Varför ska människokroppen vara så svår att förstå sig på?
Just nu vet jag varken ut eller in, hur jag ska göra.
Det var liksom för lite över en vecka sen, snart närmare två, som jag upptäckte en svullnad under foten, som ätit upp lite av hålfoten.
Jag vet inte vad jag har gjort, kan gå helt normalt på foten utan att känna något och sitter här och funderar på när jag ska våga mig på att dra på mig mina inlines för en åktur.
För bruten är den ju knappast och hade jag stukat den borde jag egentligen märkt det.
Det som nu talar för att det ändå är en liten stukning, det tror jag är att det känns lite ömt på några punkter när man sitter o jobbar. Jag har nämligen ganska liten möjlighet att ha kunna foten i högre läge medan jag jobbar.
Men varför kommer bara den känslan när foten så att säga är i vilande läge?
Letade nyss lite på nätet för att få mer tips på vad jag själv kan göra för att kanske lyckas bli av med detta. Och stöter på en text där de tagit upp infektion eller stressfraktur som anledning. Tre dagar före min upptäckt så trampade en överlycklig stor schäfer på foten men jag har svårt att tänka mig att det skulle kunna ge orsak till nåt sånt…
Ringde för råd tidigare i veckan och de sa då att jag skulle höra av mig i slutet av veckan om det inte blivit bättre men jag tycker faktiskt det känns väldigt fånigt att ta kontakt med vårdcentralen bara för en stukad fot och ta upp deras tid i onödan.
Jag som bara vill ut och åka inlines i helgen. Men just nu känns det som att jag bör ha lite is i magen med det iaf. Så mycket känner jag min kropp och fot att jag vet så mycket. :)
#0: Vilket mysterium! 🤔
Jag tycker du ska följa vårdens rekommendation och höra av dig igen. Det kanske rör sig om något helt annat än en stukning iaf. Ju snabbare du kommer tillrätta med tassen din desto snabbare kan du dra på dig dina inlines! 😃
// Harley
#1: Det tog några dagar extra för mig eftersom jag dragit mig för att ringa. Ifall det faktiskt skulle gå över av sig själv trots allt. Jag har jättesvårt att förklara hur något känns. Särskilt i telefon men även i viss mån fysiska möten. Och är det dessutom någon man aldrig träffat blir det ännu jobbigare. Är därför glad att det sällan behövs. :)
Fick en tid idag, men det var ett väldigt krystat besök. Förutom att jag kände mig superobekväm i munskyddet och troligen satt och rättade till det en hel del, så skulle man sitta där och stakande försöka förklara situationen.
Jag har mycket lättare att prata med en läkare när det är något mer uppenbart.
Även om jag inte fick ett svar på vad det kan handla om så strök han direkt stukning, vilket jag haft som förstaalternativ. Så det får helt enkelt bli en inlinestur som planerat framöver, och hoppas på att det försvinner helt av sig själv snart.