Jag har haft likadant ett tag. Jag är nu sjukskriven pga depression (jag tror dom menar utbrändhet, men det får dom inte säga). Jag går hos sjukgymnast / arbetaterapeut pga överrörliga leder (de är vad som orsakar min smärta tror dom just nu) det kan tydligen påverka mycket. Mer än vad jag trodde. Trött blir man också i och med den ständiga smärtan. Har du överrörliga leder? Ligger just nu nyvaken i sängen efter att ha sovit i soffan från 19-tiden -23-tiden. Sedan la jag mig i sängen och sov fram tills nu… Ibland kan jag somna redan vid 17-tiden.. Så här har det varit ett tag nu som sagt.. Känner som du, att bihålorna gör ont. Hela ansiktet känns tungt. Kroppen vill inte… Händerna, axlarna, huvudet, ögonen gör ont! Illa mår jag också! Kan du ha en depression/utbrändhet?

Ja jag är både deprimerad och är överrörlig.

#2 enligt min läkare behöver det inte handla om fibro om man har dessa "sjukdomar". Min rekommendation blev att träffa kbt terapeut och försöka träna. Helst i grupp (hur fasen det ska gå till, för jag orkar inte med människor just nu).. Man ska stärka musklerna runt lederna.. Ska få tid för att lära mig detta inom en snar framtid… Har du träffat en arbetsterapeut/sjukgymnast?

Dessutom gör psykiskt dåligt mående enormt mycket dåliga saker för kroppen… Jag tror att jag är dödssjuk ibland för det känns så sjukt… Och så blir jag nojjig, och så sätter det igång ordentligt, ända tills jag intalar mig själv att "det är ingen fara, det här kommer att gå över så småningom.." Då blir det lite lättare att handskas med "panikmåendena" som tex min konstiga migrän.. Som sätter sig på både syn och balans :/

Jag gick hos sjukgymnast länge på grund av smärtorna i ryggen, men jag slutade eftersom det inte hjälpte alls. Jag tror inte heller på att det skulle vara fibromyalgi jag har. Det är så svårt bara när man inte vet. Be man ska göra och inte blir vägen seriöst. Det går verkligen inte att nudda min kropp. Minsta tryck på fel ställe, speciellt lår, överarmar och svank, orsakar hemsk och långvarig smärta som liksom sprider sig en bit över det området.

Jag lider med dig. Jag har sedan jag var strax innan 20 blivit runtforslad till olika specialister och INGEN har hittat någonting. Jo, dom hittade en ofarlig tumör i min lillhjärna som inte har med något alls att göra.. ;) Nu är jag 27…
Jag har vissa gånger blivit tagen på allvar inom sjukvården, och andra gånger har jag känt mig som en total hypokondriker då läkare inte tagit mig på allvar…

Det där med tryck känner jag igen också. Ibland har jag ont på baksidan av låren, precis under rumpan. Det brukar jag märka av framför allt då jag sätter mig på en hård toaring, reaktionen blir då att snabbt flyga upp och sen komma på att "ah justfan, är det tillbaka nu". Sen försvinner det av sig själv… Samma sak om min sambo kommer bakifrån och greppar mig i höfterna, under revbenen eller precis framför höfterna, då skriker jag också till och kan ställa mig som en hopböjd räka för att det gör så jäkla ont… Och överarmarna med. Det är skitdrygt.. Detta har dock bara pågått i ca två år för mig…

Men på dig låter det som att det skulle kunna vara fibro..: (  Vad är det som gör dig osäker på om det kan vara det? 
Jag är osäker på om jag faktiskt har det snarare.. Vi får se vad alla sjukgymnast-tester och behandlingar säger…

Skulle vara så skönt om någon bara kunde komma och säga att "Såhär är det och såhär löser man det!"

