Vet inte vad i klistret man reagerar på, men skulle också gärna vilja veta det. Får nässelutslag efter många sorters plåster, men de som är gjorda för känslig hud brukar funka.

Vid kontaktallergi av plåster handlar det ofta om en reaktion på kolofonium, ett ämne som finns i plåstrets häftmassa. Tidigare innehöll häftmassan stora mängder kolofonium, och då var reaktioner vanliga.

Läs mer här:

https://www.radron.se/vardagskunskap/omplastrad-och-rod/

Jag undviker plåster, så långt det är möjligt och när jag måste ha plåster väljer jag sådana hudvänliga plåster, dom funkar oftast bättre, men sitter inte fast lika bra.
I #2 finns en bra förklaring.

Har man småsår är kirurgtejp en fantastisk produkt.

Det ger oftare snabbare läkning och såret blir ”luftat”.

#4: Brukar alltid använda det när blodflödet har stoppats. Reagerar inte alls för det klistret och såret läker, som du skriver, snabbare. Har köpt små kompresser som jag ibland använder. Tejpar då fast dem med hjälp av kirurgtejpen.

Har också en förpackning LTX plåster i medicinskåpet. Det funkar på blödande sår också, men det brukar lossna när man har tvättat händerna några gånger. Eftersom man måste vira det runt något så passar det bäst till sår på fingrarna.

Jag tåler inte plåster, plåstertejp eller nån form av förband med klister på. Vården trodde mig inte utan lade om med nån kompress med klister som skulle vara för känslig hud. Jag sa att det inte skulle funka, men de tjatade om att den var för känslig hud bad mig komma tillbaka några dagar senare för omläggning. När de såg hur jag reagerat på det blev de helt ställda och skämdes. Inte nog med att de fick lägga om mitt sår jag var där för från början, utan jag hade ett stort, öppet sår med blåsor och infektion där deras j*kla kompress suttit, alltså som en fin fyrkant runt om det andra såret.

De fick alltså tre gånger så mycket jobb för att de inte lyssnade på mig. Jag fick komma tillbaka bara för att få deras orsakade sår kollat på och antibiotika och allt. Dessutom har jag ärr efter deras klister-kompresser, men inte såret i mitten som var ursprungsproblemet.

Sen dess är jag totalt livrädd för att hamna i den sitsen igen. Att behöva operas och att det dels inte går att lägga om på annat sätt, eller att de inte lyssnar på mig igen, eller att jag ännu värre inte ens kan säga ifrån.

#6: Ingen aning om det finns redan, jobbar inte i vården så. Och kanske svårt om det handlar om ambulanssjukvårdare som inte har tillgång till journalen, och än mindre ibland vem de har att ta hand om.

Men tycker att det borde finnas en speciell del i journalen för viktig information. Så att oavsett läge så kan läkaren få upp vad man inte tål framför all annan info. Samt liknande information om nån sjukdom ställer till det på något sätt. Som vårdgivaren SKA kolla innan något görs.