Bakterien kanske inte blev utrotad av penicillinet ? Och har ökat igen ?

är det sjukt mkt piss så kan det vara sorkfeber men då är det ca 1 liter/tillfälle som jag syftar på.

#1 konstaterat typ 3 eller 4 gånger att det inte finns bakterier kvar i urinen så det är det inte #2 nä, det är normalt mycket bara väldigt ofta!

Är du törstig ??

#4 nä, jag är inte det :/ inte mer än vanligt

#5 ok bra det :) för annars hade jag gissat på diabetes…

#6 ja, jag var också lite inne på det först, men det känns ju väldigt osannolikt eftersom jag inte är speciellt törstig alls!

Orden är densamma ? Typ orkar springa lika mycket som vanligt, så att du inte kroknar fortare.. också symptom..

#8 jag mår precis som vanligt (förutom en förkylning då), inga andra problem alls!

#3 Då är det nog inte det.

Eller så har du tur och det är en mild variant av sorkfeber. Om det skulle vara det så kan man bli immun (min man hade sorkfeber i somras, han låg inne på sjukhus i en vecka, var sängliggande i en månad och har inte blivit helt återhämtad än så jag hoppas att du inte får det eller om du skulle få det att du får en mild variant).

#10 men har man inte feber och sånt också läste jag? 🤔

#11 Man ska kunna ha en väldigt lätt variant då man bara i princip blir lite hängig och det påverkar kisseriet lite.

#12 kanske ska tänka på det också! Hur blir man smittad?

Genom att komma i kontakt med sorkars urin och bajs på något sätt tex genom att bära in ved, hantera hö, kratta gräsmattan eller liknande. Min man fick antingen det då han hanterade hö eller när han slog legda.

#14 har inte hanterat hö eller något liknande… ensilage har jag i och för sig hanterat när jag hjälpte pojkvännens mamma att mäta upp mat till hästarna!

Överaktiv blåsa kanske?? Länk

#16 kanske, har funderat på det lite faktiskt

Vad jobbigt att det fortfarande är kämpigt för dig. Är svedan kvar?

#18 jag vet :( nä, den är försvunnen sen länge tack och lov!

Men om trycket fortfarande är stort , så tycker jag du ska söka för det… för är det inte normalt, så ska det undersökas.

#20 problemet är att jag gått till läkare typ 5 gånger nu (eller kanske 6 minns inte…) och inget görs känns det som…

Usch vad min läkare är krånglig, hade bytt om det inte vore för att jag inte vågar. Pratar helst så lite som möjligt med min VC eftersom jag avskyr att prata i telefon… nåja, ringde för att få en tid och de gav mig en telefontid imorgon. Tog stake till mig, ringde upp och sa att jag inte vill prata i telefon för att jag tycker att det är extremt obehagligt varpå sköterskan skulle prata med min läkare. Tog ungefär 7h innan hon ringde upp igen och sa att eftersom jag och min läkare pratat om remiss vid senaste besöket så ville hon träffa mig istället (jaha… nyss gick det bra via telefon?), så jag ska försöka timea in en tid när pappa eller pojkvännen kan följa med så de inte totalt kör över mig (kan ju inte stå upp för mig själv för fem öre…). Det vi pratade om sist var dock en remiss för att göra en undersökning (vad jag förstod det som handlade det om cystoskopi, tror hon sa det, men det var snart 3 veckor sen, minns inte) och att den var väldigt obehagligt. Så nu sitter jag här och väljer mellan att leva med mina problem och aldrig söka hjälp för dem igen eller att genomgå en obehagligt undersökning och sen pissa taggtråd i dagar (vilket kommer att innebära väldigt mycket gråt och panikångest inför toabesöken…) 

Det jag undrar är ifall någon verkligen kommer göra den undersökningen innan de faktiskt undersökt mig på andra sätt. Hon har nämligen inte rört vid mig ens. Våra möten har gått till så att hon sitter i ett rum med mig 5 minuter och säger åt mig att göra en sak (lyssnar oftast inte på alla problem jag har upplever jag dessutom, men det kanske finns en anledning, jag är ju inte utbildad så jag kan inte direkt säga…) och sen tar i hand och går. 

