Pandemin tror jag drabbar & påverkar alla men i olika grad.

Jag tycker det är jobbigt att inte kunna hitta på saker som förut: inget badhus, lekland, öppna förskola. Inte kunna träffa de äldre speciellt ofta och ja mycket annat sånt. sedan jobbigt på jobbet med all utrustning, restriktioner osv, dock behövs mer än någonsin för de gamla.

Jag mår bra men ja man blir lite nere och så vissa dagar, och mycket man saknar. Mycket man tog förgivet liksom.

Jag har klarat mig väldigt bra. Vårt liv var redan anpassat efter att vi skulle kunna leva bra hemma under längre perioder.

Mitt jobb är inte platsberoende, vi har mat för att klara oss hemma i evigheter om det skulle behövas, vi bor i villa med trädgård och kan få ljus, motion och frisk luft utanför dörren. Bilen drivs av el så vi behöver inte besöka bensinstationer.

Åsa, Ville och Emmy har jobbat och gått i skolan precis som vanligt under hela året. Trots utsatta jobb har de klarat sig bra. 😀

Vi har hyggliga internetanslutningar så att vi kan skajpa, köra FaceTime och ringa alla vi känner när som helst. Vi är flitiga användare av Telegram. Min familj, mina syskon och deras familjer, mina föräldrar och deras familjer, mina mostrar, kusiner, svärmor och vänner har daglig kontakt, både i stora chattgrupper, i mindre grupper och en och en. Det är ett ständigt flöde av bilder, filmer, berättelser och annat.

Sen mitten av 90-talet har jag och några vänner träffats varannan torsdag och ätit middag. Vi kan inte träffas nu, men vi ses ändå via Skype eller Zoom. Det är roligt att kunna kolla läget och uppdatera sig om varandras liv.

Mina föräldrar och syskon bor inom en halvmils radie så vi kan lätt träffas utomhus när vi vill. Pappa firade sin 75-årsdag med picknick i en mysig park. Varje familj satt på sina filtar med några meter mellan filtarna.

Jag tror att jag och min närmaste familj har klarat oss ifrån Corona även om jag inte kan vara säker. Pappas familj tror att de hade det i våras. Samma sak med min bror och hans gäng. Mamma och hennes man har Corona nu. Han har inte haft några symtom. Mamma låg på sjukhus en vecka och har precis kommit hem. Syrran och hennes familj tycks ha klarat sig hittills. En kompis var sjuk tre månader i sträck i våras. De andra tror jag har klarat sig. Min svåger har haft Corona och är frisk nu.

Corona är jag inte orolig över för egen del. Jag räknar med att få det förr eller senare. Däremot har jag tänkt mycket på mamma och pappa. I och med att de har/haft det nu blir den oron antagligen mindre, men det finns fortfarande många andra att ta hänsyn till.

Pandemin har inte påverkat mig något, och har haft minimal påverkan på jobbet.

Mår inte bra men det har inte med pandemin att göra.

Det enda som påverkat mig är att jag inte fått träffat min familj sedan januari. Bor långt ifrån all familj och har ingen annan här än min sambo så det har helt klart påverkat mig. Allra helst när man gått igenom lite tuffa händelser under året (ej kopplat till covid) och behövt få lite stöd och gemenskap 😔