Ja flera gånger

Jo, men nu är det längesen, tack och lov

Ja och får det fortfarande än idag.

Det händer mig ungefär en gång per månad.

Har det i perioder. Det är fullständigt vidrigt. Inget jag önskar min värsta fiende ens.

Fick uppleva det för första gången för ett par veckor sedan. Blir kallsvettig bara av att tänka på det.

Jag kommer ihåg innan jag förstod vad det var. Jag var fullständigt livrädd för att jag trodde jag höll på att förlora förståndet på riktigt. När jag fattade att det var en grej blev jag lättad, men just i stunden det pågår är det otroligt svårt att tänka rationellt.

Inte vad jag minns

Jag vet inte ens vad det är? Förklara någon.

Ja 2 gånger men länge sen nu.

#9: Här kan du läsa om vad sömnparalys är:
https://www.learningtosleep.se/artiklar/vad-ar-somnparalys-och-vem-drabbas-av-det

Jag var rätt liten när det hände mig första gången. Runt 10 tror jag. När jag lyckades "vakna" så gallskrek jag så mamma kom in och trodde nåt hemskt höll på att hända. Sen när jag berättade om monstret som kommit ut ur garderoben och klättrar upp i sängen med mig så trodde hon ju att det var en vanlig mardröm. Var inte förrän jag blev äldre jag insåg vad det hade varit.

#8 Hade du haft det så hade du kommit ihåg det för det är en gräslig upplevelse 😉

#11: Vad instressant! Är det alltid kopplat till otäckheter?

Jag upplevde en gång när jag somnade på dan att jag fastnade i ett tillstånd mellan sömn och vakenhet. Jag liksom halvdrömde (men inget läskigt) och samtidigt hörde jag radion som stod på. Jag ville vakna riktigt och gå upp, men jag kunde inte. Upplevde det som oerhört obehagligt även om jag inte hade några otäcka hallisar. Tror det varade rätt länge, att döma av som hände på radion.

Gills det eller är det nåt annat? 🙂

#14: Jag vet inte vad som tekniskt sett "gills", men när jag har mina sömnparalyser är det något av det värsta man kan tänka sig. Jag ser saker som inte är där, jag hör saker som inte är där, och jag känner saker som inte är där. Jag kan t:ex känna klorna av monstret som sitter på mig, jag kan höra dess andedräkt, och jag kan känna lukten av den (oftast unken, som jord typ).

#14 Det är inte alltid otäcka hallisar. Det du beskriver låter som sömnparalys, som också kallas för sömnförlamning för att som du beskriver kan man uppleva att man inta kan ta sig ur tillståndet. Man kan faktiskt få sömnparalys av tex jetlag eller om man jobbar skift och sover dagtid, så om du sov på dagen kan det ha varit en bidragande faktor.

#15 Sömnparalys/sömnförlamning innebär inte alltid fullskaliga hallisar, röster osv. För att räknas som sömnförlamning är det egentligen "bara" att man inte kan kontrollera kroppen som fortfarande sover men hjärnan är fullt vaken innan kroppen hunnit reagera på det. Så det finns olika grader.

1994 hade jag en och ryser när jag tänker på det. Fick gå upp, tända överallt och sätta på tv:n, för att försöka skölja bort upplevelsen. Måtte jag aldrig få det igen.

#17: Ja så är det absolut. Hade en vän som också hade sömnparalyser men det var ingenting liknande vad jag gick igenom.

Jag gav mest ett exempel på hur hemskt det KAN vara.

Den absolut värsta sömnparalysen jag haft var faktiskt när jag hallucinerade en ängel som kom för att hämta mig för att jag upplevde att jag var på väg att dö. Jag bara skrek i huvudet att NEJNEJNEJ. Jag misstänker än idag att jag faktiskt fick ett krampanfall och att det var värre än en sömnparalys (i situationen var det mycket rimligt med krampanfall). Den känslan går inte att jämföra med nån demon eller spöke som hemsökt mig under sömnparalyser konstigt nog, trots att jag visste att det var en god makt.

#20: För min del är det alltid demoner eller liknande som kommer för att "hämta" mig. Där jag på riktigt tror att nu är det kört, nu är det tack för mig, hejdå livet.

Jag kan tänka mig att även om det är en ängel som kommer så är det minst lika hemskt, för resultatet är ju detsamma. Man tror att nu är det slut och det finns inget man kan göra åt det.