Nästa sak jag undrar är om man kan vägra en undersökning? Om man tror att det bli för smärtsamt och det inte är livsviktigt (man misstänker cancer eller sånt farligt), kan man då säga "nej, det här vägrar jag", och kommer de i så fall att sluta hjälpa en? Kan man kräva att de hjälper en ifall man gör en undersökning man är orolig för och att de lugnar en? Det som skrämmer mig är just smärtan efter, obehagliga undersökningar är inte så farligt. Jag gjorde en gastroskopi utan någon form av bedövning eller lugnande och de var de snabbaste 4 minuterna i mitt liv, det var över så himla fort! Men skillnaden är ju att den undersökningen inte gör ont efter… läkaren rekommenderade att jag först drack vatten och sen åt en riktigt god frukost eftersom jag förtjänade det som faktiskt vågade gå igenom undersökningen utan att få någon bedövning (dessutom hade jag fastat i 12h…)

Så. Nu har jag fått ur mig en massa tankar. Nu slipper de ligga och ruttna i mitt huvud tills jag får ångest. Imorgon ska jag prata med pappa och pojkvän om hur vi ska lägga upp framtiden med läkare och så… Stackars pappa, både hans fru och dotter har problem som läkarna inte har någon aning om (mamma har haft problem med öronen väldigt länge nu, men nu ska hon äntligen få komma till en specialist! Hoppas hoppas hoppas!)
Det hade nog inte varit så farligt om jag inte vore ett vrak nu också, och dessutom ska PMSen kicka in nu om någon dag… stackars pojkvän!

Och till er som läser och bryr er och försöker hjälpa, eller bara skickar lite styrkekramar: Tack ❤️ det gör allt lite lättare att hantera!

Sjukvård är frivillig (med vissa undantag som tvångsvård vid allvarlig psykisk störning) så du är i din fulla rätt att vägra en undersökning. Jag är livrädd för allt som gör ont och när det har varit tal om undersökningar för min del som jag tvärvägrat har jag erbjudits narkos. Tom vid insättning av spiral. Men om du vill undvika en undersökning pga rädsla inför den smärta som undersökningen ger upphov till efteråt så måste du försäkra dig om att du kommer att få recept på smärtstillande läkemedel som är tillräckligt effektivt så att du slipper våndas inför varje toalettbesök. Du kan också be att få lugnande medicin inför undersökningen. Finns något som heter dormicum som lugnar och gör att man glömmer det man varit med om. Jag har inte provat själv, men ett av barnen har fått det inför operationer. Om du har svårt att säga ifrån så tycker jag att du ska ta med dig någon som stöd som hjälper dig att föra fram din rädsla för smärtan efteråt och ev inför undersökningen. Vad gäller din läkare så verkar hon inte vara nån höjdare. Kan du byta. Man får välja öppenvård. Du borde väl ha en remiss till en urolog, förresten. En vc-läkare utför nog inte cystoskopier.

#22 Visst har du IBS? Med många toabesök eller? Jag tänkte om det kunde höra ihop. Att kroppen på något sätt har hakat upp sig på att allt ska ut, och att det även drabbar blåsan. IBS kan ju handla om att nerverna kring tarmen orsakar snabb tömning. Kanske "samma sak" har hänt kring blåsan. Att nerverna hela tiden vill att blåsan ska tömma sig.

Läste lite om detta nu (om IBS och nerver) och där jag läste ansåg dem att IBS troligen är orsakad av dålig bakterieflora och att bakterierna i sin tur skadar nervtrådarna. Det kan ju isåfall ha hänt både i tarmen och vid blåsan. (Nerver kan läka med tiden om orsaken till skadan förbättras)

Tyvärr har ju läkare ofta en förmåga att vifta bort olika förslag och teorier man kommer med ifall det är något nytt för dem. Skulle det vara som jag föreslog skulle de inte kunna se det på en cystoskopi. Men det kan ju vara andra anledningar. Svårt att säga om du bör genomgå undersökningen eller inte.

Tycker du ska börja med probiotika ifall du inte äter det.

#23 pojkvännen eller pappa är alltid med nu för att se till så det jag säger faktiskt kommer fram, vilket har hjälpt en del Som det ser ut nu med läkare så ska jag nog ha kvar henne till någon annan tar över (remiss någonstans) och sen byta! Ja, nej, jag ska ju få en remiss för den undersökningen! Sjukhuset tänker jag anta (hon nämnde något om gyn-mottagningen) #24 ja, IBS har jag! Däremot har sen faktiskt bättrat sig (tog tag i att sluta fuska med maten igen) och probiotika äter jag redan. Missade den en dag (stressig morgon. Skadad pojkvän och vurpa i trappan) och på kvällen trodde jag att jag skulle dö! Kallsvettades, allt snurrade magen var helt kollapsad kändes det som! Vet inte om den påverkade, men jag tänker aldrig missa en tablett igen!

usch, idag är det värre än någonsin… undra om mensen påverkar? Kan knappt röra mig utan att det är riktigt obehagligt och kan inte fokusera på något! Ringde VC och sköterskan skulle prata med läkaren och skulle ringa tillbaka sen, så vi får väl se hur det går med det… Usch, håller på att bli galen på den här skiten

Efter att ha väntat nästan 8h på att de ska ringa upp ringde vi dem. De skickar remissen idag och så får sjukhuset avgöra ifall det blir urolog eller gynekolog jag ska till! Äntligen!