Jag har aldrig haft diskbråck tack och lov. Men problem med ryggen har jag av och till, ett tag var det väldigt mycket men på senare tid så har det blivit bättre. Man blir verkligen helt handikappad när man har ont i ryggen! Förra året fick jag problem med övre delen av ryggen, ordentliga problem, en disk låste sig så jag knappt kunde röra mig och ont så inni du vet vad gjorde det.

Gick till vårdcentralen och bad om att få träffa en läkare för att få värktabletter då receptfria värktabletter fungerar ungefär lika bra som druvsockerbitar på mig, men istället för att få träffa en läkare så skickades jag till en sjukgymnast som inte gjorde annat än att knäcka ryggen på mig och ge mig några övningar jag absolut inte klarade att göra. Hade problem med ryggen i flera månader i den perioden, enda som kunde hjälpa lite var att knäcka ryggen med eller utan hjälp av någon. Några värktabletter fick jag aldrig trots att jag knappt kunde komma ur sängen vissa dagar. Eller jo, i januari fick jag Naproxen utskrivet och det är också en av de substanser som inte fungerar alls för mig. Läkaren gav mig ordination på att ta en eller två tabletter åt gången, vid migrän skulle jag ta tre tabletter. Hon hade lika gärna kunnat be mig att ta en matsked potatismjöl!

Så man skulle lugnt kunna säga att jag vet hur det känns när man inte blir lyssnad på. Känner din frustration.

Se om du kanske kan få Tiparol eller så. Det är rätt okej smärtlindriing. För mig fungerar det någorlunda. Det är ett starkt smärtstillande, men de flesta blir inte knockade av det. Själv blir jag inte det minsta påverkad utan bara smärtlindrad.

Hoppas du får en tid till läkare riktigt snart och att du får ordning på ryggen!

Var inne på akuten nu ikväll i ett bra tag… Det enda jag gjorde var att få smärtstillande i form av spruta och brustablett…
Dom kunde inte göra något där utan jag skulle få börja från början på vårdcentralen… Det kommer dröja flera månader känns det som, för det var så det var förra gången!

Jag orkar inte med det! Först ska jag skickas från vårdcentralen till en magnetröntgen och sen därifrån till nån läkare som ska skicka mig vidare så fortsätter det så tills jag hugger benet av mig.
Jag klarar ju knappt av skolan som det är nu, och kan ju inte åka till akuten varje gång jag vill ha en spruta med smärtlindring liksom, men det är så det kommer få bli eftersom det kommer gå så jävla segt…

Jag har redan vart med om det här en gång, jag behöver det inte igen  :(

# 2 Förstår att du har ont. Har själv en urdålig rygg.

Men du ska nog ändå vända dig till VC med dina besvär. Det är trots allt den vägen man ska gå.

Det är ju inte helt säkert att du har ett nytt diskbråck heller. Utan ring du VC och gå dit får du se.

Sjukgymnaster kan göra mycket åt onda ryggar. Sen vet jag att när dom anser att det är helt fel med träning så avråder dom ifrån det.

Fy vad jobbigt… jag har ocksa haft diskbrack sedan i vintras, och det gick over till klamda nerver och kramper i hoger ben (det gjorde annu ondare an diskbracket!!). Alltsa ar det viktigt att man inte bara later det vara, for det kan bli annu varre.

Jag forstar verkligen vad du kanner just nu, all smarta som avskiljer dig fran varlden och gor hela livet nast intill omojligt att leva… man kan inte gora nagonting, skolan gar at helvete och ingen fattar vad man gar igenom. Sen minns man inte langre hur det var att inte ha ont.

Mitt tips ar att se till att du far starkare varktabletter, for det gar! Citodon ar starkare an vanliga med paracetamol saklart, men jag vet med sakerhet att det aldrig hade funkat for mig. Alltsa funkar det troligen inte for dig heller.

Forst fick jag nagot som heter ketogan novum, men det var for kramperna i mitt ben ocksa (spydde, svimmade och var helt borta) eftersom det ar muskelavslappnande ocksa. Det ar egentligen for cancersmartor sa jag tror de gav mig det for att fa ner mig pa jorden igen, eftersom jag knappt var kontaktbar langre. Har inget direkt minne av den tiden, jag gick bara pa autopilot. Lat det inte ga sa langt for dig.

Det jag ater nu heter tramadol (eller tradolan, samma sak), och det funkar ocksa bra. Sen ater jag alvedon, en slags voltaren som ar starkare an den man kan kopa receptfritt + medicin for magen sa att man inte blir dalig pga alla andra mediciner. Kombinationen ar det som gor susen!

Sen ser du ocksa till att snacka med alla dina larare, for de flesta forstar om man gor det. Jag har 2 larare sjalv som ar rent ut sagt forjavliga mot mig fortfarande, men du har ju turen att dina foraldrar kan finnas till hands. Vissa ar korkade men det ar nog for att sa fa manniskor faktiskt har haft ont pa riktigt nagon gang i sitt liv. Riktig smarta gar inte att beskriva, bara uppleva.

Min forsta doktor skrev ut endast ALVEDON (!!) till mig och det var ju ett javla skamt alltsa, nar jag vred mig i kramper och behovde hjalp for att ta mig till sjukhuset. Men sa ar det nar man ar ung… De ar inte sa generosa med smartstillande till unga (eller nagon annan heller for den delen, men det ar varst for oss) eftersom man kan missbruka och bli beroende. Men har man sa ont att man inte kan vara utan smartstillande sa ar inte varktabletterna nagot "kul" som man blir hog pa, bara nagot som far en att orka leva.
Ta med dig din mamma till doktorn och vagra ga darifran innan de har gett dig nagot vettigt.