#21 Framförallt var det så obehagligt för även om jag brukar uppleva fysiska känslor så gjorde det verkligen ont, det var en fysisk smärta jag aldrig känt förr. Och så minns jag att det blev så ljust att jag inte kunde titta längre, fast jag hade ju redan ögonen stängda så det kom liksom inifrån. Men jag tror som du att det spelar mindre roll vad man tror sig se för känslan av total hjälplösthet är ju densamma.

#22: Det läskiga för min del är att jag alltid kan öppna ögonen. Alltid. Varje gång. Så jag ser lägenheten som den är, men så ser jag också något som inte borde vara där. För min del är det är vad som är värst. Jag ser ju nåt jag vet är verkligt, varför skulle då inte det andra jag ser vara verkligt också?

#23 Jag har bara varit med om det en gång och det var på dagen då jag sov middag.
Det var en främmande man i min säng. Rummet såg ut som vanligt. Jag kunde se som vanligt. Men jag kunde inte röra mig eller skrika. Kändes som en evighet.

#24: Ja det är hemskt, verkligen. Om man har en mardröm så är det ofta saker med som inte är logiska, så att säga. Men när man har en sömnparalys är det vanligt att man t:ex öppnar ögonen och ser vad som faktiskt finns omkring en.

#25 Plus det som inte finns😉

#26: Haha ja, precis så xD

#16: Jaha, där ser man. Nu har jag ett namn på det! Ska läsa mer om detta. Det är decennier sen det hände och har aldrig hänt mera, men det är intressant. Antagligen var jag sjuk, det kan kanske ha bidragit.

Det låter jättehemskt det ni berättar om monsterhallisar! Jag tycket det var otäckt då det räckte bara att vara liksom fastlåst så där. Måste vara för jäkligt att få sånt ofta.

Jag hade ofta sömn paralyser när jag var yngre och första gången det hände var det värsta jag hade varit med om och jag var övertygad om att jag skulle dö.🙀

Sen fick jag dessa sömnparalyser med jämna mellanrum och dom kom så ofta så att jag började tänka på att lugna ner mig när dom kom och ju fortare jag blev lugn och försökte röra mig genom att fokusera ju fortare kunde jag röra på mig

Det är själen som är ute ur kroppen och gör saker och inte hunnit tillbaka innan kroppen har vaknat.😎

Detta har jag aldrig upplevt, och hoppas att slippa . Hemska saker man läser om här.

#20: Oj hjälp, det du beskrev liknar väldigt mycket det som precis jag upplevde för många många år sen. Jag skrek och skrek nej, om och om igen. Jag såg mitt ex ligga brevid mig och önskade att han skulle väcka mig, medans ängeln vände sig sakta emot mig. Jag visste att då vi väl fick ögonkontakt så skulle jag dö. Mitt ex hade vaknat under den här drömmen som jag hade, han hade känt någon kall känsla runt sitt hjärta. Han märkte att jag inte andades längre och jag var kall, så han väckte mig medans han själv var panikslagen.

Otäckaste drömmen jag någonsin har haft och jag var livrädd för att gå att sova i flera veckor efteråt. Jag fick så stor ångest innan sängdags att jag brukade gråta. Jag kommer aldrig att glömma den där skräcken och den otäcka såkallade ängeln.

#31 Men du andades inte? Jag misstänker ju krampanfall i mitt fall. Tänk om vi faktiskt inte hade sömnparalys utan nära döden upplevelse?

#32: Enligt mitt ex så andades jag inte. Hur det egentligen låg till kan jag ju inte säga med all säkerhet. I drömmen så visste jag med all säkerhet att jag skulle dö. Jag såg mig själv och mitt ex ligga i sängen, från ovanför. Som om jag hade lämnat min kropp. Jag försökte skrika nej och få mitt ex att vakna. Jag minns intensiteten, skräcken.

Jag vet faktiskt inte om det var sömnparalys eller något annat. Jag vet dock att jag har aldrig någonsin varit så rädd som jag var då.

Då du beskrev din upplevelse så kändes det så konstigt, att du hade varit med om något liknande! Otäckt!

#33 Ja det var riktigt obehagligt. Som sagt, vanlig sömnparalys är vidrigt, men detta var ändå snäppet värre. Har ju som sagt mina misstankar om att det faktiskt var något annat.

#32: Det känns nästan som en nära döden upplevelse att ha en sömn paralys för man har svårt att andas och det blir och känns som en panikattack…
Om man känner att man vill vakna så känner man ju kroppen, man känner paniken, att pulsen går ner eller upp, att det är svårt att andas som om något trycker över bröstet..

Vid en riktig NDU så är man död en kort stund, men då känner man inte något i kroppen och vaknar upp igen och då säger sig folk som varit med om det att själen har lämnat kroppen, men dom har blivit hjälpta tillbaka till kroppen för att det var inte deras tur att dö alls…🙂

#35 Ny handlar den här tråden om sömnparalys.

