Aj, aj. Kan tänka mig att det gjorde ont.

#1 Det som gjorde ont var när tån slog i högtalaren. Samt när hon satte bedövningen. Bedövningen var det absolut jobbigaste.

Att knäcka/dra tillbaka tån själv gjorde faktiskt inte ont alls mer än att det hördes ett högt knäpp. Kanske var det där som kroppen själv skapar som gjorde att det inte gjorde ont då, eftersom jag gjorde det så pass snabbt inpå. Det var först en stund senare som det började mola i tån.

Fast… Jag förstår på vissa kompisar att de tycker jag var galen och att de inte skulle "förbehandlat" sig själva på det sättet.
Medan det var en helt spontan, naturlig reaktion för mig, som råkade fungera bra. För du kan ju inte komma i en sko så lätt tex med en felställd tå och risken att fastna i nåt med den ökar ju om den står ut.

Hur brukar folk som får felställda tår vanligen göra?

Aj jag har okså räkat bryta tår.En gång försäkte jag flytta på en byrå och en gång tappade jag en tung sak på foten.

Skriver här istället för att skapa ett nytt inlägg. Försökte få tag i arbetsterapeut för råd idag. Men de har antagligen högtryck nu inför helgen.

Man ska tydligen kunna gå med en bruten lilltå, men ingenstans har jag hittat hur tidigt. Jag lyckas ta mig runt haltandes hemma. Men inte kommit till att våga böja tårna än. Hoppas att tån inte hoppar tillbaka till luxerat läge när jag tar av tejpen.

Att gå med skor är bara att glömma! Det tar bara stopp.. Så måste jag ut får kryckorna följa med.

Hur lång tid tog det för er innan ni kunde gå vettigt igen? Och framför allt, med skor på?
Själv ser jag två alternativ:

1. Jag är nojjig och för försiktig.
2. Jag är klok och tar det lagom försiktigt.
   (Har inga restriktioner men fått veta att "det kommer ta tid".)