Du kanske behöver uppsöka en psykolog?

Det låter som någon form av dissociationstillstånd. Tycker du bör uppsöka vård för att få hjälp med det och utrett vad det kan vara och varför.

Håller med om att du behöver söka upp någon läkare, inte normalt att känna så under en sådan lång tid dessutom.

#2 Okej, om det skulle vara det, finns det någon självhjälp man kan göra. Känner såhär fortfarande och har blivit något värre så det börjar bli jobbigt 😕

Jag kan i alla fall inte komma på någon bra självhjälp angående det du upplever och jag tror att det är svårt för någon annan att ge tips om det heller.

Du skulle behöva någon läkare, psykolog el liknande som tar ordentligt reda på vad detta handlar om så att du sedan kan få hjälp, säkert finns det sådant du kan göra själv för att må bättre, men de vet nog de som hjälper dig bäst och får du en diagnos kan du ju googla på självhjälp angående det sen.

Eftersom det dessutom har blivit värre känns det ännu viktigare att du tar kontakt med någon och berättar om det du upplever så att du slipper att det blir ännu värre, vilket ju kan göra att det blir ännu svårare att komma ur det.

Har du varit med om något hemskt, eller på annat sätt känsloladdat innan detta började?

#5 Tror inte jag varit om något som skulle kunnat orsaka detta.

Har dock varit deprimerad, haft ångest osv i nått år, men vet inte om det kan ha med saken att göra.

Behöver i och för sig inte vara något som du har varit med om nyligen heller, kan ligga längre tillbaka i tiden, men kan ju absolut hänga i hop med depression och ångest också.

Du kanske äter någon antidepressiv medicin eller annan medicin förresten?

Skulle ju kunna vara biverkningar av medicin i så fall.

Hej Lollo 97.

Samma kännsla hade jag en period på några månader då jag "tappade greppet" om näst intill alla mina sociala relationer. Jag valde då att se över mina olika relationer, vilka jag lika gärna kunnde "förkasta" eftersom de ändå inte gav något att försöka underhålla, och skaffa nya vänner, som jag också fick med tiden, via olika föreningar och andra liknande sammanhang jag sökte mig till. Min livskvalité ökade massor på grund av det.

Den enda jag numera har kontakt med från den tiden är en jobbarkompis jag hade när jag praktiserade på en fritidsgård. Hon utbildade sig efter några år till diakonissa, och hon har varit och är ett jättestöd för mig när jag mått eller mår dåligt i själen.

#7 Äter inga antidepressiva, har ätit methotrexate men har ett uppehåll sen cirka 4 veckor tillbaka, men jag tror inte det är medicinen som orsakat detta.

hej! har inte varit med om något liknande men det jag kan tycka är att du tar kontakt med vården om du inte får någon bra hjälp tjata igen då tills du får det! för sån där känsla låter inge kul!

 Lycka till och Skriv gärna och berätta hur det går!

 Varma hälsningar joakim

Det låter som "overklighetskänslor" som man kan få i kombination med ångest.  Jag har lidit av panikångest.  För mig hjälpte det att stretcha konstigt nog, men då får man kontakt med sin kropp på ett helt annat sätt, så overklighetskänslorna inte tar över för mycket.  Du kanske har något inom dig som behöver komma upp till ytan. Om jag var du skulle jag ringa en kurator/psykolog och prata lite. Lycka till!

#11 Har för mig att overklighets känslor bara sitter i nån sekund/minut. Men där kan jag ju ha fel.

Jag har detta 24/7 sen nån månad tillbaka. Eller jag känner ju inte så mycket på natten men på dagen är det som om jag skulle vara någon helt annanstans än på jorden.

#11 Aha, har du det 24/7 ? Det låter ju inte bra. Har du varit hos ångestmottagningen? Du  borde gå dit i tid ifall det t ex skulle vara början på något som t ex psykos eller annat.  Lycka till. kram