Jag hade t.ex inte svårt att andas när jag råkade ut för sömnparalys.

Ja jag har haft flera.
Vilket är fruktansvärt obehagligt och läskigt.

Vid vanliga mardrömmar så hör mannen mig och väcker mig.
Men detta… när jag gör allt för att få kontakt med omvärlden och få kroppen att vakna. När jag får mer och mer panik och ingen kan hjälpa mig. När allt väl är över så sitter jag bara gråter i panik.

Nu var det som tur var längesen

Jag har fått det två ggr.
Första gången var en natt då en granne hade kört ihjäl sej. Krockade med en lastbil.
Samma natt så vaknade jag men kunde inte röra mej. Jag ville skrika på min dåvarande pojkvän som satt i soffan och tittae på tv. Men kunde inte det.
Och det kändes som om någon stod i hörnet i sovrummet.
Tog flera minuter innan det släppte så jag kunde rusa upp och ut från rummet.
Jag förknippade detta med min grannes död.

Sedan en gång till flera år efter den första.
Jag låg på mage och vaknade men kunde inte då heller varken röra mej eller skrika.
Kändes som om någon satt på min rygg.

Mycket otäckt bägge gånger men den första var läskigast då det verkligen var en närvaro av någon i rummet.

#38: Fick du som jag att det kändes som man hade lite svårt att få luft eller svårt att andas som om ett tryck över/bröstet.
Och panik känslor …för att man inte kunde röra sig..usch..

#36: Ja och jag skrev till någon annan än dig om sömnparalys.
Måste vi andra som har tungt att andas ha exakt samma upplevlser som du för att ha haft en sömnparalys eller?

Så här står det om sömn paralys-nedan…Och så har det varit för MIG…något tungt över bröstet är vanligt och en medföljande kvävande känsla

Hur känns det?
De som blir drabbade av sömnparalys kan inte röra sig och kan heller inte prata under tillståndet. Hur länge det pågår är individuellt men man talar oftast om att det pågår i cirka en till två minuter. Men det kan också handla om några tiotals sekunder eller till och med 10 minuter. Under denna tid är det inte ovanligt att man kan känna ett tryck över bröstet och en lätt kvävande känsla. Vissa människor får, som sagt, hallucinationer av olika slag när de är i sin sömnparalys och man talar här om hypnagoga och hypnipompa.

Dessa kan betyda upplevelser av skräckfyllda känslor av att någon kanske är i rummet eller står vid ens säng, alltmedan man själv inte kan röra sig, tala eller helt enkelt påverka situationen

#40 Nej, det är väldigt individuellt hur det upplevs och det var det jag ville påpeka eftersom det du skrev verkade gälla för alla.

#39: Nej jag kunde andas och hade inte tryck över bröstet.

#35 Jotack, jag vet att en sömnparalys kan kännas som man tror man ska dö. Men just därför skiljer jag på den här upplevelsen, då det var något mycket mer än sömnparalys. Är annars van vid sömnparalyser, får det i perioder flera gånger i veckan så jag vet precis hur det känns.

#43: Vad är eller hur känns skillnaden från din vanliga sömn paralys som självklart är olika för alla människor..med det du säger är något annat…
Att du får ett krampanfall? Hur känns dom i jämförelse s.a.s.🤔

Det jag skrev var hur det har känts för mig bara..
Det är ju det enda JAG vet om och kan beskriva, men alla upplever det ju olika..

Vad jobbigt att du får dom så ofta.😕
Det kan jag relatera till (även om vi inte har exakt samma upplevelser under en SP förutom att dom är jäkligt obehagliga när man inte kan röra sig) .
Jag upplevde sömn paralyser jätteofta-som du- när jag var yngre och ibland var dom så jobbiga att jag drog mig för att sova dgrna efter.🙂

#42: Vad skönt att du slapp dom obehagen…
Jag tänkte på att när du skrev att du låg på mage och det kändes som om någon satt på din rygg att du kanske hade fått det lite tungt att andas då.

Jag har kunnat andas även om jag känt tryck över bröstet eller magen/ryggen…det har varit psykiskt att jag har haft lite tungt att andas--
Ju mer panikslagen jag varit…ju tyngre att andas, men självklart andades jag.
Efter LÅNG tid så blev jag som du- inte berörd längre och då slutade S-P att komma..

Jag tänkte att när du skrev om upplevelser som är hallucinationer -att man ser något eller känner någon som sitter på en att du kanske kände lite panik..