Om du vill ha hjalp, tips eller stod fran nagon som har varit med om samma sak och ocksa ar ung sa kan du maila mig.

Precis som EmmaJo säger.

Kombinationer av flera olika smärtstillande, gärna med Tradolan eller liknande inblandat funkar riktigt okej för att åtminstone klara av sin vardag. Visst man kan bli dålig av Tradolan/Tramadol/Tiparol (samma fast med olika namn) men det är allt som oftast övergående och försvinner efter kort tids användade.

Själv har jag gått på Tiparol, Diclofenak, Alvedon och nåt mer samtidigt för en oförklarlig smärta i magen för 4 årsen nu (de kunde aldrig hitta vad det var men sen försvann det lika snabbt som det kom tack och lov). Tog väl i runda slängar 15-18 tabletter om dagen. Men det påverkade mig inte det minsta utan jag körde till och med bil.

Poängen är att hitta en kombination av värkmedicin som tar bort så mycket smärta som möjligt men inte knockar dig totalt. Det man kan få på sjukhuset kan knocka dig totalt om du är känslig. Morfin och Ketogan kan få många att somna utan vidare omsvep just för att det är så starkt. Minns när jag fick Ketogan första gången, sköterskan sa att jag skulle ringa på dom om jag behövde gå upp på natten för man kan bli rätt snurrig av Ketogan. Kan dock tilläggas att jag inte kände annat än smärtlindring från det.

#5 Ja, det ar diclofenak som jag ocksa ater tillsammans med alvedon och tramadol.

Forsta dagen jag hade ketogan blev jag ursnurrig och kom med med bl.a. 24 baguetter fran affaren… men det gick snabbt over pa 1-2 dagar.

Men lakare ar valdigt mysko ibland… var till apoteket idag och hamtade ut ny medicin, och da har doktorn helt plotsligt halverat min dos medicin utan att ens undersoka mig. Bara forutsatt att jag blivit sa mycket battre nar jag inte ens har traffat den doktorn sedan april (min ortoped gick i pension nyligen, sa nu far jag dras med den nya ). Knepo.

#6 Verkar vara en rätt vanlig vardagscoctail då Usch, vilken jobbig läkare! Man kan väl inte utgå från att någon blivit bättre utan att fråga först!

Nu har jag vart lite överallt, magnetröntgen bland annat.
Enligt läkaren på vårdcentralen så hade jag inte något diskbråck, utan bara "eventuellt" en liten förändring i ryggen. Det fick jag reda på idag och jag tycker det är väldigt konstigt eftersom jag har exakt samma smärta som förra gången fast värre!

Det känns jävligt jobbigt, för nu kommer min mamma inte tro på att jag har ont längre. Min pappa tror på mig, men eftersom jag bor hos min mamma och det är hon som sköter läkarbesök och samtal osv. i och med att jag är minderårig så kommer det gå mycket segare nu när hon inte tror att jag har ont. Det gick segt redan från början och jag hade väl antagligen redan fått hjälp vid det här laget om jag bott hos pappa.

Tro mig; jag har pratat med mamma men hon är sån och hennes två yngre barn är viktigare än mig.

Blä, vet inte vad jag ska ta mig till, jag kommer ju aldrig få hjälp!
Det hade nästan vart bättre om jag hade haft diskbråck, för då hade i alla fall läkarna tagit mig på allvar… Suck 

Jag har nu fått ett papper från den läkare som har tittat på min röntgenplåtar, och givit ett utlåtande, men det är alldeles för komplicerat för att jag ska förstå allt som står där så jag vet inte riktigt…
Får jag skriva av det hit (man kanske inte får?) om någon ens skulle förstå då?

Det är inte lämplig att lägga ut det här

# 9 Har inte din läkare gått igenom svaret på undersökningarna med dig? Utan bara gett dig papper i handen?

Eller är det papper du ska ta med till din ordinarie läkare?

Det ska inte va så att patienten får svar som man inte förstår.

Om jag vore i din situation skulle jag kontakta antingen den läkaren som gett dig svaren eller din ordinarie läkare.

Boka en tid så du får klarhet i vad svaren betyder, vad du ska göra för att det ska bli bättre.

#11
Nej, vi fick hem ett papper på posten från våran husläkare som i sin tur hade fått pappret från någon som hade tittat på mina röntgenbilder.
Husläkaren har pratat med min mamma i telefon, och min mamma har pratat med mig, men inte noga alls, så jag vet inte riktigt vad det handlar om faktiskt.

Hon sa något om att jag skulle få en kallelse till min ortoped, så då får jag med info antar jag.

Jag tycker allt dröjer så lång tid med kallelser hit och dit och andra saker som blir utlovade som aldrig händer…

Det är så det fungerar tyvärr inom vården

det tar sin tid att få saker gjorda

Hej. Hur mår du idag? Vet att det är ett gammalt inlägg men du kanske ser det ändå. Vill bara fråga hur det började. Va du väldigt aktiv när du fick ont i ryggen eller satt du stilla mycket? Hade du normalvikt? Anledningen för att jag frågar är för att min 15 åring har väldigt ont i ryggen. Jag tror det är brist på muskler då han inte rör sig så mycket. Han är överviktig och sitter mest vid datorn eller tv. Hoppas du mår bättre idag och fick hjälp. Mvh En orolig mamma