. En vårdare (mycket trevlig ska sägas) kom med maten, gav honom hans medicin och började stötta honom med ätandet. Sen måste hon gå och ge andra medicin och skulle komma tillbaka om en stund. Men det gjorde hon aldrig. Sån är verkligheten tyvärr.

Vill bara tillägga vilken vidrig sjukdom detta är! Det är inte bara det kognitiva. Kroppen förstörs. De är bara en 3 år seden det blev helt uppenbart att något var galet med min vän. Det var jag som var visselblåsaren och det var det värsta jag gjort i mitt liv. Det kändes som att döda en hundvalp. Han har väldigt stor integritet, har alltid klarat sig själv o.s.v.

Hösten 19 var vi på semester ihop. Han körde bilen, inga problem med nånting. Sen på vintern började jag märka att han var annorlunda. Men tänkte att han kanske var deprimerad p.g.a. covid och isolering. Vi träffades bara utomhus, stod vid bilen och pratade. Påföljande år blev det mer och mer tydligt. Men då för 3 år sen var han fortfarande otroligt rask för sin ålder. Han bodde på en liten ort c:a 2 mil från stan. När bilen var på verkstad cyklade han utan besvär fram och tillbaka. När han kom in på boendet gick han ner på stan och knallade runt mest varje dag. Nu har han stora problem att hantera rollatorn och det märks att promenaden med rollator från rummet till matsalen tar på krafterna.

I min släkt har vi varit förskonade från demenssjukdomar. Min mormor skulle ha fyllt 100 om ett par veckor när hon dog. Visst kunde hon vara lite glömsk, men inte mer än förväntat vid den åldern. Farfar blev 94 och var skarp som en kniv. Det är första gången jag ser demens på nära håll och det skrämmer livet ur mig.

Det enda positiva med min väl är att han inte drabbats av personlighetsförändring, något som visst är rätt vanligt. Han är samma person, bara väldigt glömsk och har har svårare och svårare att processa saker. Även enkla val har blivit svårt på sistone (typ vill du ha en apelsin eller vill du hellre ha ett äpple, ska jag sätta på radion eller vill du hellre att det är tyst).

Har en mycket kär vän som är under utredning, det är så sorgligt. Om än det inte är just Alzheimer så är det någon annan typ av demens. Hans fru har det jättejobbigt och jag känner verkligen med henne. Visst är det vidrigt.

#0: Jag reagerar starkt på att han får så dålig mat. Fasiken.
På det ålderdomshem jag jobbade sist finns kök och kock i huset och de äldre får jättebra mat. För mat är sååå himla viktigt!

Kan du prata med någon ansvarig på avdelningen om att de hjälper honom att äta? Och väljer att ge honom kokt ägg till frukost - de måste då förmodligen koka det i det lilla kök/pentry de har och det ska väl inte vara några problem? Eller om han vill ha typ skinkmacka?
På de flesta boenden kan brukarna ha egen mat. Har de kylskåp och frys så finns inga hinder att du/anhörig köper in och säger åt personal att han ska äta mer protein.

Ang drycker… nej, jag rekommender inget sånt, riktig mat är bäst.
Det enda är i så fall näringsdryck som säljs på apoteket, de flesta av dem är mkt goda.

#7: Nej, tyvärr de näringsdryckerna är rena sockerbomben och fulla med konstgjorda ämnen. Jag har pratat med många inom sjukvården som tycker de är hemska.
Mitt recept ovan är en riktig näringsdryck. Har brukaren kylskåp kan man ställa in flera stycken där.

#7 Ja, jag tror ju att mat är medicin. Har själv ätit mig frisk(are). Jag ville att han skulle till ett annat ställe som ligger mer centralt, roligare omgivingar alltså, och dessutom lagar de mat från grunden på varje avdelning. Men den broder som hade hand om placeringen hade hört dåliga saker om det företaget (Vardaga), så det fanns inte på kartan. ALLA de där företagen har ju gjort bort sig! De som äger stället han hamnade på, Förenade Care, har ju gjort sig bemärkta senaste året genom att deras personal våldtar de gamla utan att de gör nåt åt det. Hellre då lite ostädat, som visst var problemet med Vardaga.

Det är samma med rörelseträning, gymnastik. De har det nån gång då och då. Men det borde finnas ett enkelt gym där de varje dag kunde träna lite med vikter och kanske cykla. Det finns låga träningscyklar, som en liggcykel ungefär, där man sitter som i en solstol. Det är faktiskt bevisat att även riktigt gamla inte bara kan underhålla musklerna utan bygga upp dem med måttlig träning.

Det är sjukt att åldringsvården såldes ut! Och mycket annat också. Det var nog ingen dans på rosor förut heller, men det är väl självklart att vinstkrav gör att man försöker snåla in på ditten och datten.

#8: ok, ja, jag vet egentligen inte…

bäst är om de på ålderdomshemmet kan göra näringssmoothies till de boende… såå uppskattat och såå bra som mellis för både hjärna och mage

#9: Absolut, tror jag med, att mat är medicin.

Aktiviteter på ålderdomshemmen styrs av de som jobbar där. I många fall hinner de inte eller orkar inte när de får en stund över och sen klarar inte de äldre så mycket mentalt. Om de är dementa kan de bli oroliga av för mycket rörelser. Enkel dans tror jag skulle fungera, till musik som är lugn och glad och inte gör dem för uppspelta/nervösa.
Det finns också aktiviteter då frivilliga brukare går iväg till samlingsrum och gör något, ofta sjunger eller spelar bingo eller något enkelt. Promenader blir det mest när det är milt väder.

Behöver inte vara någon stor träningsvolym. Allt är relativt. Om man normalt ligger 80% av tiden, sitter 19% och släpar sig fram med rollator 1%, så är bara ett par minuter på en träningcykel och att lyta hantlar som väger ett par hekto några gånger ett enormt uppsving. Det viktiga är att det sker ofta. Var fjortonde dag gör ingen nytta.

I min väns fall tror jag att han kommer att vara bunden till rullstolen för resten av livet. Det har gått en tid efter operationen nu och han har inte stått på fötterna en enda gång. Det är jätteviktigt att man kommer igång tidigt! De flyttar honom från sängen till rullstolen med nån slags vippanorning, han har aldrig fötterna på golvet.

#0:

Min erfarenhet är att de med sötningsmedel i regel smakar gott.. De naturella (utan sötningsmedel alls) smakar inte så mycket helt enkelt. (varken gott, eller äckligt).

Jag dricker naturell proteindryck (utan sötningsmedel) varje dag eftersom jag tränar regelbundet, och är vegetarian.

Prövar just nu t ex att blanda ut ärtproteinpulver (mindre mängd) i några dl vanlig mellanmjölk.. Det smakar sådär..

…men undvik vaniljsmak. Alla sådana som jag provat (med nån form av sötning) är så söta att man börjar må illa efteråt. Då är naturell bättre.
Men har också hört att vissa proteinpulver med bättre kvalitet (dyrare..) smakar bra med vaniljsmak.

Även finns ju denna t ex (vilket råkar vara vaniljsmak):

https://handla.ica.se/produkt/1486319

De smakar enligt min erfarenhet bra….. Och innehåller hela 26 g protein…… Om man får i sig hela drycken.