Men om du blev oberörd så är du stark 🙂

#45: Nej jag hade inte svårt för att andas även om det var någon tyngd på min rygg.
Vart skrev jag att jag inte var berörd?
så klart att dessa upplevelser berör en.

#44 En sömnparalys är mest mentalt jobbig för mig. Rädsla och panikkänsla samt förlamning samtidigt som jag ser och hör saker som inte är där. Men i en sömnparalys så ser jag alltid rummet jag är i och sen tillkommer liksom paniken och hallucinationerna som om det är där i rummet med mig. Det jag tror var ett krampanfall tog mig bort från rummet jag var i, där det uppenbarade sig en form av ljusvarelse framför mig som blev ljusare och ljusare tills jag var helt bländad och bara såg ljus. Rent fysisk gjorde det så ont som jag aldrig känt förut, kändes som om hjärtat kramades sönder. Jag skrek i huvudet bara "nej, nej neeeeej" Jag var alltså inte kvar i rummet och hallucinerade som vid en vanlig sömnparalys, jag var mentalt nån annanstans och dessutom den där fysiska smärtan jag aldrig känt under en sömnparalys varken före eller efter den gång. Så jag är mer och mer övertygad om att det var något mer än "bara" sömnparalys. Kanske inte NDU men ändå något kraftigare än vanlig sömnparalys.

#46: Vad kände du för obehags känslor då om du inte kände någon panik liknande känsla… Som också kan vara allt från mini panik, Rädsla, ångest, osv

Nej ok du är ändå stark om du har någon sittande på din rygg som tynger ner dig som om det skulle vara på riktigt och inte ens har LITE tungt att andas och speciellt inte ens LITE panik..

Då kanske det med att någon satt på din rygg var en dröm kanske eller kände du inget tryck över ryggen kanske - jag bara spekulerar…

Jag skulle iaf få lite lite panik om någon okänd satt på min rygg, men jag kanske är ensam om det..

#48: Men snälla…
Jag kände rädsla och det var obehagligt.
Det var DU som skrev: Men om du blev oberörd så är du stark
Det är du som antar att jag var oberörd. Men jag skrev att det var otäckt och det är att vara berörd.

#49: Ja rädsla kände jag med och det är ju panik.

Så här står det om panik..

En panikattack är en plötslig känsla av intensiv rädsla som sätter igång en rad obehagliga känslor.

Så istället för att krångla till det kan man skriva Jag kände rädsla eller panik - same same

#50: Du menar att jag är tvungen att skriva ut hur jag kände annars så tas jag som oberörd?
Räcker det inte med att jag skrev rädsla?
Alla fattar väl att man reagerar med rädsla och/eller panik.

Hursom så är det en himla jobbig och skräckfylld upplevelse att vara med om.
Inget jag vill ha fler gånger.

#50: Jag har ingen aning om vad det är du argumenterar med folk om i tråden längre? Vad har du för mål med att påpeka hur folk bör uttrycka sig eller hur de bör ha känt och annat du pysslat med? Genuint fundersam, för jag förstår inte vad det finns för syfte bakom det…

#47: Ush så obehagligt eller läskigt det måste ha varit..och att du fick en konstig smärta också samtidigt..

Vad kan det ha varit då..om det inte var en sömn paralys-deluxe 🤔

Kände du din kropp hela tiden?

Hur mådde du när du vaknade? Var något annorlunda, typ ont på något annorlunda sätt eller vadsom?

Heddiz, nu räcker det med ditt ordmärkande och dina åsikter om hur folk känner, mm. Du riskerar avstängning från sajten.

#53 Har redan sagt att jag tror det var en nära döden upplevelse. Jag kände inte min kropp alls, bara en enorm smärta som liksom "var jag". När jag vaknade var jag lätt panikslagen men inte ont eller något konstigt. Dagen efter hade jag träningsvärk i kroppen (därav misstänker jag krampanfall).

För att återgå till ämnet. Jag har sömnparalyser i perioder i livet. Det är oftast förknippat med stress, sjukdom och att något oroar mig. Som yngre hade jag det jämt, men nu kan jag gå ett halvår utan för att sedan ha igen i nån månad. Jag kopplar mina sömnparalyser extremt mycket till mitt psykiska mående.

Det har också hjälpt mig otroligt mycket att ha läst på och tagit reda på så mycket jag kan om sömnparalys. När jag får det nu så är det nästan som att hjärnan fattar och på nåt sätt kan jag under sömnparalysen resonera kring att det är just en sömnparalys och att det inte är på riktigt. Det gör att jag kommer ur den mycket fortare nuförtiden.