Vid fibro har man ont på triggerpunkterna och värk flyttar runt. Min värk är alltid på samma ställe och jag har ont på varje millimeter av kroppen. Nu har jag varit öm sen jag föddes, och allt började bli värre och utvecklas vid 2009, när jag var 15, som de influensaliknande symtomen osv. Jag har mycket smärta på ett ställe i ryggen just nu, och det har jag haft i ett år. Sen har jag haft tietzes i två år, vilket inte gör saken bättre. Min mormor däremot med fibro, hennes värk förflyttar sig från dag till dag ibland. Det gör aldrig min.

Jag har googlat på tietzes och det låter ju inge vidare :/ Det kombinerat med ont överallt låter enormt jobbigt. Det är ju inte konstigt att du sover mycket och är helt slut!!

Det låter som att det borde finnas ett namn på det du har, att det gör ont överallt och haft ont sedan du föddes… Men det är ingen som har koll på?

Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dig tyvärr. :( Trodde att jag hade något på tråden när vi nämnde överrörliga leder och depression, men du kan inte ha varit deprimerad sen du föddes.. Och lederna borde väl inte göra de problemen heller. :/

Hoppas att du hittar en lösning ❤️

Nej jag blev deprimerad 2008. Alla i min släkt på mammas sida har liknande problem, men ingen har så illa som jag. Det är ingen i vården som vill hjälpa de heller. Så det är väl något man får försöka leva med. Men det är hopplöst när man ska ha allt i princip. Tack för dina svar!

#9 Har du läst om symptomen för ME?

Jag har så när jag frångått min kost. Då börjar min endo härja och bli glad. Så då får jag ont i hela kroppen.

#10 Jag såg att sjukdomen fanns igår först, och det fanns många likheter verkligen! Så det är möjligt att det är det faktiskt.

#12 Mest typisk tror jag är att man blir liggande om man varit aktiv några dagar i rad. Då sover jag i två tre dagar och känner mig sjuk tills jag är på benen igen.

#13 Senast jag var och simmade hamnade jag i säng i två dagar med värk och feberkänslor och mådde riktigt dåligt. Så jag har inte riktigt vågat simma sen dess. Alla problem tycker jag har utvecklats mer bara det senaste året :/

#14 Att gå och simma skulle jag inte våga mig på. Känner att jag blir dålig bara av att tänka på hur jobbigt det är 😁

#15 Får du några symtom om du vaknar mitt på dagen efter att ha sovit? Hur gick du till väga för att få diagnos? Det känns ju ganska svårt med tanke på att det lite är en uteslutningsdiagnos.

#16

Förut var jag helt däckad i några timmar. Jag satt i soffan tills det var dags att laga middag. Sen gjorde jag maten och vi åt och så gick jag tillbaka till soffan. 

Jag har faktiskt inte fått diagnosen. Jag fick så många andra diagnoser, rätt och fel, så jag fick sjukersättning ändå. Nu kan jag styra mina dagar själv och jag slipper all oro, och då blir jag inte lika trött. Jag MÅSTE inte saker längre. 

Många behandlare som jag träffat som känner till fibro och ME säger att jag inte har fibrosymptom och jag håller med. De som känner till ME tycker att det låter mest som om det är det jag har. 

För en tid sedan fanns det ett projekt om ME där jag bor och jag bad min husläkare om en remiss dit. Han klantade sig och skickade remissen fel och när jag påpekade det så ljög han och sa att de skulle kalla mig om sex veckor. När jag sen bytte till en vettig läkare var projektet redan nerlagt.

Från aktivitetssynpunkt spelar det egentligen ingen roll vad jag har och inte har för diagnos. Nu kan jag styra över mina resurser själv. Men ur behandlingssynpunkt blir det fel.

#17 Jo, det förstår jag absolut. Själv har jag fått diagnosen fibromyalgi, så nu får jag inte mer hjälp eftersom de resonerar att de hjälpt mig tillräckligt nu. Jag oroar mig för framtiden då jag inte vet hur mycket jag kommer kunna arbeta.

#18 Ja det är inte bra alla gånger med en diagnos för den blir en sanning som inte går att rucka och sen slutar alla att lyssna.

#19 Ja, speciellt dåligt är det ju om man inte ens känner att den diagnosen stämmer in helt, eller i alla fall inte tillräckligt.