Jag mår inte bra, vart ska jag börja?
Jag har insett att jag måste söka hjälp för mitt mående. Jag har försökt att kämpa på länge nu, jag har levt i en bubbla och försökt ta mig framåt, men det går inte längre. Det går bara inte.
Jag har ett tråkigt förflutet, en jobbig uppväxt. Jag har mer eller mindre alltid haft en tung och ostabil vardag. Jag går ständigt runt med en känsla av oro och stress… och jag är alltid trött. Jag orkar för fasen ingenting. Det enda som ens får mig att göra något om dagarna är djuren, de är mitt allt. En gång i veckan försöker jag ta ork att umgås med vänner, men resten av tiden orkar jag inte vara annat än ensam, och det börjat bli så galet tröttsamt… och ensamt. Det känns verkligen som att jag lever i en bubbla, och varje gång jag tänker på verkligheten får jag panik. Jag får svårt att andas i 10-15 minuter, det känns som att jag inte får någon luft i lungorna. Jag gråter. Och det hjälper inte att jag måste tänka på hur jag ska göra när nuvarande studieperiod tar slut? hur ska jag kunna försörja mig? hur ska jag göra för att inte förlora mitt hem?
Jag studerar heltid på distans i dagsläget, för det är det enda sättet för mig att kunna försörja mig, för jobb söker jag konstant utan framgång. Men jag har inte ens någon ork att studera, jag skjuter hela tiden fram det, tills jag i slutändan bara slänger ihop något för att jag måste. Jag presterar inte. Det känns som att jag bara går på autopilot för att ta mig genom dagen. En dag i taget. Jag hoppas hela tiden att hitta ett jobb, men jag tror ärligt talat inte att jag hade klarat av det. Jag har verkligen ingen energi till övers.
Såhär har det varit sen jag gick i 9an, men det har blivit värre, för förr hade jag ett socialt liv i och med att jag gick i skola. Det har alltså varit såhär i 6 år, till och från. Det har gått i vågor, ibland har jag mått lite bättre, sedan sämre igen, men aldrig helt bra.
Jag har försökt att "ta mig i kragen" och göra något av mig själv. Förra sommaren fick jag ett deltidsjobb. Jag försökte verkligen, jag kämpade. Försökte tänka positivt. Men jag fick inte till det, efter jobbet var jag helt utmattad och orkade ingenting alls. Mindre än vanligt. Jag förlorade liksom det lilla liv jag vanligtvis hade, bara efter 4-5 timmars arbete. Jag har insett att det här är inget jag bara kan rycka upp mig ifrån, jag behöver hjälp. På riktigt. Det kommer bara att bli ännu värre annars, och det vill jag inte. Det orkar jag inte.
Men vart börjar jag, hur gör jag? Vart vänder jag mig för att komma i kontakt med någon som kan hjälpa mig?
Har du varit till en doktor för en hälsokontroll?
Sedan ett jobbtips. Det är skriande behov av god män i landet, så har du en stabil ekonomi och är villig att sätta dig in i saker som skuldsanering osv, så är det bara att ringa överförmyndaren i din kommun och anmäla ditt intresse.
Det är inte ett heltidsarbete (om du inte tar dig an flera klienter), men en början.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Nej, det har jag inte. Det närmsta jag kommit hälsokontroll var inför min anmälan till att bli blodgivare. Ringer man bara vårdcentralen om man vill göra en s.k hälsokontroll?
Tack för tipset, det där hade jag faktiskt ingen aning om!
#2 Ja, berätta hur du mår och att du vill utesluta en fysisk orsak till det.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
#3 Tack! Ska ta och ringa imorgon, nu är det fasen slut på uppskjutandet av det här. Har tänkt på det länge nog utan att ha gjort något åt det.
Följer
![[TanatosNyx]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Om hälsokontrollen inte visar något fysiskt så be om en remiss till psykiatrin, de är väldigt duktiga på både depressioner och ångestproblematik samt annat dåligt mående. 🙂 Väl där kan man få behöva prova sig fram, det är inte alltid första personen man träffar är rätt för just en själv. Personkemin måste stämma för att man ska kunna prata om saker och ting och bearbeta det jobbiga.
Vårdcentralen brukar vara första anhalten. Där gör de blodprover för att utesluta de vanligaste orsakerna (problem med sköldkörteln, brist på vitaminer, järn m.m.). Om man mår dåligt psykiskt brukar man även få fylla i en skattningsskala, för se ungefär på vilken skala av depression/ångest man ligger.
Har man tur får man remiss till en kurator, har man otur blir man bara erbjuden antidepressiv medicin.. Inget ont om det heller dock, det kan vara en viktig behandling vid djup depression! Men man ska inte tro att det löser alla problem rakt av.
Man får dock vara beredd på att inte få den hjälp man behöver på VC (min erfarenhet efter snart 10 år i sjukvårds-svängen). Man kan behöva tjata till sig en remiss till en psyk-mottagning, eller annan utredning. Man kan få lägga ner timmar av sökning på internet efter diagnoser som skulle kunna passa, och sen hoppas att någon läkare vill undersöka saken..
Jag fick själv ta kontakt med en psykklinik, där jag fick testa en ny medicin och fick samtalskontakt. Det blev bättre, men den extrema tröttheten var kvar. Nu har jag börjat ta itu med den biten, varit hos arbetsterapeut för att göra sömndagbok, har själv bokat en tid för att utreda sömnapné, och så har min psykläkare skickat mig vidare för utredning av neuropsykiatriska funktionshinder (dvs adhd, aspergers, autism o.dyl.). Har dock ingen aning om hur lång tid jag kommer få stå i kö för det.
Efter några års arbetslöshet har dock arbetsförmedlingen tagit tag i saken och ska göra en egen utredning. Den kommer inte ge någon diagnos på papper, men är ett underlag för dem när de ska hjälpa mig hitta ett jobb som jag klarar av, eller för att se om det finns något speciellt stöd jag kan få när/om jag orkar ta upp mina studier igen.
Det har verkligen varit enormt mycket jobb med få hjälp. När sjukvården inte hittar något säger de "Du är frisk" och sen får man ingen vidare uppföljning om man inte tjatar. JAG vet ju att något är fel, även om blodvärdena är bra, jag sover bra, och inte mår psykiskt dåligt längre..
Och det kan finnas en del hjälp att få via arbetsförmedlingen om man har svårigheter att ta sig ut i arbete. Har själv fått den hjälpen där arbetet anpassas efter det jag klarar av.
Men ta kontakt med läkare, det blir första steget. Skulle be dom skicka remiss till kurator på en gång också då det ibland kan vara lite väntetid.
Starta ny diskussion