#55: Ok…Jag förstår..

Jag har samma erfarenhet av att jag fick sömnparalyser när jag var stressad, osv

Och liksom dig lärde jag mig tillslut att resonera med mig själv när jag fick dom så paniken tillslut försvann i princip för jag blev lugnare och ju lugnare jag blev, ju fortare vaknade jag och sen farsvann dom..

Kan ju dyka upp igen, men jag hoppas sömnparalyser är ett minne blott 😊

#54: Ok. 🙂

Jag har sömnparalys i perioder. Ibland flera ggr per dygn. Men aldrig med hallucinationer. Men tillräckligt otäckt ändå, när man fastnar mellan sömn och vakenhet och har svårt att ta sig ur det. Jag önskar att det hade funnits som någon slags "pacemaker" som kunde "kicka in" och väcka en…

#58: Jag tror det är vanligare att få S.P när man är yngre och sen blir man oftast - alla är ju olika- men oftast så får du dessa mer och mer sällan ju äldre du blir..

Jag kan bara prata för mig själv och dom jag känner som haft dessa väldigt ofta så som du beskriver mer eller mindre.
När jag var yngre hände det så ofta att jag tillslut visste att ju snabbare jag klarade att slappna av i sinnet -och fokuserade samtidigt på att röra mig så fick jag det mer o mer sällan o tillslut försvann dom..
Så det är ett tips att träna på att slappna av-ev sluta där- du vet bäst! eller att samtidigt försöka röra dig med viljekraft utan att känna dig stressad..

Det kan få det gå över fortare och så småningom så kanske det försvinner helt som det gjort för många andra. 😊

#59 Nu är jag inte särskilt ung, så jag får nog dras med dem… 😊

#59: Saken är ju den att vid en sömnparalys så kan man ju inte röra sej.
Så försöka röra dig med viljekraft tror jag inte funkar?
Eller har jag missförstått?

#61 Jag har ofta kvar något som kan röra sig. T.ex. så kanske jag ännu kan röra ett lillfinger lite, lite grann. Då gör jag allt för att bibehålla rörelsen i det fingret och försöka få mer av handen att "vakna".

Många kämpar just med att försöka väcka kroppen med viljekraft, men jag vet inte om det egentligen gör så stor skillnad. Men jag har svårt att bara vänta ut tillståndet, utan försöker nog ofta att kämpa emot.

#62: Ok. De två ggr jag haft det så har jag absolut inte kunnat röra mej. På något sätt.
Men det är nog olika för alla.

#60: Jaha ok ja så kan det ju vara 😀

Det Kan Kanske om inte försvinna helt minska lite åtminstone om du upplever SP ofta och vill bli av med det🙄jobbiga tillståndet…
Det finns lite bra råd om det genom google bla har jag läst att det bästa är att förebygga det genom bra sömnvanor, stressa ner, ta det lugnt innan du går och lägger dig och tex gör en lätt yoga före sänggåendet..Lyssna på lugn musik, ta ett bad, osv..
Men jag har även läst att det bästa är att vara lugn och fokusera på att det går över snart…Sen genom att tex bestämma innan att nu ska jag testa att bara vara lugn och SE om det hjälper?
Eller går det fortare om du samtidigt börjar röra på fingret och riktigt tänka att nu ska jag röra hela min hand..

Alla är ju olika, men när jag blev lugn och bestämde mig mentalt att nu ska jag röra mig.. så gick det inte såå snabbt, men efter en längre tid så gick det fortare och fortare och gick lättare o lättare att röra sig tills det försvann…
Det tog ett tag och jag fick stressa ner överlag när jag var vaken också och gå promenader och andra bra saker som yoga, men det kan vara vadsom helst som passar dig…

#61: Om jag säger så här att det var inte lätt att röra sig med viljekraft så att det funkade första veckorna, men ju fler ggr man råkade ut för det så gick det snabbare och snabbare att röra sig så tillslut om jag vaknade så var det bara att komma ihåg tekniken för hur man snabbt rörde sig så det gick på en gång..

Det tog LÅNG tid innan det funkade snabbt och då försvann dom och jag har inte upplevt det igen..Tack o lov..

Sen om det försvann pga att jag var lugn eller pga att jag mentalt ville röra mig kan jag ju inte veta till 100% men jag tror det var en kombination 😊

Lite råd om man har återkommande Sömnparalyser …

Läste att KBT kanske kunde hjälpa? men det finns andra saker att testa först 😉

https://www.learningtosleep.se/artiklar/vad-ar-somnparalys-och-vem-drabbas-av-det

#1: Vad upplevde du då?